- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
33

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betune, Mathilde de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slags beröring med densamma, skildrade den
såsom i högsta grad älskvärd och bildad samt den
unga frun såsom en ovanligt vacker och ståtlig
qvinna, fast ingen sultaninna i ett harem kunde
vara räddare för att visa sitt ansigte än hon
var. Ingen kunde erinra sig att någonsin ha
sett henne ute på gatorna och ingen emottogs
af familjen, utom mannens disciplar och då på
bestämda timmar.

Efter 10 års vistande i Upsala föddes en
dotter, hvars födelse dock kostade modern lifvet.
År 1822 dog äfven språkläraren de Betune sjelf, och
först efter hans död fann man af hans efterlemnade
papper att han var en hertig af Sully, som,
efter att hafva emigrerat från Frankrike under
den första stora revolutionen, slagit sig ned i
Upsala såsom fransk språklärare, utan att för
någon yppa sitt rätta namn.

Den unga dottern, hvars namn var Mathilde,
växte upp “skönare än den skönaste ros“, och
hon hade ingen annan lärare än sin fader, hvilken
också länge var hennes enda sällskap. En
sådan skönhet kunde omöjligen bli obemärkt i
Upsala. Den unga Mathilde bjöds öfverallt i
societeten, men hindrades ständigt af sin fader att
antaga bjudningarne. Men han kunde icke hindra
att serenader bittida och sent afsjöngos af
studenterna utanför dotterns fönster. Fadern
beklagade sig öfver att han icke fick nattro.
Äfven dottern stördes i sin sömn, men beklagade
sig icke för det. Hennes ögon strålade till och
med klarare efter sådana nätter.

En dag yppade Mathilde för sin far att hon
förälskat sig i första tenoren i en af
serenadqvartetterna, en student af Södermanlands nation
med namnet Holmin, hvilken bodde i samma hus
som monsieur de Betune, en ung hygglig man
för öfrigt och som studerade till prest.
Prestkandidater ha alltid brådtom med att förlofva
sig. Brödkakan är nära och säker, men väl
liten, och monsieur de Betune tyckte att den var
alldeles för liten, och om den äfven varit så stor
eller välsignelserik som ett af de 5 bjuggbröd,
hvarom Skriften talar, så skulle han ändock ha
satt sig emot detta parti, af skäl, som man först
någon tid efteråt fick lära känna. Ännu visste
ingen att det fanns en hertiginna i Upsala och
hertiginnan visste det icke ens sjelf. Monsieur
de Betune hade hållit sin dotter i fullkomlig
okunnighet om sin börd.

“Har han formligen begärt er hand,
mademoiselle?“ frågade monsieur de Betune.

“Ja, min far“, svarade mademoiselle.

“När?“

“I går eftermiddag.“

“Således under det jag var på mina vanliga
lektioner?v

“Jag tror det var vid den tiden.“

“Han kom inte när jag var hemma.“

“Han vågade det ej. Han bad mig fråga
min far när han fick komma.“

“Hvad svar gaf ni honom, när han begärde
er hand?“

“Mitt ja naturligtvis.“

“Utan att begära betänketid?“

“Jag behöfde det ej. Han har länge haft
mitt hjerta.“

Monsieur de Betune suckade, förmodligen
med tanken på sitt fädernesland, der i
giftermålsaffärer handen är allt och hjertat intet,
isynnerhet inom de anborna familjerna.

“Men jag begär betänketid, jag“, yttrade de
Betune, “och jag förmodar att ni samtycker
dertill, mademoiselle?“

“Det förstås ... Men hur lång?“ tillade
dottern försigtigtvis.

“Jag begär tre månader och fordrar att ni
under denna tid icke talar ett enda ord med
honom eller svarar på hans bref, ifall han skulle
ha den ogrannlagenheten att skrifva.“

“Jag lofvar det“, svarade Mathilde icke utan
en synbar strid; “men, min far, hvad har ni då
emot honom?“

“Åh, just intet. Men ... men han talar
franska som en stympare.“

“Det är sannt. Men han talar desto vackrare
svenska“, förklarade dottern.

Monsieur de Betune suckade ånyo. Säkerligen
tänkte han på den tid då hvarken han sjelf
eller någon annan inom hans familj kunde drömma
om att en dotter till honom skulle förstå en
kärleksförklaring på svenska, om än aldrig så
vacker. Samma dag stängde han sig inne,
sedan han skickat återbud till de elever han den
dagen väntade till sig. Han skref flera bref, alla
adresserade till Paris och hvilka samma dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free