- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
100

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christina, den store Gustaf Adolfs dotter - Coijet, Julia Maria - Coijet, Juliana Margaretha - Constantia, dotter af Agda Pehrsdotter och Erik XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

villervalla. Hennes slöseri hade uttömt statskassan,
så att rikets finanser voro i största lägervall.
Kronogodsen voro i händerna på adeln, som var
mäktig och öfverdådig, medan folket var utarmadt
och förtryckt. Alla pligtens och moralitetens
band voro lösta, oordning rådde öfverallt – det
var ett förfärligt jämmerfullt tillstånd.

Snart sporde man från utlandet, öfverallt
der Christina for fram, hurusom hon blef med
alla upptänkliga ärebetygelser emottagen och huru
hon firades, nästan som om hon hade varit en
öfverjordisk varelse. – Så till vida kunde väl
svenskarne tåla vid underrättelserna om deras
förra drottning; men då det ändtligen spordes,
att hon i staden Inspruck offentligen afsvurit den
religion, för hvilken hennes ädle fader kämpat
och stupat, då intogos många hjertan af den
innerligaste sorg och man kunde icke annat än
beklaga den djupa förvillelsen hos en person, af
Gud och naturen utrustad med så herrliga gåfvor.

I Rom, dit hon ändtligen omsider kom, blef
hon med de största högtidligheter emottagen af
påfven Alexander, till hvars ära hon vid sin
afsägelse antagit namnet Alexandra, som hon lagt
till det af Christina. Ett stort palats, det
Farnesiska, hade på förhand blifvit åt henne inredt
och på det dyrbaraste möbleradt, samt förärades
henne till beständig bostad.

Emellertid började hon snart att ledsna
äfven här, i detta Rom, målet för hennes årslånga
längtan. Sedan hon skådat allt hvad skådas
kunde och i fulla drag njutit af all skön konst,
började hon att resa omkring till andra länder.
Hon hade ock stött sig med Roms adel och med
sjelfva den helige fadern, genom sin brist på
andakt under gudstjensterna, samt sin uppenbara
brist på tro och vördnad för den lära, till
hvilken hon nyligen öfvergått.

Många voro Christinas öden och äfventyr.
Sämst af allt var dock det, att hon åter sökte
att bli drottning i Sverige, hvilken inkonsekvens
kastar en skugga af ömklighet på hennes
karakter. Hon gjorde ock personligen tvänne besök
här, 1660 och 1667, men blef, såsom man lätt
kan tänka sig, med temlig köld emottagen,
särdeles den sista gången.

En hel hop dåraktiga handlingar hade
Christina begått och det må bli för hennes egen
räkning; men det ohyggliga, öfverlagda, med den
kallaste grymhet utöfvade mordet på hennes
stallmästare Monaldeschi, hvilket skedde i Paris,
ingen vet rätt af hvad orsak, gör, att man äfven
ryser vid hennes minne, då man förr kunnat
endast beklaga henne, såsom olycklig och
vilseledd.

Det hade nu blifvit en ny påfve, sedan
Alexander VII lemnat detta jordiska. Han hade,
såsom kardinal, varit en vän af Christina, och
hon återvände således till Rom, hvilken stad hon
sedan aldrig mera lemnade. Efter åtskilliga
fåfänga försök att bli drottning i Polen lefde hon
ändtligen stilla och endast för vitterheten. Hon
började skrifva sin egen historia, den hon dedicerade
till ingen mer och ingen mindre än – Gud sjelf.

Den 9 April 1689 afsomnade hon, lugnt och
stilla, efter sex dagars plågsam rosfeber. En
hviloplats bereddes hennes stoft i sjelfva
Peterskyrkan och påfven gjorde hennes likbegängelse
så lysande som möjligt. Och detta med rätta,
ur hans synpunkt betraktadt. – Ty den för sitt
snille så vida beryktade svenska drottningens,
Gustaf II Adolfs egen dotters, öfvergående till
katholicismen var väl en bland de största segrar
den romerska kyrkan någonsin vunnit.

Coijet, Julia Maria, dotter af framl.
kommendörkapten Carl Fredrik C., född 1833, har för
sin ovanliga skicklighet i pianospelning blifvit
af Musikaliska Akademien vald till dess associée.

Coijet, Juliana Margaretha, dotter af
generallöjtnanten Johan Gustaf C., blef gift 1802 med
en af rikets herrar Salomon Lövenskiöld. Dessa
makar stiftade 1848 en stipendiifond å 50,000
rdr rmt, som först efter fruns död, 1855, blef
disponibel. Fonden står under
Riddarhusdirektionens vård. – Till Serafimer-lazarettet
gaf hon också sistnämnda år 3000 rdr rmt. Hon var
artist samt kopierade flera mästares arbeten i
oljefärg.

Constantia, den tredje och yngsta af de trenne
döttrar, dem Agda Pehrsdotter hade med
dåvarande kronprinsen, sedermera konungen Erik XIV.
Hon hade, likasom hennes syster Virginia, fått
en ytterst vårdad uppfostran och blef sedan gift
med en språkkunnig och mycket berest man,
häradshöfdingen i Hanekinds härad i
Östergöthland Henrik Frankelin, furstlig kammarjunkare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free