- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
183

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herwor. Sagan om denna prinsessa - Heyne, Beata Elisabeth - Hildebrand, Florentina Ulrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på, in i värsta hvimlet af den fiendtliga hären,
der hon högg omkring sig åt båda sidor, tills
hon dignade ned af hästen, blödande ur
oräkneliga sår.

Hennes fosterfader Ormer flydde då derifrån
till Angantyr; men Lödur kastade sig under
djupaste smärta, öfver sin unga systers lik, det han
lät tvätta och högtidligen begrafva.

Stället, der hon jordades, fick efter henne
sitt namn, Herwestad, hvilket sedermera blifvit
förändradt till Herrestad.

Då Ormer kom till Angantyr och berättade
om Lödurs annalkande, samt om Herwors död,
blef den äldre brodern djupt skakad. Men han
vredgades tillika på Lödur och skyndade emot
honom med sin krigshär. Det blef en häftig
strid, deri många stupade, å ömse sidor. Först
efter åtta dagar afgjordes den till Angantyrs
förmån, i det att Lödur stupade. En stor grafhög
uppkastades då, på Angantyrs befallning, öfver
honom och alla hans trogne, med honom fallne
kämpar.

Heyne, Beata Elisabeth. Om henne känna
vi blott den händelsen, att år 1737, då hon satt
som enka efter professorn i Pernau A. Palmrot,
kom en dag en 50-årig ungkarl, theol. professorn
i Upsala, Anders Winbom, och ifrigt friade till
henne; förlofningen skedde genast och det som
är ännu märkvärdigare, lysningen skedde också
samma dag. – Hon är känd för sin gudsfruktan
och för sin öfversättning af Amad. Creutzbergs
"Gudeliga betraktelser på alla dagar af året",
som utkommit i flera upplagor.

Hildebrand, Florentina Ulrika, dotter af
ryttmästaren vid Westgötha kavalleri David Henrik
H., föddes på Håtunaholms gård d. 18 Febr.
1760. – Håtunaholm var just det ställe i
Upland, dit konung Birgers bröder, fulla af svek,
bjödo sin äldste broder till gästabud, hvarvid de
helt plötsligt öfverföllo och fängslade honom;
hvilken händelse sedan, genom så många
århundraden, lefvat i svenska folkets minne under namn
af Håtunaleken. – Ett ohyggligt mord skall
sednare, nemligen på 1700-talet, blifvit på
Håtunaholm begånget. – Florentina Ulrika Hildebrand
blef år 1779 gift med kammarherren hos
drottning Lovisa Ulrika, Carl Gustaf Fredrik Horn af
Rantzien, men lärer under detta sitt äktenskap
fattat tycke för en annan, en kapten Armfelt,
med förnamnet Carl Gustaf. Den intrig de hade
tillsammans gick ända derhän, att baron Horns
kammartjenare mutades att mörda sin intet ondt
anande husbonde d. 3 Jan. 1782. Den grymma
gerningen försiggick i ett af de öfre rummen i
stora byggningen, hvarest blodfläckar ännu lära
synas på golfvet, oaktadt man gjort sig all
upptänklig möda att utplåna desamma. –
Emellertid försvann kammartjenaren, som medelst
penningar hjelptes ur riket; och då han
såmedelst tagit brottet på sig, ansågs han såsom
ensam brottslig, och der blef ingen vidare
ransakning.

Men det gifves, äfven på jorden, en
vedergällningsrätt och icke alla i mörkret utöfvade
illgerningar taga sin hemlighetsslöja med sig i
grafven. – Friherrinnan Horn, den mördades
unga enka, gifte sig, efter ett par år, eller d.
11 Dec. 1783, med ofvannämnde kapten Carl
Gustaf Armfelt, och de lefde under någon tid
lyckligt tillsammans – i fall det kan antagas,
att man kan lefva lycklig med ett af blodskuld
belastadt samvete.

Emellertid var friherrinnan Armfelt nu helt
nära sin nedkomst, men sjuknade dessförinnan,
låg några dagar illa sjuk och dog slutligen efter
svåra plågor. Hon bisattes helt sent en afton i
det närbelägna kapellet och man aflägsnade sig,
lemnande liket i dess kista och väl stängande
kapelldörren. Morgonen derpå ville dock den
förtviflade enklingen ännu en gång se sin maka.
Han begaf sig således till kapellet och då –
hvilken förfärlig syn mötte hans ögon! –
Friherrinnan hade varit blott skendöd. I stället att
ligga i likkistan låg hon vid dörren till kapellet,
nu verkligen död, jemte två döda barn, som hon
under natten framfödt, ensam, hjelplös,
öfvergifven af alla och instängd i de dödas boning. –
O, Nemesis Divina!

Den hemska historien är af pastor C. G.
Rollin berättad i hans bok Nemesis Divina.
I Anreps "Svenska Adelns Ättartaflor" uppgifves,
att kammarherren Horn skall hafva stuckit sig
sjelf
och dött deraf 1782, samt att friherrinnan
d. 21 April 1785 dött i barnsäng tillika med
barnet och blifvit skendöd begrafven. – Men så,
som berättelsen här blifvit anförd, lefver den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free