Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronhjelm, Christina Charlotta Ulrika - Cronhjelm, Eleonora Polynetta Emilia - Cronhjelm, Fredrika Eleonora - Cronhjelm, Regina Catharina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftställarebana var, om icke bland de mest
lysande, åtminstone ganska rik på ryktets
blommor och kanske torde få bland våra svenska
författare och författarinnor åtnjutit så mycken
rättvisa, som fru Berger, eller grefvinnan Berger,
såsom hon också kallades. Hon var mycket
produktiv och arbetade ganska flitigt, synnerligast
för tidskriften "Magazin för Konst, Nyheter och
Moder", der hennes signatur Ch******** påträffas
under ej mindre än 26 årgångar. Hon arbetade
äfven tör kanzlirådet Wallmarks
Litteraturtidning, samt för Östgötha-Correspondenten, Salong
tör fruntimmer, Portföljen, Nytt Illustreradt
skillingsmagazin för nytta och nöje m. fl.
Biografiskt Lexikon uppräknar, om icke alla,
så åtminstone de flesta af de arbeten grefvinnan
Berger af trycket utgifvit, men med hvilkas
anförande vi icke vilja upptaga hvarken vår, eller
våra läsares tid. "Ebba och Hilda, eller ruinerna
vid Brahehus", är dock en liten af henne
skrifven alltför älsklig roman, eller novell i bref, som
vi ej kunna undgå att särskildt påpeka och till
läsning rekommendera, i fall den ännu skulle
finnas qvar i något gammalt, enskildt eller
allmänt bibliothek. – Hon afled i Linköping d. 25
Maj 1852, 68 år gammal.
Cronhjelm, Eleonora Polynetta Emilia, född
1810, var dotter af hofjägmästaren grefve
Polycarpus C. och gift med kongl. hofpredikanten
och pastorn i Jönköping Carl Magnus Westdahl.
Hon har från trycket utgifvit: "Drinkaren och
hans dotter", tryckt i Lund 1841, samt "Rebeckas
Nej", tryckt i Jönköping 1844, med flera arbeten.
Cronhjelm, Fredrika Eleonora, född 1783,
dotter af löjtnanten grefve Henrik Christoffer
Cronhjelm, blef som stiftsfröken, 1813, gift med
ryttmästaren i chur-maintzisk tjenst von Eisenberg,
hvilken 1815 mördade henne och hennes tre års
gamla barn, som hon hade före äktenskapet med
en vid namn Lutkens, och hvarför Eisenberg
undergick dödsstraff.
Cronhjelm, Regina Catharina, dotter af
riksrådet, Upsala akademis kansler, grefve Gustaf
Cronhjelm, föddes d. 17 Nov. 1710. Hon var
ung och skön samt väntade ett stort arf efter
sin rike fader, hvarföre hon snart blef föremål
för friares begär. Ryttmästaren och enklingen
Claes Ankarstjerna, som vistades i Stockholm för
att utsöka en kronofordran för sina
systerdöttrar, den han också mycket riktigt uppbar, lefde
på stor fot dermed, men systerdöttrarna fingo
aldrig en skilling deraf. Ansedd som rik skånsk
possessionat friade han till Regina Catharina
Cronhjelm. Till befordran af detta förmånliga
gifte framvisade han äfven ett skriftligt betyg af
sin äldre halfbroder, amiralen Hans Ankarstjerna
till Knutstorp i Skåne, att han var egare till
halfva detta ansenliga fädernegods, hvilket falska
dokument dock var i hemlighet dödadt genom
en vederbörlig kontrarevers. Ändamålet blef ock
genom bedrägeriet vunnet, bröllopet stod 1728
och han fick till en början med sin unga
grefvinna hennes mödernearf, 60,000 daler
silfvermynt, utom en rik hemgift i arbetadt silfver.
Men då han skulle afresa från Stockholm, blef
han portförbjuden af sina kreditorer, så att hela
nämnda kapital strök med för att öppna honom
fri fart till Skåne. Vid ankomsten till denna ort
frågade hans maka förgäfves efter hans stora
gods och fann sig med häpnad bedragen, då hon
måste stanna i Engelholm, hvarest han hyrt rum
på gästgifvaregården, tills de sedermera flyttade
till Boarp, ett bra byggdt rusthåll i Ösjö socken,
hvilket han fann utväg att få inköpt. Ett
under så bedrägligt förhållande ingånget äktenskap
kunde ej gerna blifva lyckligt. Det räckte ej
heller ett år, förrän han, förtärd af ledsnad och
oro, slutade sina dagar, och födde hon efter
hans död en dotter, som blef kallad Maria
Cornelia. – Emellertid satt nu en riksrådsdotter på
en bondgård i nog knappa omständigheter, så
att denna högvälborna dam måste i egen person
lägga handen vid alla hushållssysslor, till och
med vid bränvinsbränning, hvarmed hon sökte
öka sin lilla inkomst. Sålunda tillbringade hon
tiden ända till sin faders död 1737, då hon åter
blef en rik arftagerska. Denne herres åtkomst
af penningar torde ej i allt varit så loflig,
hvarföre han äfven sorgfälligt gömde sina skatter.
På sin sotsäng kallade han till sig ena sonen
och gaf honom en stor nyckel, som han haft
väl förvarad hos sig i sängen, men blef i
detsamma mållös, så att han ej kunde utvisa
stället till hvilket den hörde. Slutsatsen blef
derföre med säkerhet, att samma nyckel uppläste
det rum, hvarest den aflidne herrn hade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
