Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenstjerna, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos svenska folket. Väl samlade sig både en
stor del af Sveriges förnäme och allmoge, för
att öfverlägga om fäderneslandets ställning, men
de förra kunde ej komma öfverens om valet till
en ny riksföreståndare, och de sednare ville veta
hvem de skulle strida för, hvarpå församlingen
åtskiljdes med oförrättadt ärende. Under dessa
omständigheter uppträdde Gustaf Trolle ur sitt
fängelse, återtog sitt erkebiskopsembete, och
sammankallade ett riksmöte, der han framställde de
stora framgångar danskarne haft, förklarade att
valet af en inhemsk konung eller riksföreståndare
skulle blott bringa ytterligare förderf öfver
landet, och att enda utvägen att återbringa lugn
och fred vore att mot en billig dagtingan hylla
konung Christian. De församlade, dels förut
danskt sinnade, dels uppskrämda öfver de
timade olyckorna, samtyckte till allt, och bud
afgingo till danska konungen med undergifvenhetsförslag.
Han å sin sida samtyckte till alla de
vilkor man förelade honom, helst han ej tänkte
uppfylla något enda.
Under den allmänna förlamning, som tycktes
angripit Sverige, fanns det en enda person som ej
förtviflade om rikets räddning, och det var
Christina Gyllenstjerna. I spetsen för sin mans
besättning på det ointagliga Stockholms slott,
beslöt hon att försvara sig till det yttersta och
afvisade bestämdt hvarje förslag att undergifva sig
danskarne. Gustaf Trolle uppbröt med en
betydlig makt, efter riksmötets slut, mot Stockholm,
för att tvinga Christina till undergifvenhet: men
han måste aftaga med stor förlust. Christina
skyndade att söka hjelp hos Hansestäderna och fick
äfven hjelp från Lübeck. Hon utfärdade bref
på bref till Sveriges allmoge, hvaruti hon
uppmanade den till kraftfullt motstånd mot
danskarne och framför allt att välja en ny
riksföreståndare. Dessa uppmaningar verkade såsom en
elektrisk eld på svenska folket; än på det ena
stället, än på det andra, församlade sig allmogen
och öfverföll danskarne ehvar de råkade dem.
Isynnerhet tillfogade de dem ett förfärligt
nederlag på Balingsås nära Upsala, der en mängd
blefvo ihjälslagna under ett förskräckligt urväder,
och hela danska hären skulle blifvit tillintetgjord,
om ej bönderna i brist af anförare skingrat sig,
hvarigenom danskarne fingo tillfälle att ånyo samlas
och uppbränna en stor del af bönderna uti
en lada. Så förflöt vintern. Med vårens början
utrustade Christian en ny flotta, med hvilken
han först seglade till Kalmar och sedan till
Stockholm, utan att kunna förmå något af dessa slott
till undergifvenhet. Landet var i en allmän
resning och danska hären led öfverallt förlust. Mot
hösten började lifsmedel tryta på konung Christians
stians flotta. Hans krigshärar fordrade sold, och
han förbannade uti harmen dem som rådt
honom till detta tåg. Ur denna belägenhet
räddades han, märkvärdigt nog, genom Hemming Gadd,
hvilken hittills, såsom Sturarnes kansler, varit
danskarnes afsvurne fiende och förklarat dem ej
vara bättre än turkar och tartarer, samt nu
sednast emot tro och lofven blifvit såsom gisslan,
tillika med Gustaf Eriksson och flera svenska
herrar, bortförd till Danmark. Man vet ej
genom hvilka medel Christian tillvunnit sig den
80-årige svenske prelatens vänskap; men genom
honom börjades underhandlingar med
Christina Gyllenstjerna. Hon afslog i början
Hemming Gadds förslag med förakt, och förebrådde
honom att han efter så många år öfvergifvit
svenska intresset för det danska. Men hennes
eget folks missnöje tvang henne slutligen till en
kapitulation, hvarigenom svenska folket
försäkrades om sina fordna fri- och rättigheter; en
fullkomlig amnesti beviljades åt alla som
deltagit i striden mot Christian, och Christina behöll
alla sin gemåls gods och förläningar samt fick
löfte om Tavastehus till enkesäte. Nu kunde
Christian först anse sig som konung öfver Sverige,
då hela riket snart följde Christina
Gyllenstjernas exempel, hvarefter Christian utmärkte sitt
första inträdande i Stockholm genom uppresande
af galgar, ett förebud till hvad som skulle hända
vid hans kröning i November 1520.
De första dagarne af denna högtidlighet
förflöto i lust och nöje, under det att i konungens
hemliga råd de trägnaste öfverläggningar
förehades, huru man med ett slag skulle kunna utrota
den högre svenska adeln. Efter flerfaldiga
förslag, stannade man ändtligen i det beslut, att, i
anledning af Gustaf Trolles afsättning och
påfvens bannlysning, anklaga dem såsom kättare,
hvilka konungen egde medelst dödsstraff låta utrota.
Under sjelfva kröningshögtidligheterna funno sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
