- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
153

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guda, som äfven kallas Gutha - Gudrun, dotter af konung Gjuke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter många år blef kungamanteln färdig och
öfversänd till Danmark.

Men nu förslappades ock med ens den
själsspänning, som hittills uppehållit drottningens mod.
Den matta handen nedsjönk, stelnad af
dödsengelns tryckning, och det förgråtna ögat slöt
sig för alltid under kyssen af hans kalla läppar.

Efter Gudhems kloster blef nu hela socknen
kallad Gudhem och heter så än i dag.

När konung Emund Gammal bortvisat de
sändemän, hvilka erkebiskop Adalbert affärdat
till honom, anbefallde sig konungens jarl och
svärson (styfson?) Stenkil i deras förböner och
tillrådde dem att under återresan söka herberge
hos drottning Guda i Gudhem. De gjorde så,
och blefvo af henne mottagna "som himmelska
sändebud"; hon sände dyrbara gåfvor med dem
till erkebiskopen, densamme som kort förut så
väldigt brukat kyrkans vapen för att drifva henne
från make och thron.

Gudrun.Gudrun var dotter af konung
Gjuke och drottning Grimhild; hon spelar en stor
roll i den öfver hela norden och äfven i
Germanien kända Gjukungasagan. Hon hade på ett
märkvärdigt sätt blifvit både gemål åt den
ryktbare hjelten Sigurd Fafnersbane och svägerska
med den icke mindre ryktbara sköldmön
Brynhilda (se denna art.). Det är en del af den
ohyggliga Gjukungasagan vi här vilja berätta.

De båda svägerskorna Brynhilda och
Gudrun gingo, såsom häfden berättar, en dag
tillsammans ned till ån, för att tvätta sitt hår.
Gudrun, som redan började visa spår till den
elakhet, hvilken sedermera gjorde henne till de
nordiska sagornas Medea, fick det infallet att säga,
det hon måste gå längre ut i ån och ej stå så
nära Brynhilda, emedan några vattendroppar
tilläfventyrs kunde drypa ur dennas hår och i
Gudruns, hvilket hon (Gudrun) ej kunde tåla,
emedan hon vore vida förnämare än svägerskan.

Brynhilda svarade, att detta alls icke vore
fallet, emedan äfven hon var konungadotter,
liksom den andra.

Gudrun medgaf väl detta, men menade dock
att deras männers olika tapperhet skiljde dem i
rang. Detta var sagdt för att reta Brynhilda,
som tyckte att hennes Gunnar väl vore jemngod
med Sigurd, Gudruns gemål, då Gunnar vågat
rida genom den trolleld, som omgaf hennes borg,
för att få ega henne.

"Detta", menade Gudrun, "har min bror
Gunnar aldrig gjort. Han skulle låna min
gemål Sigurds gångare, Grane, men då Grane ej
ville lyda någon annan än sin herre, måste
Sigurd vexla gestalt med Gunnar, och det var
verkligen min man, som under Gunnars skepnad red
genom elden, kom in i borgen och höll bröllop
med dig, utan att du anade det. Vid utgåendet
ur borgen vexlade de åter gestalter och du red
hem med min broder, som du aldrig velat hafva,
men som du måste tillhöra, derför att du svurit,
att endast den som vågade sig genom den din
borg omgifvande trollelden skulle få ega dig. –
Du ser nu att min Sigurd är den tappraste
kämpe, ty endast han vågade sig genom Vafurlågorna,
och det för andra gången."

När Brynhilda hörde detta, upptändes
hennes sinne af en häftig vrede. Först hade Sigurd
trolofvat sig med henne, derefter gift sig med
Gudrun och till slut falskeligen spelat henne i
händerna på en annan. Detta var mer än hon
kunde fördraga.

Den bedragna kärleken bytes lätt i hat, och
från hat till den blodigaste hämnd var i dessa
mörka tider blott ett enda litet steg. – Så snart
Brynhilda råkade sin gemål Gunnar och dennes
broder Högne, sökte hon öfvertala dem att mörda
Sigurd, men de ville det icke, emedan de med
honom ingått fostbrödralag. De hade dock en
halfbroder, vid namn Guttorm, som städse varit
Sigurds fiende och afundsmän; denne lånade sig
med glädje till ett verktyg för Brynhildas hämnd.
Han smög sig nattetid in till Sigurd och
mördade honom, tillika med hans treårige son
Sigmund.

Men då Sigurd kände sig sårad, tog han sitt
dråpliga svärd Gram och slungade det i
dödsångsten efter Guttorm med sådan styrka och
säkerhet, att han blef sin mördares baneman och
sin egen hämnare.

När Brynhilda fick veta att Sigurd var död,
ångrade det henne att hon på honom utkräft
hämnd, helst han ju var fader till hennes äldsta
barn, hennes lilla dotter Aslög, hvars tillvaro
ingen kände, förutom kung Heimer, som
uppfostrade henne. – Hon grämde sig till den grad, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free