Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D'Oettlinger - Dorothea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Napoleon: "En liten småkonung, som jag skulle jaga
ur Europa, när jag ville! Jag behöfver blott tillåta
hans grannar att taga hvad de behaga." Detta
yttrande gaf anledning till ett rykte om Sveriges
delning, hvilket utspriddes i Rehntrakten under
konungens vistande derstädes och till och
med omnämndes i tidningarne.
Madame d’Oettlinger beskylldes äfven för att
hafva varit orsaken till Enghiens arrestering och
mord, somliga säga af svartsjuka, andra åter
påstå, att hon skulle gjort det för en betydlig
penningsumma, som hon erhållit af Napoleon.
Somliga anse henne oskyldig i hela denna sak, men
det vissa är, att hon varit flera höga herrars
älskarinna. – De la Gardie yttrar sig om henne,
10 år derefter, då han såg henne i Paris, att
han då ansåg henne för en behagsjuk och
pratsam käring.
Dorothea. Här ha vi åter en af de dansk-svenska
drottningarna, så föga kända af svenska
folket, så litet omordade af dess historieskrifvare,
fastän dock flera bland dessa drottningar
väl voro värda att i häfdernas tittskåp något
närmare skärskådas, såsom t. ex. Margaretha och
Philippa, den ena för sin klokhets, den andra
för sin älskvärdhets skull.
Om Dorothea gäller egentligen intetdera, och
det oaktadt kan det dock ej vara utan sitt
intresse att lära känna henne. Det mest pikanta
är, att hon var gemål åt tvänne konungar efter
hvarandra, inom samma rike, något, hvartill man
lärer få temligen svårt att framleta ett motstycke.
Dotter af markgrefven i Brandenburg Johan,
som för sin tro på guldmakerikonsten – en på
den tiden så gängse vurm bland de store – fick
tillnamnet Alchymista, blef Dorothea vid endast
fjorton års ålder, 1445, förmäld med konung
Christopher af Bäjern, Erik XIII:s efterträdare,
och enka efter honom vid sjutton år, 1448.
Följande året gifte hon sig för andra gången med
Christophers efterträdare Christian I.
De år Dorothea framlefde vid Christophers
sida lära hafva varit långt ifrån lyckliga. Han
var en lättsinnig, flyktig och till sina känslor
ganska rå man, som helt och hållet förbisåg sin
dygdiga gemåls värde, till och med hennes mer
än vanliga skönhet, och som icke ens rördes af
hennes ungdom och värnlöshet. Ty väl kan man
kalla värnlös en fjortonårig qvinna, änskönt hon
är drottning, som från hem och anhöriga, från
allt hvad hon hittills haft dyrbart och kärt,
plötsligt blifvit förflyttad till ett främmande land, för
att, utan att hvarken erhålla eller kunna gifva
kärlek, framsläpa sitt lif vid en ovärdig makes sida.
Lyckligare var dock Dorothea med sin
andra gemål, som hon lyckades allt mer och mer
intaga, så att hon ej allenast innehade ett af
ingen omtvistadt rum i hans hjerta, utan äfven
så småningom fick ett oinskränkt välde öfver
hans vilja och handlingar. Detta välde var dock
Dorothea nog oförståndig, att i längden
missbruka, så att hon till och med – och det icke
så oförtäckt – blandade sig i regeringsärenderna,
något som de trenne folken alls icke
tyckte om. Hade hon liknat Philippa, hade hon
så vårdat sig om rikenas väl och varit, såsom
denna hennes ädla föregångerska, alla olyckligas
skyddsengel, så hade det nog fått passera, att
hon med sin lilla fina hand stundom grep ett
hårdt tag i spiran; men Dorothea tycktes ej
hafva någon idé om, att en drottning kan verka
i välsignelse från sin upphöjda plats, ej en enda
tanke, som sträckte sig utom hennes egen familj.
Sina barns mor var hon, i ordets vidsträckta
mening; icke folkets. Hon skaffade sönerna
hertigdömen och afsöndrade derigenom ganska vigtiga
och blomstrande provinser från kronan. –
Isynnerhet hyste hon en stor svaghet för sin yngre
son Fredrik, alldeles som Christina af Holstein
för sin yngre son Carl Philip, Lovisa Ulrika för
sin yngste son Fredrik Adolf, förutom en
oändlighet af andra exempel i den vägen, som vi
skulle kunna uppräkna. – Dorothea var således
ingen hvad man på ren och enkel svenska
kallar bra drottning för land och rike, helst som
hon hos sin för henne så svage gemål dref det
ända derhän, att Holstein och Slesvig för
hennes älskade son Fredriks skull skiljdes från
konungariket Danmark och blefvo sjelfständiga
hertigdömen. Hennes andra gemål, konung
Christian I, regerade i Sverige från 1457 till 1464,
då han afsattes, och 1481 blef hon åter enka.
Det gick med Dorothea såsom det tyvärr
plär gå med mången, så väl i koja som palats.
God och älsklig i ungdomen blef hon det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
