- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
37

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bjelke, Gunilla - Björck, B. A. - Björklund, Gustafva - Björnsdotter, Helena - Björnstedt, Albertina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den sextonåriga, stolta och sjelfrådiga prinsessan
Anna, hennes fordna herrskarinna, till styfdotter,
var naturligt, äfven om hon ej haft någon
hjertans kär att i tysthet begråta. Men, hon var
ett förståndigt fruntimmer, som ändtligen insåg,
att då en sak är ohjelplig måste man göra den
så dräglig, som möjligt, och hon föresatte sig
således, att verka allt godt, på den höga plats,
dit man tvingat henne. Hon började sålunda
hos sin gemål ett lika nitiskt omvändelseverk,
som det hennes företräderska drottning Catharina
förehaft, ehuru i motsatt rigtning, och hon
lyckades äfven någorlunda. Johan var dock, som
man vet, i detta hänseende en riktig vindflöjel.

I hertig Carl, sin yngste svåger, hade Gunilla
en hätsk och oförsonlig fiende, som, fastän
han visste det hon blott genom det grymmaste
tvångs användande kommit att intaga den höga
plats han så mycket afundade henne, sedermera,
hela lifvet igenom, hatade Gunilla och iakttog
hvarje tillfälle att förödmjuka och kränka henne.
Den son (Johan, hertig af Östergöthland), som
Gunilla skänkte sin gemål, aflägsnade ju hertig
Carl ännu mer från thronföljden, efter hvilken
han så ifrigt sträfvade och på hvilken han en
tid med någorlunda grundadt skäl hoppats,
sedan den i katholska läran uppfostrade Sigismund
redan blifvit konung i Polen. – Carls brutala
uppförande mot drottningen, sin svägerska, vid
tillfälle af Johans död, då han helt öppet och
i mångas närvaro beskyllde henne för att hafva
undansnillat en hop dyrbarheter, utgör en af
fläckarne på hans minne.

I sju år sammanlefde drottning Gunilla med
sin gemål och endast i fem år öfverlefde hon
honom. Uttröttad, mätt på lifvet, som för henne
varit så glädjelöst, fick hon lemna det vid
endast tjugoåtta års ålder, och skulle hafva
lemnat det med fröjd, så vida ej bekymmer för
hennes elfvaårige son, den sjuklige, försagde och
melankoliske Johan, hade förbittrat hennes sista
stunder. – Hon visste, att hans halfbroder kung
Sigismund ingalunda skulle bli honom huld och
att han mot denne hade ingen annan beskyddare,
än den efter kronan sträfvande hertig Carl.
På så sätt var ju det arma barnet mellan tvänne
eldar. Dock – hvad var att göra? – Den ömma
modern måste lemna honom och hade intet
annat råd, än det – som likväl alltid blir det
säkraste och bästa – att under bön och förtröstan
anförtro honom i Försynens händer. Hon
dog på Bråborg 1597 och begrafdes i Upsala
1598. Sonen Johan afsade sig kronan 1604, dog,
också på Bråborg, 1618 och ligger begrafven i
Linköping.

Björck, B. A., hette en svarfvarhustru i
Öregrund, märkvärdig för de många barn, hvarmed
hon inom en ganska kort tid begåfvade sin man,
nemligen sju inom två år. Den 2 April 1786
blef hon moder till två, d. 16 Februari 1787 till
tre, och d. 15 Febr. 1788 till ytterligare två. –
Endast de tvänne sista blefvo vid lif.

Björklund, Gustafva, mamsell. Hon är mycket
känd för sin Kokbok, hvilken på de sista 20
åren varit mest begagnad och sålts i många
upplagor. Hon höll en längre tid den bästa
restauration i Stockholm, vid Munkbron, der alla större
kalaser alltid tillställdes, och prisades hon såväl
för sin goda mat som illustra servering, hvilken
på den tiden gjorde epok. Hon dog, i knappa
omständigheter, d. 4 Okt. 1862, 68 år gammal.

Björnsdotter, Helena, en qvinna af folket, är
minnesvärd för det besynnerliga äktenskap hon
ingick, vid 40 års ålder, med en alldeles utlefvad
gubbe. Helena Björnsdotter, som var en
fattig tjenstepiga, blef nemligen d. 4 November
1759 i Tölö kyrka, nära Götheborg, sammanvigd
med afskedade dragonen Björn Styrk, som var
född i Aggerhus i Norrige 1650 och således
109 år gammal. – Han hade två gånger förut
varit gift och blef nu troligen den äldste
brudgum inom Sverige.

Björnstedt, Albertina, mamsell, som afled i
Stockholm i December 1861, har donerat sin
efterlemnade förmögenhet, utgörande omkring
85,000 rdr rmt, på följande sätt: Lärarinnornas
pensionsförening bekommer 4500 rdr oafkortade;
återstoden delas i lika delar mellan följande fyra
välgörenhetsinrättningar, nemligen: Danviks
hospital, Institutet för blinda och döfstumma,
Neptuni-orden samt Kapital- och Lifförsäkringsanstalten,
dock med skyldighet för dessa inrättningar
att till trenne i testamentet uppgifna personer,
deribland tvänne den aflidnas tjenare, under
deras lifstid utbetala en årlig ränta, utgörande
tillsammans omkring 700 rdr rmt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free