- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
78

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Catharina Stenbock - Catharina Månsdotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var ej fyllest två år gammal och således icke
erinrade sig någon annan mor, visade henne
alltid mycken både kärlek och uppmärksamhet.

Enka 1560, efter åtta års äktenskap, lefde
Catharina ända till 1621, då hon afled på Strömsholm,
85 år gammal. Så hög ålder har ingen
annan svensk drottning uppnått.

Catharina Månsdotter. Hon föddes i Stockholm
år 1549 och var dotter till Magnus, en
bondeson från Ånga gård i Borgsjö socken uti
Medelpad, korporal bland besättningen på Stockholms
slott.

Händelsevis mötte konung Erik XIV en gång
den unga, fjortonåriga flickan, då hon, med en
korg nötter på armen, gick genom slottet; hennes
bländande skönhet förtjuste honom, och han
ålade sin syster, prinsessan Elisabeth, att
upptaga den sköna Catharina bland sina hofjungfrur,
samt besörja om hennes uppfostran.

Behag, intagande väsende och ett ädelt hjerta
gjorde henne snart allmänt älskad och fäste Eriks
öde oåterkallelig en vid henne. Innan kort egde
hennes behag all den förfining, som i den tidens
hof anstod en furstelig maka, utan att hon
derföre förlorat den okonstlade naturlighet, den
öppna, hjertliga uppsyn, med hvilken hon först
intog Erik. Denne, som var en skön och då han
ville älskvärd herre, försummade intet tillfälle,
att visa Catharina prof på sin lågande kärlek.
Snart lyckades han ock att se den besvarad af
Catharina, som helt och hållet öfverlemnade sig
åt sin konungslige älskare. De brunno dock icke
blott af kärlek för hvarandra, utan en verklig,
inbördes tillgifvenhet förenade dem. Erik tycktes
endast lefva för henne. Frierierna till
främmande furstinnor drefvos allt mera lamt; och
då Catharina snart födde en son till verlden,
beslöt Erik att vid tillfälle upphöja henne till sin
drottning. Tidens tänkesätt, jemte afund och
ondska, diktade derföre att hon med en
kärleksdryck förblindat konungen.

I en så misstänksam själ som Eriks kunde
ej kärleken undgå att följas af svartsjuka. En
gång tänd, kände den inga gränsor. Catharinas
förre älskare, Maximilian, föll ett offer för Eriks
sinnesyra, då han, som fått konungens befallning
att resa till krigshären i Norrige, ännu en
gång ville se sin ungdomsbrud och sedan begifva
sig ur riket. Han blef gripen i hennes rum,
lagd på sträckbänk, för att aftvingas någon
bekännelse, och fanns natten derpå bakbunden
flytande i Norrström.

Catharina brydde sig aldrig om
regeringsärenderna. Det välde hon egde öfver Eriks själ,
använde hon blott till hans egen fördel. Hon
ensam kunde stilla hans misstänksamma oro och
hejda hans öfverilningar. Endast åsynen af hennes
älskade bild kunde i sinnessvaghetens mörka
stunder återföra honom till sansning. Oaktadt
detta milda väsende, kunde hon likväl ej undgå
att falla Göran Pehrsson förhatlig. Han började
frukta hennes inflytande hos konungen, och att
hon der kunde störta honom. Han och hans
anhängare sökte derföre genom falska beskyllningar
och mera dylikt bringa henne i onåd,
men det misslyckades. Deras elakhet blef röjd,
Erik vredgades högligen, och om icke den
godsinta Catharinas förböner kommit emellan, hade
det varit förbi med dem och deras makt.

Eriks kärlek till henne blef oföränderlig.
Vackra sommaraftnar for konungen med sina
förtrognaste på båtar uppåt Mälaren. Catharina
var då med och konungen satt vid hennes sida,
egnande henne all uppmärksamhet och ömhet.
På hans befallning uppfördes från stränderna
eller aflägsna båtar vackra sånger, till hvilka han
oftast sjelf hade satt både ord och ton. Ur en
af dessa, som fortlefvat till våra dagar, äro
följande verser:

Har Karin ej land, ej stora skatter,
Så har hon dock, det jag begär;
Den kärlek, hon mig med omfattar,
Är mig fast mer än guldet kär.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag herdinnan min.

Blänker hon ej af gyllne smycke,
Så blänka dock hennes ögon skön.
Alldeles är hon i mitt tycke,
Fast hon för andra syns gemen.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag herdinnan min.

Den som vill må i luften flyga.
Mina vingar gå ej så högt.
Jag verlden vill fast öfvertyga,
Till Karin är mitt hjerta böjdt.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag herdinnan min.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free