Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Repertoir och pressuttalanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nisse Jonsson har repat sig betydligt och gör med
en viss finess Krulle Kryddlunds roll. Erik
Bernts-son hör också till de som man vill inrollera bland de
professionella, mycket obesvärat gör han sina
komiska roller. Maj Gustafsson som kuplettsångerska
och som kvinnlig löjtnant är en liten idyll bland alla
roliga typer. Elin Kjellberg representerar den
oskuldsfulla landsortkvinnan.
Spårvägsamatörerna är värd ett besök.”
Minareten skriver:
”Spårvägsamatörerna har i år fått ihop en rätt så
trevlig och omväxlande revy med röd tråd i och
åtskilligt av lokalt inslag. Maj Gustafsson hälsar med
kupletten ”Vi ha det enkelt men glatt”, vilket måtto
också håller, då det gäller att bedöma revyn som
sådan. Även den som skulle ha lust kritisera
amatörteatern ur den synpunkten, att det fordrar
detsamma av den som av professionell, skullt bli slagen
av förvåning över de många goda uppslagen.
Vad det gäller kupletter så bjuds det ofta sämre
i de största revyerna. Maj Gustafsson, hennes
framträdande, liksom också den vackra kupletten —
eller rättare visan — ”Fiskarflickan” tävlar med det
bästa i revyväg. Gustaf Blomgren är en fin typ,
både som plåtslagare Lubbe Bred och som
fickexpor-tör. Och Sigge Johansson är dråplig vare sig han
spelar snusfabrikörsänkan Smals roll eller framträder
som senegalneger. Inslaget med senegalnegrerna
var ett vackert och bra inslag och där gjorde Elin
Kjellberg en verkligt storslagen roll. Nisse Jonssons
konduktör och trawlgast var också bra funna typer.
Nisse Wennberg var ypperlig som kontorsflicka och
detsamma gäller Erik Berntsons Kalle Krabba.
Båda också bra kuplettsångare. Gunnar Blomgren som
sovande kontorist och Eleisa Wennberg som
”hemvändande” rivjärn.
Spriten spelar kanske här, som oftast i revyer
alltför stor roll, men det avspeglar väl det allmänna
intresset. I övrigt hade man lagt in något av social
tendens, vilket är ett plus för revyn.”
LITET ON DITS.
Sällskapet har ju ofta varit engagerat utomstädes för
att giva sina pjäser. Sådana föreställningar brukar ju i
regel försiggå av rätt grundliga underhandlingar om ti-
Vi passa här på tillfället, att få rikta ett varmt och
varit oss tillgivna. Vi hoppas att vi ännu i många år
der, priser och dyl. Men en gång gick det med verklig
amerikansk fart. Vi fingo mottaga ett telegram från
Borås, vari stod: ”Engagerar eder revy. 500 kr. Vi
telegraferade jakande svar omgående. Och föreställningen
blev lyckad.
Några olycksfall eller dylikt ha vi varit hittills (peppar,
peppar) förskonade från. Gullan Gustafsson fick
visserligen krutstänk på hals och armar av ett löst skott
som cowboyen Nisse Wennberg brände av, då de
dansade en amerikansk farmardans i Hastigt och Lustigt, men
sedan doktorn plockat ut krutet, så var primadonnan
snart all right igen.
1 ”Roligt som vanligt” vars första akt försiggår i en
tvättstuga, hade man en afton glömt snifta fond från
föregående föreställning, med resultat, att den något
förvånade publiken fick se Skrubba Bykström och
Gnubba Lakeberg, stå och tvätta mitt framför
huvud-restauranten på Liseberg. Man teaterviskade innifrån
till kärringarne att under sin duett draga sig ner mot
rampen, varefter mellanslagsridån drogs för, och medan
gummorna översköljde publiken med sina toners svall,
dekorerades fort om, så när duetten var slut, kunde de
fortsätta sin dialog på rätter plats.
Ej fullt lika lyckligt gick det i Glada takter, där andra
akten tankes försiggå i ett värdshus i Tyskland under
trettioåriga kriget. En afton tog man helt frankt tredje
aktens fond, som föreställde en funkisrestaurant, och
lät den arme hjältekonungen larva omkring i. Och
publiken, dem vi kommo åt att fråga, hade inte märkt
något särskilt konstigt. Förklaringen var nog den, att
största delen av fonden bortskymdes av ett stort ölfat,
samt att akten till största delen spelades i halvdunkel.
Vi själva märkte inte misstaget förrän ett gott sycke in
i akten, men stämningen hos de spelande var nog
åtskilliga grader för hög för den förtätade stämning av
annalkande olycka, som bort råda på scenen. Och den
stackars Gustaf Adolf hade flera skrattparoxysmer
inne i klädlogen innan han måste gå in. Han funderade
några ögonblick på att göra en funkiskung, men måste
avstå, då tiden ej tillät någon ommaskering. Men nog
sågo hans allvarliga anletsdrag betänkligt livliga ut, då
sibyllan i korten tolkade hans dystra öde.
innerligt tack till Eder, för de gångna åren Ni alltid
få glädja Eder från vår scen.
Vänligen
NISSE & NISSE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
