Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betune, Mathilde de - Birgerson, Carolina - Bjelke, Anna - Bjelke, Brita - Bjelke, Brita, Helena och Margaretha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ofantligt mycket för en komministerfru på
landet. Omsider fingo de ett pastorat af tredje
klassen, men hela deras lif blef en pastorale af
första.
Birgerson, Carolina, i hela Sveriges rike känd
under benämningen den processande enkan
Börling, var ett af vår tids originaler. Hon var född
1793 och hade till föräldrar kryddkramhandlaren
Birgerson i Upsala, en stilla och beskedlig, men
enfaldig man, och hans hustru, som var allt utom
stilla, beskedlig och enfaldig. Barnen af ett
sådant hjonelag kunde just ej bli väl uppfostrade;
också voro de båda döttrarne ej bland de
flickor, för hvilka den då i Upsala studerande
ungdomen ansåg sig böra visa så stor aktning.
Carolina, den äldsta dottern, blef omsider gift med
en f. d. handlande eller handelsbetjent i
Stockholm, vid namn Börling. – De voro fattiga,
dessa makar, och lefde oenigt. Huru och på
hvad sätt de drogo sig fram i verlden är
obegripligt; ty fru Börling var ett original, ett bland
de oefterrättliga. Ändtligen dog den stackars
mannen. Det var då först, som enkan fick fria
tyglar att öfverlemna sig åt sin älsklingspassion,
den, att processa. – I många år och alltintill
sin död höll hon ut med sina – snart rikskunniga
– processer. – Om hvad? – Ja, det är
svårt att säga; men processa gjorde hon. Flera
tidningar gjorde sig deröfver lustiga och allmänheten
skrattade. – Då hon ändtligen afled, 1858,
och detta på sitt sätt notabla dödsfall förkunnades
i de allmänna bladen, var det, som om en
hvar, hvilken läste notisen, hade dragit ett långt
och lugnande andetag af belåtenhet öfver, att
en så bråksam och orolig varelse ändtligen
kommit till frid och hvila i grafven.
Bjelke, Anna, Hon var en dotter af
riksrådet Erik Thuresson Bjelke och gift med
riksrådet och riddaren Johan Månsson Natt och Dag
i hans andra gifte. Som dock adelns qvinnor
under medeltiden och långt derutöfver alltid
bibehöllo sitt farsnamn och ej antogo mannens,
förekommer denna historiska person under namn
af Anna Bjelke.
Hon innehade, efter sin mans död, Kalmar
slott och län, jemte Öland, i förläning och det
var hos henne, som Gustaf Wasa landsteg, då
han till Sverige återkom från sin fångenskap i
Danmark. Hon visade sig ytterst vänlig mot
flyktingen, hvilken hon dock ansåg mera som en
ung våghals, än som ämnet till en utomordentlig
man, och plägade honom visserligen på det
bästa såsom gäst, men vägrade bestämdt den
krigiska hjelp han af henne begärde, helst som
Kalmar då hotades af Norrbys flotta. – Då
Gustaf sedermera sökte med sitt tal inverka på
stadens invånare, samt på slottets besättning och
af de förra bemöttes med en föraktfull likgiltighet,
af de sednare med fiendtliga hotelser, gömde
fru Anna Bjelke honom undan deras förföljelser,
och hjelpte honom i tysthet derifrån. Hon dog
år 1520.
Bjelke, Brita. Hon var dotter af
Uplandslagmannen Thure Stensson Bjelke till Fogelvik
och blef först gift med Jens Falk på Seland samt
förmäldes andra gången, år 1431, med Carl
Knutson Bonde, samt dog 1436 i Stockholm och
begrafdes i Wadstena, således utan att bli
drottning i Sverige. I sista giftet hade hon en son,
Thure, som dog ung, och en dotter, Christina,
som 1446 blef gift på Svartsjö med riksrådet och
riddaren Erik Eriksson Gyllenstjerna, och som
lefde såsom enka till 1488.
Bjelke, Brita, Helena och Margaretha, voro
döttrar af ståthållaren på Stockholms slott Claes
B., som af hertig Carl fängslades 1598, men
befriades från dödsstraffet och landsförvisades
1606. Han var på sin tid en af de rikaste bland
adeln. Brita, född 1582, var gift med lagmannen
och hertig Carl Filips råd Svante Stenbock.
– Helena, som var född 1592, blef 1618
första gången gift med riksdrotset Magnus Brahe,
andra gången (1638) med presidenten i
general-kommers-kollegium och amiralen öfver svenska
flottan Claes Fleming, som 1644 blef dödskjuten af
en kanonkula på sitt amiralskepp Skeptern, och
sjelf drunknade hon 1651 tillika med sin
styfdotter Anna samt styfsondöttrarne Anna och
Helena Christina Fleming, jemte jungfru Margaretha
Silfversparre, på en jakt utanför Waxholmen.
Hon ligger begrafven i Jakobs kyrka. Anna och
Helena Christina Fleming hade tvänne bröder,
af hvilka Fredrik, kapten vid Lifgardet, blef
dödskjuten 1677 i slaget vid Landskrona, och Claes,
president i hela kammarverket, dog 1686 och
blef begrafven i Jakobs kyrka på samma gang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
