- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
162

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenstjerna, Christina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenska herrarne hastigt gripna, fängslade och
ställda inför en domstol, der deras öde redan
förut var afgjordt. Christina Gyllenstjerna
framkallades först; hon försvarade sig med värdighet
och kraft, bevisade att Gustaf Trolles afsättning
skett med riksens ständers samtycke, och
framlade sjelfva riksdagsbeslutet. Detta var just hvad
man ville. Alla som undertecknat detta
olyckliga dokument framkallades, och sedan de erkänt
sina underskrifter, var deras dödsdom fälld;
endast den sluge biskop Brask i Linköping
frälsade sig genom uppvisandet af ett papper,
instucket under sigillet, med påskrift: "härtill är jag
nödd och tvungen". Följande dagen inträffade det
minnesvärda Stockholmska blodbadet, så kändt af
hvarje svensk historisk handbok. Vid detta
sorgespels slut framkallade den vredgade konungen fru
Christina och förelade henne valet antingen hon
ville dränkas, brännas eller lefvande begrafvas.
Detta var för mycket för den för öfrigt så
hjeltemodiga qvinnan. Hon afdånade, och sjelfva de
danska herrarne fällde, rörda af medlidande,
förböner för henne, så att hon fick behålla lifvet.
Emellertid måste hon som fånge se sin moder
Sigrid Banér stoppas i en säck för att kastas i
sjön, ett öde som knappt genom många förböner
kunde afvändas, samt sin aflidne gemåls och sons
lik upprifvas ur grifterna för att misshandlas och
slutligen uppbrännas på Södermalm, der nu
Catharina kyrka står. Man påstår, att Christian,
full af raseri, till och med sprungit till och bitit
i den aflidne riksföreståndarens lik. Hans enka
blef emellertid qvarhållen såsom fånge i Sverige,
till dess en ny revolution beredde en ny förändring
i hennes öde. Gustaf Eriksson hade återkommit
till Sverige, beväpnat dalkarlarne och största
delen af norra provinsernas invånare, samt
framträngde, i spetsen för en mäktig här, hotande
mot södra Sverige, der allmogen, hvilken
Christian hotat med förlusten af en hand och en fot,
var beredvillig att med öppna armar emottaga
honom. Den ena danska truppen efter den andra,
som sändes emot honom, blef slagen, och
danskarnes välde öfver Sverige inskränkte sig
slutligen till Stockholm, Kalmar och Åbo. Under
dessa omständigheter ansåg Christian säkrast att
öfverföra de benådade adelsfruarna till
Köpenhamn. Christina Gyllenstjerna öfverfördes dit,
jemte flera andra fruar af Sveriges förnämsta
adel, och insattes i Blå tornet derstädes. Man
kan tillräckligt dömma om detta fängelses
beskaffenhet deraf, att Cecilia af Eka, Gustaf
Wasas moder, derstädes dog utaf vanskötsel och
misshandling. Åt Christina Gyllenstjerna var
emellertid ett annat öde beskärdt: hon fördes till
Kallundborgs slott, och förblef der ända till 1524,
till dess att sakernas nya ställning i Danmark och
Sverige befriade henne.

Gustaf Wasa hade såsom Sveriges befriare
allmänt blifvit vald till konung, under det
Christian, genom sina våldsamma steg mot
danska adeln, till den grad uppretade folket mot
sig, att man uppsade honom trohet och lydnad,
hvarpå Christian flydde till Nederländerna, och
hans farbroder, hertig Fredrik af Holstein, blef
utvald till Danmarks konung. Sverige och
Danmark började numera fredligt närma sig till
hvarandra, och det första vilkor, som Gustaf
Wasa vid underhandlingarne föreslog, var de
fångna fruarnas lösgifvande, hvarpå Christina
Gyllenstjerna återvände till Sverige 1524. Vid sin
återkomst till fäderneslandet blef hon mottagen af
den nye konungen med den aktning, hennes rang
och förtjenster fordrade, hon återfick sina
förläningar, och vistades jemte sina söner vid
Gustafs hof, der de åtnjöto en faderlig vård. Men
den äldste af dem, Nils Sture, en mycket
hoppgifvande yngling, dog redan 1526; smädelsen hade
redan ett par år förut utspridt i de aflägsna
Dalarne, att Gustaf Wasa höll Christina
Gyllenstjerna uti fängelse och på allt sätt sökte
förgöra hennes son Nils. Denna ynglings hastiga
frånfälle gaf en bedragare anledning att i
Dalarne spela hans person. Det var den så
kallade falska Sturen eller Daljunkern. Hans
egentliga namn var Jöns, oäkta son af en husqvinna
i Westmanland, och hade såsom stalldräng
stulit 40 marker silfver. Nu rymde han upp till
Dalarne, och undervisad af en gammal tjenare i
Sturefamiljen om den roll han borde spela,
utgaf han sig derstädes för Sten Stures son och
förklarade sig hafva blifvit hållen i fängelse af
kung Gustaf, hvilken vid alla tillfällen sökt
beröfva honom lifvet, hvarför han nu sökt sin
tillflykt hos de redliga dalkarlarne, som alltid varit
ett stöd för hans familj. Många af dalkarlarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free