- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
133

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugenia Bernhardina Desideria - Euphemia, dotter till hertig Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Året derpå, d. 4 Juli, föddes de unga
makarnes första barn, som också förblef det enda,
nemligen sonen Oscar, så kallad, derföre att den
redan då store och mycket betydande general
Bonaparte, som var utsedd till hans gudfader,
med förtjusning läste Ossians sånger, der
namnet Oscar förekommer.

Sedan, då Napoleon såsom kejsare hade
högsta makten öfver Frankrike i sina händer,
upphöjde han Bernadotte år 1804 till prins af
Ponte-Corvo, med titel af "Altesse Sérénissime".

Då prinsen af Ponte-Corvo (sedermera
konung Carl XIV Johan) år 1810 anlände till Sverige,
såsom thronföljare, kom han ensam, och höll här
sitt intåg i Stockholm d. 2 November, men
Desideria qvarblef tills vidare i Frankrike. Först
vid början af år 1811 kom hon efter till Sverige,
åtföljd af sin son, arfprinsen Oscar, då på tolfte
året gammal.

Men hennes vistande här blef icke långvarigt,
hon återvände snart till sitt älskade Frankrike
och det för henne så kära Paris. Kronprinsessan
var en glödande fransyska och den
kalla norden torde hafva varit lika menlig för
hennes lynne som för hennes helsa. Icke heller
visade sig den gamla enkedrottningen henne
särdeles bevågen: de förstodo ej rätt hvarandra och
der blef ingen harmoni dem emellan. Men
äfven troddes prinsen velat ega någon som i
Paris , verldshändelsernas dåvarande brännpunkt,
kunde närvara och vaka öfver familjens fördelar.

Äfven sedan Carl XIII dött och Carl Johan
intagit hans thron, hvaraf följde, att Desideria
var Sveriges drottning, fortfor hon att bo och
vistas i Paris, ända till år 1823, då Sveriges
blifvande kronprinsessa, prinsessan Josefina af
Leuchtenburg, inkom till Sverige. Drottningen
beslöt då att göra sin sons intagande brud
sällskap hitöfver, i afsigt att qvarstanna för alltid.
För hela svenska nationen var detta en
öfverraskning. Fullt säkert är det icke, om den länge
saknade gemålens återkomst hit icke äfven för
konung Carl Johan sjelf var en oväntad händelse.
Han emottog henne emellertid med synbar
belåtenhet, äfvensom han under hela sin
återstående lefnad bemötte henne med största
uppmärksamhet, likasom hon å sin sida i honom och
sonen ansåg sig ega sitt allt.

Många gissningar angående hennes långa
utrikes vistelse har man uppgjort. Måhända skulle
den kunna förklaras redan af hennes obeslutsamhet
och stora fruktan för att passera öfver vatten.
Åtminstone vet man att sådan farhåga i många
år omintetgjorde hennes uppsåt att göra ett be-
sök i Paris. Många gånger var resan afgjord,
men inställdes. Hon fruktade till och med för
att passera Öresund och Belterna.

Den goda prinsessan Sofia Albertina lefde
ännu vid drottningens hitkomst och gladde sig
åt att på sina gamla dagar se det i så många
år fåtaliga och temligen tysta hofvet upplifvadt
och prydt med tvänne älskvärda damer af den
högsta rangen. Hon och drottning Desideria
blefvo nu de bästa vänner.

Sex hela år förflöto dock emellan drottningens
andra hitkomst och hennes kröning, som
skedde i Stockholm den 21 Augusti 1829.
Såsom regerande drottning fortfor hon till 1844,
då konung Carl Johan dog.

Drottning Desideria omfattade med mycken
godhet flera af vårt lands, synnerligast vår
hufvudstads, välgörenhetsinrättningar och visade sig
mot dem ganska frikostig. Äfven många unga
konstnärer fingo af henne hjelp och understöd.

Såsom enkedrottning lefde Desideria stilla och
indraget, och värderades allmänt för det att hon
aldrig blandat sig i politiken eller i andra intriger.
Hon gladde sig mest åt musik och åt sina kring
henne uppblomstrande barnbarn, hvilka, jemte
den alltid så ömt älskade sonen och hans gemål,
städse omfattade henne med den innerligaste
kärlek, vördnad och uppmärksamhet. Hon afled helt
hastigt d. 17 December 1860, nära 80 år gammal,
och ligger begrafven i Riddarholmskyrkan.

Euphemia, dotter till hertig Erik, andre
sonen af Magnus Ladulås, och således Magnus
Smeks syster, år 1336 förmäld med Albrecht I
af Mecklenburg, hvarigenom hon blef moder åt
Albrecht, Sveriges konung, som, efter hennes
broders fall, genom aristokraternas stämplingar
uppsattes på Sveriges thron, för att några år
sednare störtas derifrån genom nya ödesvexlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free