- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
68

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brynhilda - Bröms, Catharina - Bröms, Margaretha - Burenschöld, Anna Catharina - Bureus, Catharina - Burghausen, Lovisa von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vafurlågor, och som hon trodde, att ingen mer
skulle våga sig genom dem, svor hon, att
tillhöra endast den, som utförde detta vågstycke.
Hon visste ju, att Sigurds häst Grane var den
enda häst, som kunde springa genom trollelden.

Sigurd, Gunnar och Högne följdes nu åt till
Brynhildas förtrollade borg och Sigurd ville låna
Gunnar sin häst, att derpå rida genom elden.
Men Grane var för stolt att låta låna sig och
lydde, på intet vilkor, någon annan än sin herre.

Då var intet annat råd, än att Sigurd skulle
vexla gestalt med Gunnar. Ty enligt en i de
nordiska sagorna mycket gängse orimlighet kunde
de ryktbara hjeltarne icke allenast göra sig
osynliga, när de ville, utan äfven antaga andra
menniskors och äfven djurs skepnader.

Sigurd antog således Gunnars gestalt och
kom, till Brynhildas stora bestörtning, in i
hennes borg. Prinsessan, som gjort sig sjelf det
löftet, att förblifva sin första älskare trogen,
ehuru grymt han svikit henne, måste nu bryta
detta löfte, emedan hon ju lofvat tillhöra den,
som trängt sig genom elden. Icke anande, att
det var just denne begråtne älskare, som å en
annans vägnar fordrade hennes hand, förenade
hon sig med den förmente Gunnar. Men om
aftonen, då de gingo till hvila, lade Sigurd sitt
blanka svärd mellan sig och bruden.

Om morgonen skänkte han henne en dyrbar
armring af guld, kallad Andvarinauter, och
fick af henne en annan ring. Men vid ringen
Andvarinauter, som var förfärdigad af en ondskefull
dverg, vid namn <i>Andvari<i>, lådde en spådom,
att den, i hvars hand den än råka måtte, skulle
bli olycksbringande. Detta lärer väl Sigurd icke
hafva vetat.

Djupt bedröfvad öfver att nödgas tillhöra
en annan, än den evigt älskade Sigurd, red
Brynhilda hem med Gunnar. Sagan förmäler
ingenting om hennes första sammanträffande med
Sigurd, utanför borgen, der de båda svågrarne
åter vexlade gestalter. – Det säges emellertid,
i urkunden, att Sigurd, ehuru han med Gudrun
lefde till utseendet lycklig och hade med henne
tvänne barn, sonen Sigmund och dottern Svanhild,
dock aldrig utan en känsla af bitter ånger kunde
se Brynhilda, som kunnat och bordt vara hans
maka, men som i stället var blefven hans svägerska.

Emellertid lefde dock konung Gjukes hela
familj stilla och enigt tillsammans på hans gård,
tills, efter tre à fyra års förlopp, en händelse
inträffade, som med ens gjorde slut på deras
enighet och frid och medförde en oräknelig mängd
af de rysligaste olyckor, till Gjukungaslägtens
förderf.

Se vidare härom art. Gudrun.

Bröms, Catharina, dotter af archiatern Sven
B., blef 1688 gift med biskopen i Westerås Carl
Carlsson. Hon ville gälla för att vara en stor
doktorinna och skötte gerna sjuka, samt hade
många recepter efter sin fader.

Bröms, Margaretha, dotter af slottslofven i
Nyköping Nils B., som blef amiral 1569. Enligt
den tidens lagar fingo adliga ej gifta sig med
ofrälse, vid lifsstraff eller förlust af sin
förmögenhet, men Margaretha, som hade en amiral till
fader, en öfverste, en amiral och en landshöfding
till bröder, gifte sig dock detta oaktadt med en
ofrälse, hvarföre hon också verkligen derigenom
förverkade sitt gods.

Burenschöld, Anna Catharina, var en tid
hofmästarinna på Stegeborg hos prinsessorna af
Zweibrücken och dog 1727. Hon förärade 1723
till Ljungs kyrka en vacker predikstol.

Bureus, Catharina, dotter af kongl. bibliothekarien
och antiqvarien Johannes B., blef 1629
gift med assessorn i Antiqvitetsmuseum Johan
Axehjelm. Hon var född 1601 och dog 1678,
76 år gammal. Hon var ett lärdt fruntimmer,
som underhöll latinsk brefvexling med fröken
Wendela Skytte, Loccenius och flere.

Burghausen, Lovisa von, dotter af svenska
adelsmannen, öfverstelöjtnanten Gustaf von B.,
var född i Narva 1704, blef derifrån, på sitt 7:de
år, bortröfvad af ryssar och såld till en general,
der hon öfver sin förmåga måste arbeta, hvarföre
hon sökte rädda sig med flykten, men blef
fasttagen och illa misshandlad, samt slutligen såld
till en turkisk furste såsom slafvinna; blef derpå
omdöpt till grekiska läran, hölls sedan en tid i
kloster, tills hon tvingades att gifta sig med en
fändrik, som tre år derefter dog. Efter åtskilliga
omskiften blef hon sedermera gift i Ryssland
med magister Lars Östen Sandmark, regementspastor
vid Westerbottens regemente, hvilken blifvit
fången vid Pultava och förd till Siberien, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free