- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
173

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haubitz, Anna von - Hauswolff, Brita Maria von - Hauswolff, Ulrika Carolina von - Hauswolff, Ulrika Elisabeth von - Hebbe, Signe Amanda Georgina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Yxkull, som blef adlad, och således är Helena
stammoder för den numera i Sverige utslocknade,
men i Liffland fortlefvande adliga ätten Yxkull.

Hauswolff, Brita Maria von, dotter af kongl.
räntmästaren Carl Johan H., var född 1758 och
gifte sig 1781 med general-löjtnanten Claes Horn
af Åminne. Hon gjorde, kort före sin död, en
testamentarisk disposition å 18,000 rdr rgs till
Riddarhuset, bestämd till pensioner åt i behof
varande adliga enkor, samt döttrar af adelsmän.
Hon dog 1844. – Hennes dotter, Beata Ebba
Horn
, dog 1804, 21 år gammal; öfver henne lät
hennes moster, Ulrika Carolina v. Hauswolff, slå
en minnespenning, som på ena sidan visar, inom
en orm som biter sig i stjerten, hennes namn,
födelse- och dödsår, och å den andra en lilja på
sin stjelk, med öfverskrift: Hastigt försvunnen.

Hauswolff, Ulrika Carolina von, troligen den
förras syster, testamenterade år 1819 till
Riddarhuset en summa, som 1852 uppgick till 20,000
rdr rmt. Räntorna äro bestämda till pensioner
åt medellösa döttrar af adelsmän.

Hauswolff, Ulrika Elisabeth von, dotter af
kaptenen och riddaren H. A. Hauswolff. Hon
blef först gift, 1752, med den namnkunnige theol.
doktorn, kyrkoherden i Riddarholms och
Bromma församlingar, Abraham Pettersson, som dog
1763, endast 49 år gammal, och blef begrafven
i Riddarholms-kyrkan. Då den bedröfvade
makan stod vid hans dödsbädd, omgifven af 7 barn,
märkte hon att han ville tala något. Hon böjde
sig ned och hörde honom säga: "Magister
Stricker blir dem en god far." Nästa ögonblick var
han ej mer. Enkan, vördade hans sista vilja,
men insåg ej huru det skulle tillgå, då landets
sed och hennes blygsamhet förbjödo henne att
uppenbara detta mannens förtroende. Medhjelparen
i den aflidnes embete dristade ej att tänka
på ett slikt parti; men efter någon tid hade dock
deras hjertan dragits intill hvarandra.
Hofpredikanten J. Chr. Stricker, blott 2 år yngre än
doktor Pettersson, ordinerad till prest på hans
kallelse 1752, blef, sedan han 1768 fått
Carlshamns pastorat, gift med doktorinnan Pettersson
och en god styffader åt d:r Petterssons barn. –
Detta äktenskap väckte på den tiden ett stort
uppseende, och gaf anledning till flera tryckta
ströskrifter. Först utgaf den grälaktige lektor
Stagnell i Kalmar en "Lyckönskan till
hofpredikanten, magister J. Chr. Stricker", tryckt
först i Kalmar 1768, sedan omtryckt i tvänne upplagor
i Stockholm, och såldes i flera tusen exemplar.
Mot denna skrift utgaf doktor Rothman en
motskrift, som åter väckte Stagnells galla.
Riksrådet Funck ålade justitiekansleren att fiskaliter
tilltala Stagnell. En parodi, "Stormhatten",
trycktes i Upsala. En flygskrift i samma ämne
heter: "Stämmorna, olag vid Stricker ska bröllopet."
Detta var den tacksamhet som d:r Stricker fick
uppbära för sin välvilja att försörja en fattig
enka och uppfostra hennes 7 barn, hvaraf de
tvänne sönerne blefvo rådmän, den ene i
Carlshamn, den andre i Götheborg. – Pastor
primarius, d:r Abr. Zach. Pettersson i
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm var
Abr. Petterssons sonson.

Hebbe, Signe Amanda Georgina, dotter af
nedanstående författarinna, Wendela H., föddes 1839
på Näsbyholm i Östra Härad af Jönköpings län.
Signe gjorde sina första konststudier i Berlins
konservatorium, sedan antogs hon såsom elev
vid konservatorium i Paris, der hon fulländade
sin sångbildning under professor Masset och sina
slutliga studier under prof. Levasseur, samt fick
der pris så väl för scenisk talang, som för sång.
Blef sedan anställd såsom första sångerska vid
hertigliga theatern i Manheim. Hon har äfven
uppträdt i Köpenhamn, Berlin, Frankfurt am M.,
Leipzig, Christiania, m. fl. utländska städer, och
tillvunnit sig sympathier och loford såsom en
sångerska af utomordentligt god skola och med
icke vanlig förmåga. Åren 1864–65 har hon
uppträdt på Kongl. theatern i Stockholm med
utomordentligt bifall. Den utmärkte
musikkritikern och konstdomaren –u– har yttrat sig
öfver hennes uppträdande som Valentine i
Hugenotterna med ovanligt loford och slutar med dessa
ord: "Sådan är mamsell Hebbes uppfattning,
hvars hufvuddrag vi endast i korthet sökt
antyda; enskildheterna beteckna sig, många genom
storhet, alla genom sanning. Man kan för öfrigt
säga att den plastiska harmonien i hennes
rörelser är lika ren som uttrycket i hennes sång;
och hennes framställning i dess helhet väcker
på en gång sympathi genom sin natur och
beundran genom sin konst." Tonen i hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free