- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
194

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Håkansdotter, Benedicta - Håkansson, Elin - Hård, Anna - Högfeldt, Beata

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

basta och binda mäster Petrus, jemte fru
Benedicta, och föra dem, antingen lefvande eller döda,
till fängelset i Upsala slottstorn. De funno dock
hvarken mannen eller hustrun, huru noga de
än ransakade.

Mycket hade den stackars frun att under
flykten utstå, dels af hunger och alla slags
umbäranden, dels af onda menniskor, som ville
förråda henne åt konungens fogde. Hon undslapp
sådant liksom genom ett underverk. – Efter
långa omvägar, ögonskenliga lifsfaror och de
största försakelser kom den beklagansvärda
flyktingen ändtligen till Fogdö prestgård. Der
råkade hon en af hertig Carls män, som ledsagade
henne till Gripsholms slott, der hon blef väl
omhuldad och fick hvila ut, samt derefter till
Nyköping. Der fick hon från sitt hem de
bedröfligaste underrättelser. Hennes tre barn voro
utdrifna i ett "ödehus", som det hette. Man hade
tagit visthusnyckeln af pigorna, och de och
barnen hade nu intet annat att förtära, än isigt
spisöl, frusna rofvor och elaka ärter. Bröd fingo
de någon gång af medlidsamma menniskor. –
Hon fick emellertid snart – Gud vet huru – de
arma små barnen till sig, halft förfrusna.

Efter någon tid anlände till Nyköping
hertig Carl med sin första gemål, den älskliga
Maria af Pfaltz, stadda på resa till hertiginnans
hemort Heidelberg. Fru Benedicta lyckades få
tillträde till dem, klagade sin nöd och erhöll
tillåtelse att med sina barn få på ett hertigen
tillhörigt skepp resa till Lübeck, för att råka
sin der varande man. De hade dock en svår
och farlig resa, i det att de råkade ut för en
storm, som tvang skeppet att vid sjelfva jultiden
landa vid Rügen. Folket der var elakt och
ogästvänligt och prejade dem oerhördt. Derifrån kom
fru Benedicta med sina små till Stralsund och
vidare till Rostock, hvarest der boende
svenskar visade henne mycket deltagande. Ändtligen
kom hon till Lübeck.

Der fann hon dock icke sin man, såsom hon
hade hoppats. Han hade rest till Heidelberg
och derifrån till Augsburg. Genom hertigens och
hertiginnans försorg fick hon dock ett bref
öfversändt till mannen, som, då han hörde sin
familj vara anländ till Lübeck, genast skyndade dit.

Den olyckliga familjen kom nu helt och hållet
under hertigens och hertiginnans omedelbara
beskydd och fick på samma gång som de och
på deras fartyg återvända till Sverige. I
Nyköping, der Carl, såsom hertig af Södermanland,
var den allenastyrande, dröjde de i tvänne år,
då, vid kyrkoherdens i denna stad mäster
Mårtens frånfälle, Petrus Helsingus blef af hertigen
utnämnd till hans efterträdare.

Så var nu all nöd och fara förbi för den
hederliga, så oskyldigt lidande familjen, hvilken,
efter ytterligare några år, såg sig omstrålad af
ett ännu klarare lyckans solsken. Ty mäster
Petrus blef, år 1594, utnämnd till biskop i
Strengnäs, och sedan var allt lugnt, efter den
förfärliga stormen, förutom det, att biskopinnans helsa
ständigt förblef klen, hvilket väl ej var att
undra på. – Biskopen dog 1607, men huru länge
biskopinnan lefde finnes ej antecknadt, dock vet
man att hon är begrafven i samma graf som
mannen i Strengnäs domkyrka, der en grafsten med
latinsk inskription pryder grafven.

Håkansson, Elin, En i 17:de seklet temligen
omtalad sierska, som till och med skall varit af
konung Carl XI pröfvad till sin spådomsanda.
Äfven i andra afseenden skall hon utmärkt sig,
t. ex. genom fjerrskådning, hemligheters
upptäckande m. m. – Förmodligen lärer hon gjort
intryck på Carl XI, ty äfven sonen Carl XII visade
henne nåd. Han skänkte henne eller hennes
man, Håkansson, gården Kopparmåla, kort efter
Carl XI:s död.

Hård, Anna, dotter af majoren Johan Hård,
blef på 1650-talet gift med läns- och
slottshöfdingen på Borgholm Johan Printzensköld. Hon
såg sin man 1658, då han satt till bords hos
borgmästaren Peder Lauritzson, blifva utdragen
af Hasslebönderna och nedskjuten, samt i sina
kläder, med stöflor och sporrar, släpad och
upplagd på rådhuset. Sedan blef hon med sina barn
fängslad och så illa handterad, att hon
derigenom föll i en obotlig sjukdom. Hennes yngsta
barn, Jakob, var nära att omkomma af hunger
och vanskötsel. Hon lefde ännu såsom enka
1662.

Högfeldt, Beata, dotter af navigationsläraren
i Stockholm, kapten Pehr Johan H., fick d. 4
Jan. 1865 ett anslag af 1000 rdr rmt, för att i
Paris fortsätta sina musikaliska studier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free