- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
9

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahlborn, Lea - Alfhild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en camé med prins Gustafs, en annan med
nuvarande konungens porträtt, samt en tredje med
en Kristusbild; de förstnämnda köptes af H. M.
nuvarande enkedrottningen och den sistnämnda
af enkedrottning Desideria. På detta sätt
beredde hon sig ytterligare tillgångar att kunna
längre uppehålla sig i Paris, der gravörerne nu
äfven började betala hennes arbeten, hvaribland
ett sigill åt kejsarinnan Eugenie betalades med
80 francs (gravören fick 400 fr.). Hösten 1853
drabbades hennes bror af en sjukdom, hvarföre
hon, som ej ville skriftligen underrätta
fadern derom, fann sig föranlåten att resa hem,
för att kunna på ett mildare och för den gamle
mannen mindre farligt sätt meddela honom den
sorgliga underrättelsen. Få dagar efter hennes
hemkomst insjuknade fadern i choleran och dog.
På anmodan af öfverdirektören för myntverket
åtog sig då mamsell Lundgren att tills vidare
sköta myntgraveraretjensten, i afvaktan på att
hennes bror, som till denna tjenst var ämnad,
skulle tillfriskna. Men den yngre Lundgren
afled ett och ett halft år derefter, utan att hafva
tillträdt tjensten. Alldenstund mamsell Lundgren
under denna tid skött tjensten till vederbörandes
fullkomliga belåtenhet blef hon antagen till
myntgravör, och denna tjenst har hon nu bestridt i
elfva år samt under tiden bildat fyra elever, af
hvilka den ena för närvarande på resestipendium
vistas i Paris. År 1854 inträdde hon i gifte med
ornamentsbildhuggaren Carl Ahlborn. Hon har
visat sig vara lika god maka och husmoder som
utmärkt konstnärinna, och detta äktenskap är
välsignadt med flera barn.

Lea Ahlborns hufvudsakligaste gravyrarbeten
äro: alla stämplar till öremynten i koppar och
silfver under konung Oscars regering och den
nya uppsättningen deraf under konung Carl XV:s
samt stämplarne till hela den nya myntuppsättningen
af penni och marka för Finland, alla till
tullstaten behöfliga stämplar i riket, samt för
riksgälds- och statskontoret, kommerse-kollegium
m. fl. statens verk; hon har vidare graverat större
delen af de medaljer, dem Svenska Akademien
och Vetenskapsakademien under de sista elfva
åren låtit prägla öfver utmärkta personer, till
ett antal af öfver tjugo, samt en större
medalj för Smaleenenes amt i Norrige med landskap
och djur, för ridderskapet och adeln öfver
landtmarskalkarne grefvarne H. Hamilton och G.
A. Sparre, äfvensom öfver presidenten Hartmansdorff;
åt Landtbruksakademien öfver statsrådet
Poppius, åt Carl Johansförbundet öfver konung
Carl XIV Johan, till minne af hans landstigning
på svensk jord d. 20 Okt. 1810, öfver friherre
P. A. Tamm, landshöfdingen friherre Kræmer,
öfverste N. Eriksson, professorn i Lund J. F.
Holmbergsson, medaljen till minne af svenska
läkaresällskapets femtioåriga årsdag, konung Carl XV:s
belöningsmedalj “litteris et artibus“, drottningens
“ingenio et arti“ samt prins Oscars “in sui
memoriam“. – Vidare en större medalj till belöning
för utmärkta slöjdalster i Malmö, en dito för
Höganäs, större och mindre medaljer för
Hallands, Kalmare, Östergöthlands m. fl.
hushållningssällskaper; Stockholms, Upsalas, Carlstads,
Örebro, Malmö, Linköpings m. fl. handtverksföreningars
medaljer; Gottlands jägaregilles och
Götheborgs jagtsällskaps, äfvensom den större
medalj som kejsar Alexander II nu låter prägla i
anledning af finska landtdagen, med kejsarens
bild å ena samt eklöfskrans å den andra sidan.

Man ser af dessa anteckningar, ehuruväl
endast upptagande en del af hvad hon på så kort
tid åstadkommit, huru stor hennes verksamhet
varit, hvilket äfven blifvit erkändt af H. M.
konungen, som 1863 dekorerat henne med en större
guldmedalj att i blå bandros bäras på bröstet.

Alfhild. Om denna drottning förtäljes, att
hon genom sin stora gifmildhet mot de andliga,
så väl som genom grundandet af ett
Benediktinerkloster i Alvastra tillvunnit sig välsignelse,
tacksamhet, ära och beröm.

Men, så hade hon ock ett stort felsteg att
försona, och väl behöfde hon, i och för detta,
erlägga summor och smickra sig in hos kyrkans
tjenare, eftersom det under den besynnerliga tid,
hvarpå hon lefde, gick an att såmedelst utplåna
en skamfläck, som i våra dagar skulle förblifva
outplånlig.

Alfhild var gemål åt konung Nils i Danmark;
men som han var en gammal man, sjuklig och
knarrig, fick hon den idén, att en vacker dag
helt simpelt rymma ifrån honom och resa öfver
till Sverige, till den derstädes regerande konung
Sverker Kolson, hvilken var en ung och vacker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free