- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
61

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brigitta, den heliga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den ofantliga mängden af tillströmmande pilgrimer,
som vid denna högtid kommo till Rom för
att erhålla syndernas förlåtelse, ansågs af S:t
Brigittas uppriktiga fromhet för ett medel att
omvända själarne. – Derföre flödade också vid
detta tillfälle hennes uppenbarelsers källa ännu
ymnigare, och hon hade verkligen den vishet att
föreställa dem, som ville afhöra henne, det den
meddelade syndaförlåtelsen måste nödvändigt följas
af lefvernets förbättring, om den skulle tjena
till något. Samma nit förmådde henne att göra
resor till flera kloster uti Italien, såsom till Tarfa
och Bologna, för att reformera munkarnes lefnad
och bestraffa dem för den sedeslöshet, hvaråt
de öfverlemnade sig. På det förra stället voro
hennes bemödanden alldeles fruktlösa, men på
det sednare verkade hennes föreställningar en
skyndsam förändring hos både abboten och
munkarne. Detta första försök gjorde att hon
sedermera erhöll uppenbarelser rörande de högre
prelaternas och biskoparnes seder och lefnadssätt.
Några blefvo bestraffade derföre att de
höllo för yppigt och läckert bord, andra för det
de tillåtit för nära beslägtade personers äktenskap;
men de flesta för det de voro allt för måna
om att samla verldsliga egodelar. Detta sednare
fel var det, som S:t Brigitta minst kunde tåla
hos munkar och nunnor, likasom en alltför
yppig klädedrägt hos fruntimmer, och öfver båda
delarne förkunnade hon det förfärligaste Guds
straff. Härvid felades icke de mest fruktansvärda
syner af personer, som föraktat den heligas
varningar, och hvilka hon nu efter döden såg i
fördömelsens tillstånd, genomborrade af glödande
metallstänger, omlindade utaf ormar och andandes
svafvellågor. Tidehvarfvets anda gjorde att
alla dessa uppenbarelser och alla dessa syner
mottogos med förvåning och vördnad, och S:t
Brigittas rykte spridde sig allt mer och mer
öfver christenheten.

Några år hade S:t Brigitta tillbragt i Rom,
då hennes dotter Catharina äfven kom dit. Denna
unga dam var gift med en förnäm adelsman
vid namn Eggert von Kürnen; men hade redan
vid giftermålets ingående förmått sin man att
ingå löfte om en beständig kyskhets iakttagande.
Nu angrep henne vid aderton års ålder en så
oemotståndlig längtan att vallfärda till Rom, att
hennes man måste gifva sitt samtycke dertill,
oaktadt hennes bror, Carl Ulfsson, af alla krafter
satte sig emot denna vådliga resa. Efter
många besvärligheter anlände hon till Rom, just
då hennes mor var afrest på sin klostervisitation
till Bologna, hvarföre hon måste begifva sig dit,
hvarpå båda damerna sedermera återvände till
Rom. Men Catharinas vistande derstädes blef i
början högst obehagligt; ty hennes utomordentliga
skönhet skaffade henne under sina besök i
kyrkorna en mängd beundrare och tillbedjare,
så att man med allt skäl fruktade att hon skulle
blifva bortröfvad. S:t Brigitta måste slutligen
afhålla henne från alla besök utomhus och i
kyrkorna. Catharina, som på detta sätt såg sig
inspärrad såsom fånge, föll i en häftig melankoli
samt fick en oöfvervinnelig längtan att återvända
till sin man och sitt fädernesland. Modern, som
ansåg denna sinnesstämning såsom en afgrundens
frestelse, tog åter sin tillflykt till sin bön och
sina uppenbarelser, genom hvilka hon trodde sig
få veta, att hennes måg redan var död, och då
Catharinas hemsjuka ännu ej ville gifva sig,
använde hon den strängaste klostertukt och lät sin
bigtfader så länge basa sin dotter med ris, tills
lusten att återvända hem försvunnit. Emellertid
började båda damerna småningom åter besöka
kyrkorna och sina vänner, och vid ett dylikt
tillfälle skall det hafva händt, att en grefve, som
lagt sig i försåt för att bortröfva Catharina,
första gången narrades från sitt förehafvande
genom en vacker hjort, som kom springandes, och
hvilken han med sina kamrater började att
förfölja, och andra gången genom förlusten af sin
syn, så att han måste låta leda sig till den kyrka,
der S:t Brigitta och hennes dotter voro, för att
genom deras förböner återfå bruket af sina ögon.
Lika underbara omständigheter åtföljde deras
pilgrimsresa till den helige Fransisci reliker i
Assisi; ty under vägen blefvo de i berget
öfverraskade af en röfvarehop, hvilken tillät sig
oanständiga friheter med Catharina; men bortskrämdes
hastigt genom ett dån, som liknade en mängd
ankommande ryttare, och då röfvarne följande
dagen åter lade sig i försåt för pilgrimerna,
blefvo de slagna med blindhet, så att de ej sågo
dem. En mängd uppenbarelser, som S:t Brigitta
vid denna tid hade af S:t Fransiscus, utgingo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free