- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
123

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenström, Marianne Maximiliana Christina Lovisa - Ejwor - Ek, rotmästarehustru - Ekberg, Sofia - Ekegren, Catharina - Ekehjelm, Sigrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinterväg, dit dock snillets sol tränger med sina
värmande strålar, ty – snillet vet ej af vinter,
af ålder, eller af död.

Ejwor. Så skall den qvinna hafva hetat, som
var hustru åt Arngrim, hvilken bodde på Bolmsö,
samt moder åt hans tolf grymma söner, om hvilka
det talas i sagan om Hjalmar och Ingeborg. –
Forntidshäfden gör så väl Arngrim som alla
hans söner till jättar. Den äldste, störste och
starkaste af de tolf bröderna säges hafva varit
Angantyr.

Ek, rotmästarehustru. – På ett dragontorp i
trakten af Ädelfors guldgrufva i Alsheda socken
bodde rotmästaren P. Ek och hans hustru. Mannen
utkommenderades i 1813–14 års krig och
hustrun med sin son Johan Gustaf stannade hemma
vid torpet. Efter en tids bortovaro skref
dragonen hem till hustrun om det stora slaget
vid Leipzig, och detta bref uppläste den 5-årige
sonen för modern, hvilken så gladde sig åt att
gossen, som fått en högst klen undervisning,
kunde läsa, att hon till belöning lofvade honom att få
studera. Äfven fadern biföll sedermera. – Då
gossen vid 8 års ålder kunde blifva inskrifven i
Wexiö skola, begaf sig modern med den glade
sonen åstad till den 8–9 mil från deras hem
aflägsna staden. Men då hästen snart tröttnade,
vände sig den bekymrade modern, som, jemte
några matvaror, endast medförde 2 riksdaler i
kontant, till gossen med frågan, om han ej ville lemna
"läsningen", då han med sina redan inhemtade
kunskaper i läsning och skrifning möjligen kunde
blifva skrifvare hos ortens länsman. Sonen hade
då ett ögonblicks strid inom sig, men kärleken
till modern segrade. Han teg, vände sig bort,
men vände också kärran med den trötta hästen
mot hemmet. Då såg han en tår i moderns
öga, en tår, som sonen erkänner sig aldrig
kunnat glömma. Hon gick in i gästgifvarehuset,
utanför hvilket färden af brutits, men kom snart
ut igen. Tåren var borta. I stället röjde sig i
blicken en fasthet och ett mod, sådant hos
qvinnor endast moderskärleken och förtröstan till
Gud kunna skänka. Hon teg; men vände åkdonet
mot Wexiö. Sonens lycka blef derigenom gjord
och fäderneslandet vann i honom en
lärd man, professorn i latinska litteraturen i Lund
J. G. Ek, som dog 1862.

Ekberg, Sofia, testamenterade den 9 Maj 1859
en summa af 7500 rdr rmt till Allmänna Institutet
för Döfstumma och Blinda. Denna, likasom hvarje
förstärkning af tillgångarne, är just
i närvarande tidpunkt så mycket mera behöflig,
som direktionen redan beslutit att vid institutet
skall införas den i andra länder brukliga
talmethoden för de döfstumma, hvaraf den närmaste
följden måste blifva ett ökadt antal lärare och
ökade kostnader.

Ekegren, Catharina, enka efter segelmakaren
Johan Henrik Godu, testamenterade år 1787 till
Catharina församlings kyrkoråd 5555 rdr 26 sk.
8 rst. specie, att användas till pensioner åt
enkor, år 1789 till Catharina församlings fattighus
1400 rdr bco, år 1791 till hvardera af de öfriga
sex territoriella församlingarne i Stockholm 555
rdr 26 sk. 8 rst. rgs, till Maria församlings
fattighus räntan af 1111 rdr bco, till Catharina
församlings fattighus 1333 rdr 16 sk. rgs, samt
till pensioner åt tjenstemäns enkor 6111 rdr
5 sk. 4 rst. rgs. Alla dessa donationer hafva
erhållit det gemensamma namnet Goduska fonden.

Ekehjelm, Sigrid, dotter af underståthållaren
i Stockholm Bengt E., hade en högst obehaglig
och ärerörig process med sina svågrar, angående
hennes enda barn, sonen Crispin. – Sigrid
Ehehjelm hade nemligen 1671, på Ekensberg i
Södermanland, blifvit gift med Crispin
Flygge, generalinspektör öfver småtullarne i
Sverige, Finland och underlydande herradömen,
hvilken afled i Stockholm d. 19 Juli 1673. Hans
båda svågrar, samt deras barn, gladde sig åt,
att den rike Flygge dött barnlös, så att de måtte
få anamma hälften ur det rika boet, så väl i
löst som fast. Hur förargade blefvo de icke
emellertid, då fru Sigrid sju månader efter
mannens död födde en son, den hon lät, efter hans
fader, kalla Crispin. – Egennytta och rofgirighet
förmådde då de båda svågrarne, borgmästaren i
Christinehamn Olof Pehrsson och kyrkoherden
Birger Carlberg, att begå en lika grym,
som usel handling. De stämde den unga enkan
inför rätta, påstående, att barnet, som hon
kallade sitt, ej var hennes, utan att
hon, för att åtkomma all egendomen, hade köpt
det af en annan enka. Fru Flygge uppmanades
derföre att leda i bevis, att hon verkligen hade födt den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free