- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
167

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagman, Sofia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan tillika värdinna vid hans bord och i hans
salong, der hon visade sig till och med i
konungens närvaro.

Med hvarje dygn växte prins Fredriks lidelse
för sin älskarinna, och han brann af längtan att
införa henne i hofkretsen. Men dertill svarade
Gustaf III nej – icke af moralisk känsla, men
af etikettsskäl; och han öppnade till och med
utsigten för sin broder att framdeles få sin
önskan uppfylld, om han kunde öfvertala någon
man, som sjelf hade rättighet att umgås på
hofvet, att låna henne sitt namn.

Hertigen gjorde i anledning deraf försök med
en fattig baron Tilas, hvilken han öfverhopade
med artigheter och förespeglade stora fördelar,
om han ville låta viga sig vid mamsell Hagman,
utan att likväl lefva tillsammans med henne.

Det stolta svar prinsen erhöll på denna
framställning afskräckte honom från flera försök i
den vägen, och hans sköna väninna måste åtnöja
sig med att synas och beundras endast i hans
egna salonger.

Oaktadt Sofia Hagman simmade i öfverflöd
och lyx; oaktadt hon var tillbedd af en älskvärd
prins, hvars hof och hvars umgängeskrets visade
henne utmärkt uppmärksamhet; oaktadt konungen
sjelf omfattade henne med synnerlig bevågenhet,
ända derhän att han ofta lyssnade till
hennes förord – kände hon sig dock olycklig i
medvetandet af sitt köns missaktning och genom
sin utestängning från fruntimrens cirklar. De
voro för henne tillriglade med tredubbelt lås:
dygden hos några, börden hos många,
föreställningssättet om det passande hos alla. Hertigen,
förtviflad att hvarken kunna trotsa, vinna, eller
kufva det, och angelägen att undanrödja
anledningarne till obehag för sin älskarinna, beslöt
att i hennes sällskap besöka en af sina tillgifne
i landsorten, sin egne fordne handsekreterare,
häradshöfdingen von Jakobsson, hvilken på
hertigens och mamsell Hagmans förenade trägna
anhållan hos konungen fått sin domsaga.
Jakobsson var nu gift, och hertigen räknade på
att genom hans hustru skaffa sin älskarinna några
angenäma fruntimmersbekantskaper.

Om denna sin afsigt underrättade prinsen
Jakobsson genom bref. Men denne svarade, att
så smickrad han vore af den nåd H. K. H.
ernat honom, nödgades han dock, för allmänna
tänkesättets skull i orten, vägra sin hustru nöjet
af mamsell Hagmans bekantskap.

Hertigens harm låter ej beskrifva sig. Hans
sköna väninna suckade och grät af ånger och
blygsel. Hon afundades den torftigaste
handtverkares hustru och yttrade utan omsvep
sin önskan att få lemna det vanfrejdade prålet
af en hög, men förbuden kärlek.

Prinsen bestormade henne med böner, öfverhöljde
henne med smekningar, öfverhopade henne
med skänker, hotade att med våld hålla henne
qvar och behandla henne som fånge.

Sofia Hagman lät beveka sig.

Emellertid utbrast kriget 1788, och prinsen
fick ett befäl i Finland. Mamsell Hagman
flyttade till Tullgarn, för att der afvakta hans
återkomst. En ung, ganska förmögen brukspatron,
af fördelaktigt utseende och umgängessätt, vid
namn Hahr, hvars bekantskap hon redan gjort i
hufvudstaden, infann sig nu ofta på lustslottet,
för att der skingra enformigheten af hennes
ensliga lefnadssätt. Han vågade uppträda som
hertigens medtäflare, men med hederliga och
allvarsamma afsigter. Detta verkade afgörande.
Mamsell Hagman föresatte sig att bryta det
olofliga band, som lösligt fästade henne vid
konungens broder, för att i stället bli en af
hans undersåters lagliga hustru.

Men en qvinna, som en gång förgått sig,
har ej mera något värn mot nya anfall. Hahr
intog helt och hållet hertig Fredriks ställe,
hvaraf synbara tecken visade sig, då han från
krigstheatern återvände hem.

Ett häftigt uppträde föreföll mellan den höge
älskaren och hans otrogna älskarinna. Hon
begärde ej bättre än att få bryta med honom och
gifta sig med Hahr, som dertill förklarat sig
beredvillig. Men dertill ville hertigen icke
samtycka. Han förlät hellre allt framfaret och
utfäste sig för framtiden till nya uppoffringar, för
att få behålla sin Sofia, hvars älskvärda umgänge
blifvit honom nästan mera oumbärligt än hennes
kärlek.

Denna svalnade småningom ömsesidigt: men
hymens hamn, der hon några år förut kunnat
finna trefnad och upprättelse för sitt rykte, var
numera för henne tillsluten. Den inbördes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free