- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
192

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Håkansdotter, Benedicta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kedja af missöden, hvarför hon varit utsatt. Vi
framställa denna berättelse i sammandrag.

Hon var först gift med mäster Erico Petri
Stockholmensi, som var kyrkoherde i Upsala,
men som dog ett år efter deras bröllop, i
December 1567.

Sedan gifte hon om sig, 1568, d. 4 Dec.,
med den nämnde mäster Petrus Jonæ
Helsingus; och de lefde ganska lyckligt tillsammans
under en tid af något öfver tre år, till 1572, då
en förfärlig eldsvåda härjade Upsala stad och
förstörde den nästan helt och hållet, hvarvid det
arma prestfolket med sina två späda barn voro
nära att tillsätta lifvet och måste prisa sig
lyckliga att kunna rädda sig, med förlust af allt hvad
de egde, till och med alldeles utan kläder.
Mannens boksamling blef dock räddad.

Han hade emellertid sin tjenst qvar, men
träffades, efter ett år, af ytterlig fattigdom och,
följande året, af en ny olycka, i det han för sitt
öppet yttrade ogillande af liturgien, som konung
Johan III med all makt sökte införa, föll i onåd
hos denne herre, som, i stället att hjelpa och
understödja den brandskadade prestfamiljen,
beröfvade mannen en del af de pastoratet
tillhörande inkomsterna.

Åter framskredo tre år, under stora
bekymmer, då en tredje olycka inträdde i de båda
makarnes torftiga, men fridfulla tjäll. Elden kom
åter lös, denna gången endast i det huset, der
kyrkoherden med familj bodde och under det
han var från staden bortrest. I hans egen
studerkammare, der han hade sina från förra
eldsvådan med möda räddade, dyrbara böcker, som
kostat honom mången silfverdaler, och
manuskripter, som kostat honom många vakor alltifrån
hans tidigare ungdom, jemte mycket annat, som
var honom uteslutande dyrbart och oundgängligt,
började lågan först yppa sig och spred sig snart
med hastighet öfver hela huset. – Och då –
för andra gången på fyra år – blef familjen
brandskadad, och det så, att de voro utblottade
på allt, ända till nödiga kläder. Kyrkoherden
Helsingi bestörtning och bedröfvelse öfver sina
böcker, som gått förlorade, lärer hafva varit
outsäglig. Det låter här i fruns berättelse, som om
hon skulle trott denna sednare eldsvåda hafva
härrört af mordbrand; men hon lemnar denna
gåtas lösning derhän.

Helsingi grannar och vänner rådde honom
att begifva sig till Stockholm, till konungen, för
att anhålla om förbättrade lönevilkor; men han
vågade icke personligen visa sig för det
uppretade majestätet. Frun begaf sig i stället åstad,
men fick ej audiens hos Johan, utan endast hos
någon af hans hofmän, den hon benämner Nils
Hansson, hvilken hon bad lägga sig ut för
hennes man, att han måtte fritt få utöfva sitt
presterliga embete och derför uppbära den lön,
som honom efter lag tillkom. Men Nils
Hansson gaf henne, efter ett par dagar, det besked,
att konungen sagt sig "ej behöfva föda den hund,
som honom bita skulle". Ville deremot
Helsingus gå in på konungens mening och antaga den
lära han ville införa, skulle, såsom orden föllo,
"honom blifva vedergäldt mer för mindre".

Den arma frun vände sig nu till andra
betydande män i hufvudstaden, bedjande om deras
råd och bemedling, men de hvarken kunde eller
ville göra något för henne, eller för hennes
olyckliga små barn.

Då hon såg sig ingenting kunna uträtta,
beslöt hon, under tårar, att från herberget, der
hon tagit in, begifva sig på återväg till Upsala.
Men då kom ett bud från Nils Hansson, att hon
måtte dröja till påföljande dagen; han ville,
såsom han lät säga, ännu en gång tala med
konungen till hennes förmån. Hon erhöll då,
såsom almosa, en läst spannmål, som hon lät föra
med sig till hemmet.

Kort derefter blef ett litet pastorat ledigt,
nära Upsala. Helsingus fördristade sig att söka
det och det blef honom svaradt, att han skulle
få det, med förbehåll att han i sitt hus skulle
taga en konungens kapellan, som förrättade
tjensten. Detta var dock något, som den rättsinnige,
om det rätta i sin tro fullt öfvertygade, mannen
ej kunde gå in på, och så måste han åter hålla
ut med det förra, otillräckliga brödet.

En tid derefter hemsöktes Upsala stad af en
farsot, eller "pestilentia", såsom fru Helsingus
kallar den, hvilken blef så förödande, att allt
vek ur sin vanliga ordning. Professorer och
andra lärare upphörde med sina föreläsningar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free