Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hager, Rebecka - Hagman, Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkte unge män, som gjorde så väl sina
föråldrar som sitt land mycken heder, men som, alla
tre, blefvo skjutne, ehuru på olika tider och
ställen. Den äldste, Gustaf, var kammarherre, men
tillika en bland Carl XII:s bussar. Han förde
noggrann journal öfver konungens krig, hvilken
fortsattes ända till dagen före slaget vid Pultava
(1709), der en kula träffade Gustaf Adlerfelt, då
han stod helt tätt invid konungens hästbår. –
Hans yngre bror, Pehr, som var riksråd, den
andre i ordningen af de unga Adlerfeltarne, lefde
ända till 1743, men blef då på Gustaf Adolfs
torg i Stockholm dödad af en kula, hvilken var
ämnad åt öfverståthållaren Rutger Fuchs, hvars
hvita häst Adlerfelt för tillfället red, under
dalkarlarnes då pågående uppror. "Skjut den der
med hvit’ västen!" ropades i hopen. Man sköt
i stället den med hvita hästen. – Den tredje
och yngste brodern, Carl Albrecht Adlerfelt, blef
skjuten 1715, sex år efter den äldste broderns
död. Han hade varit med vid kalabaliken i
Bender och der blifvit tillfångatagen, men lösgafs, och
följde sedan Carl XII till Stralsund, der, under
ett slag vid Stressow på Rügen, en kula sträckte
honom till marken. – Modern var emellertid nog
lycklig att få dö redan vid början af 1690-talet,
så att hon ej behöfde sörja öfver sina älskade
söners olyckliga slut.
Hagman, Sofia. Vid erhållen underrättelse
att Lovisa Ulrika farligt insjuknat, steg prins
Fredrik, hennes älsklingsson, då vistande på
Drottningholm, genast till häst och red, endast åtföljd
af en stallknekt, i sporrstreck till Svartsjö,
enkedrottningens sommar-residens. Ungefär på halfva
vägen öppnades åt honom en grind af en flicka,
nästan mera barn ännu än jungfru, som bar
en mjölkbytta. Hennes drägt var tarflig, men
snygg. Hon neg djupt, när hertigen red genom
grinden.
Medan han lät sin häst stanna och förgäfves
sökte efter sin glömda börs, hade han rådrum
att närmare betrakta den lilla intagande
varelsen, med de strålande ögonen, till färgen
dunkelblå, de ljusa, af naturen krusade lockarne, den
vackra, fint hvälfda pannan, näsans täcka form,
den mjellhvita hy en, purpurläpparne och kindernas
gropar. Då hertigen uppmärksamt fixerade
henne, rodnade hon starkt och sänkte blicken,
hvarvid en lätt skugga spridde sig från de långa
ögonhårens halfcirklar.
Prinsen böjde sig ned från hästen, klappade
henne under hakan och lofvade att hvarken
glömma hennes person eller hennes tjenstaktighet,
hvilken han vid ett annat tillfälle ämnade belöna.
Flickan neg ändå djupare, hennes kinder
blossade ändå högre och hennes ögon glänste
med ökad klarhet.
Tankfull fortsatte hertigen sin ridt. Han
föreställde sig denna intagande flicka fullväxt och
utbildad, och ansåg henne skapad för något
annat än kojan och landsbygden.
Men enkedrottningens sjukdom och kort
derefter inträffade död bragte honom andra myror
i hufvudet; sorgen, familjtvister och
arfsangelägenheter trängde för någon tid mjölkflickan ur
hans hågkomst. Och då han åter erinrade sig
henne, samt lät efterspana hennes person och
slägt, hade hon försvunnit som en andesyn.
Ingen der i orten kunde upplysa hvem hon var,
hvarifrån hon kommit eller hvart hon tagit vägen.
År förflöto. Gustaf III:s käraste sysselsättning
var theatern, och operan Gustaf Wasa dennas
praktfullaste blomma. Det var en triumf på
tiljorna för scenens största talanger och en
hoffest i salongen för konungahuset och la haute
volée. Konungens glädje öfver den oerhörda
framgången af detta stycke, till hvilket han sjelf gjort
uppränningen och Kellgren gifvit skaldespråkets
fulländning, öfverträffades likväl af hertig
Fredriks hänryckning, då han bland komparserna i
Christierns hof igenkände – sin sköna, förgäfves
eftersökta mjölkflicka. Redan samma afton
utverkade han sig konungens tillåtelse att få taga
henne från theatern, der hon, nyss anställd, ännu
icke hunnit göra några framsteg; och redan följande
dagen hade prinsen inackorderat henne,
under namnet "Sofia Hagman", i en ansedd
undervisningsanstalt för unga, anständiga fruntimmer,
hvarest hennes lyckliga naturanlag och fina
vett erhöllo den högsta, den tiden tillgängliga
odling.
Efter sålunda fullbordad uppfostran var mamsell
Hagman ett fruntimmer af högsta verld, äfvensom
af största skönhet. Hertigen anvisade
henne rum i sin våning på Stockholms slott.
Hon var icke blott hans förklarade älskarinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
