- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
29

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berchner, Ulrika Eleonora von - Berg, Elsa - Berg, Sofia - Bergenhjelm - Bergerius, Sara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidsträckta bekantskaper, voro medel, genom
hvilka hon blef betydande. Då konung Gustaf
III och hertig Carl efter riksrådet Sinclairs död
reste till Carlskrona, besöktes fru Örnsköld på
Stafsjö. “Man bör ge henne det loford, att hon
i sitt hus är den mest artiga och uppmärksamma
värdinna.“ Hon dog 1809 och en medalj är
slagen öfver henne.

Berg, Elsa, dotter af en hederlig borgare i
Lund. Hon var föremål för mången ynglings
förtjusning, men fästade sig företrädesvis vid en
ung studerande, Gustaf Rudebeck, född år 1672
och som då var 23 år gammal. De svärmade en
tid i oskyldig kärleksyra. Både muntligen och
skriftligen hade hon mottagit hans försäkringar
om evig trohet. Det synes hafva varit ynglingens
allvar att vilja taga henne till äkta. Emellertid
hade de älskande i ett svagt ögonblick glömt sig
ända derhän, att bröllopet måste påskyndas. Men
nu satte sig de adliga slägtingarne deremot, och
i processen inför akademiska consistoriet erkändes
väl, att Elsa hade full laga rätt, men en
borgarflickas äktenskap med en adlig man stred dock
mot adelns privilegier, hvarför Rudebeck befriades
från ingående af detsamma. Det var 1695, som
borgarflickan sålunda fick plikta för sin förbrytelse
mot – adelsprivilegierna. Denna tilldragelse, som
då för tiden hade många sina motstycken, påminner
om en viss borgmästare, Johan Sundblad, i
Sigtuna, som motionerade på en riksdag, ungefär
100 år derefter, att man ej skulle tillåta
borgardöttrar få gifta sig med adelsmän, på det
att borgarblodet ej måtte bli utspädt.

Berg, Sofia. Den 20 Januari 1863, kl. 3 på
morgonen, afled på hemmanet Jern å Dalsland
ogifta qvinspersonen Sofia Berg uti den ovanligt
höga åldern af omkring 112 år. Hennes födelsetid
är till dagen icke bekant annorlunda än genom
följande slägtförhållanden. Född i Holstein,
der hennes föräldrar under det föga ärorika
sjuåriga kriget förlorade sin egendom, kom hon vid
detta krigs slut 1762, omkring 12 år gammal,
till Witteska familjen, eller nu lefvande inspektoren
Wittes på Jern farfar, hos hvilken hon
vistades i 40 år; var sedermera hos dennes son i
lika lång tid och kom derefter till sonsonen,
inspektören Witte, med hvilken hon öfverflyttade
till Sverige och inom hvilkens familj hon var uti
20 år. I följd häraf kan hennes födelseår med
temlig visshet antagas hafva varit år 1750 och
att hon således vid sin död hade upplefvat den
långa tiden af fulla 112 år. Hon hade aldrig
varit sängliggande sjuk förr än under de sista
fjorton dagarne före sin död; var intill sista åren
stark och rörlig som en ung flicka, med en stark
och fyllig röst, samt kunde ända intill sin
sjukdom förrätta sömnad utan glasögon. Då hon
slutligen nedlades på sjuk- och dödsbädden
förklarade hon frimodigt sig vara nöjd med
verlden och beredd att afgå derifrån, i skötet af
den familj, hos hvilken hon sednast, liksom hos
förfädren intill tredje led, alltigenom varit en
trogen vän och tjenarinna. Hennes sjukdom var
icke plågsam och hennes afsomnande var lugnt
och stilla. Sofia Berg hade tvänne bröder, hvilka
emot sin vilja tvingades att deltaga i det
sjuåriga kriget. Dessa hade dock långt före henne
gått ur verlden.

Bergenhjelm, fröken (förnamnet okändt), dotter
till borgmästaren i Upsala Nils Svensson, som
dog 1669. Hennes bröder voro hofkanslern
Johan Bergenhjelm och kanslirådet Göran
Bergenhjelm
, som blefvo adlade. Systern finnes dock
ej upptagen i adelsmatrikeln, hvarföre hon
egentligen måste hafva hetat Svensson, efter fadern,
men låtit kalla sig Bergenhjelm. Hon blef i sitt
tolfte år farligt sjuk och ansågs för död. På
begrafningsdagen, då locket skulle läggas på
kistan, trodde sig archiater Rudbeck, som var en
bland begrafningsgästerna, hos liket förmärka
något tecken till lif och började anställa några
försök till den dödas vederfående. Detta ansågs
med misshag af de öfriga närvarande; synnerligast
föreställde theologie-professor Schütze sin
kollega det olämpliga uti, att med onödiga
upptåg oroa en död kropp. – Men Rudbeck syntes
vara temligen säker på sin sak; han fortsatte
sina experimenter, och det med den framgång,
att den skendöda uppvaknade och återskänktes
åt sina sörjande föräldrar. – Hon blef från den
dagen frisk och rask, blef sedermera gift och
uppnådde en ålder af öfver 90 år.

Bergius, Sara, dotter af prosten i Norrberke
Anders B. Hon var först gift med handlanden
i Köping Michel Hising, andra gången med
häradshöfdingen J. Nordlind och tredje gången med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free