Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faxell, Maria - Fehman, Sara Petronella - Fersen, Christina Augusta von - Fersen, Eva Sofia von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det påstås åtminstone, att norrmännen,
skrämde häraf, skulle hafva tagit till flykten.
Fehman, Sara Petronella, dotter af danska
justitierådet Peder F., var först kammarfru hos
drottning Sofia Magdalena, men gifte sig 1790
med skalden Carl Gustaf Leopold, en af Gustaf
III:s gunstlingar, som på den tiden var långt
ifrån förmögen. Som utsigterna för det unga
paret voro temligen mörka, hvad utkomsten
beträffade, skref den glade konungen af Sverige ett
skämtsamt bref till konungen af Danmark, med
anhållan, att mamsell Fehman skulle få behålla,
äfven såsom gift, den pension hon från danska
hofvet årligen uppbar, men som skulle upphöra
den stund hon trädde i gifte. Gustaf yttrade
dervid: "Hon gifter sig visserligen, men med min
hofpoet, hvilket är detsamma, som att icke vara
gift." – Hans anhållan beviljades. Mamsell
Fehman fick behålla sin pension och de älskande
blefvo gifta.
Fru Leopold har af alla, som kände henne,
blifvit skildrad såsom en ej allenast vacker och
behaglig qvinna, utan äfven såsom ett fruntimmer
af ovanlig bildning, fin omdömesförmåga och
mycken beläsenhet, särdeles i den franska
litteraturen. Enligt det tyska konversationslexikon,
der hon äfven omtalas, skulle hon hafva varit
mycket lättretlig till lynnet, hvilket väl torde haft
sin grund i vissa ledsamheter och mörka stunder
inom äktenskapet. Man påstår, det hon
haft mycket att förlåta sin man. Emellertid
utgjorde hon, så länge hon var frisk, en prydnad
i hans hus och i den vittra krets, som der
nästan dagligen samlades.
De båda makarne, hvar för sig så intressanta
och älskvärda, fingo dock en ganska sorglig
ålderdom. De sjuknade, nemligen, år 1819,
i en ganska svår sjukdom, som för Leopold
slutade med blindhet, för hans fru med en stilla
melankoli. Hon förlorade all lefnadslust, blef
fullkomligt likgiltig för allt och alla, läste aldrig,
talade föga och tycktes ej uppfatta hvad man
för henne berättade. – Hon lemnade aldrig mer
sina rum och mottog der, under de sednare åren,
ingen annan än sin man. Personer, som umgingos
der i huset, berättade, att der var från den
ena ändan af salen till den andra spändt ett rep,
hvarvid den blinde skalden vägledde sig, då han
gick in till sin sinnessjuka fru, samt derifrån
återvände.
Fru Leopold beklagade sig aldrig och syntes
aldrig lida af några egentliga kroppsplågor,
förrän den 3 Maj 1829, som blef hennes sista
lefnadsdag. Hon hade då suttit i tio år nästan
stum, åtminstone ytterst fåordig, samt till
utseendet liknöjd för hela verlden.
En enda ljusglimt varsnades dock hos henne,
och den icke så liten. Leopold citerade i
hennes närvaro en vers, den han uppgaf vara af
Adlerbeth, ehuru den var af Oxenstjerna. Frun
upphof då sin röst, erinrande honom om hans
misstag och uppgaf boken och sidan, der nämnda
vers stod att igenfinna. – Hur glad blef ej
Leopold, troende att hans hustru nu hade
återvunnit hela sin själskraft. Dock – han bedrog sig.
Hon försjönk åter och förblef i sin vanliga
apathi och det hände aldrig mer, att hon derutur
uppvaknade.
Den blinde mannen öfverlefde henne endast
sex månader, eller till d. 9 Nov. ofvannämnda
år, efter att längesedan hafva bortlagt sin lyra.
Fersen, Christina Augusta von, dotter af
öfverhofjägmästaren och en af rikets herrar Carl
Reinhold von F., var en bland de trenne förnäma
damer vid Gustaf III:s hof, hvilka för sin
skönhets och älskvärdhets skull benämndes "de trenne
gracerna". – Hon var gift med hofkansleren
grefve Fredrik Adolf Löwenhjelm, med hvilken
hon hade 4 barn. Född 1754 och död icke förrän
1846, uppnådde grefvinnan Augusta en ålder
af 92 år.
Fersen, Eva Sofia von, tredje barnet af
fältmarskalken grefve Fredrik Axel v. F., föddes
1757, blef gift med kammarherren grefve Adolf
Ludvig Piper, som dog 1795, med hvilken hon
hade två söner och två döttrar. Till grefvinnan
Piper, då hon ännu var fröken Fersen, friade
Gustaf III för sin broders, hertig Fredriks,
räkning, men fick afslag af den stolte fadern.
Hennes broder var den olycklige riksmarskalken
grefve Axel v. Fersen, som blef massakrerad i
ett folkupplopp i Stockholm den 20 Juni
1810, till följd af orättvisa och oförnuftiga
misstankar om en brottslighet, som sedermera blifvit
bevisad omöjlig, emedan sjelfva brottet – en
förgiftning – blef bevisadt icke hafva egt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
