Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janson, Maria - Jansson, pastorska - Johanna Margaretha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt lif allmänt ansågs som den bäste och rätte
jordiske hjelparen i nöden. Några märkliga
resultater af hans skicklighet har traditionen ej
förvarat; dock är det säkert, att äfven han
lefvat en lång tid i tacksamt minne hos mer än en,
hvars helsa han återställt. Hans dotter Maria
uppväxte under faderns ögon, ett dagligt vittne
till hans utöfning af läkarekonsten. Denna
omständighet, jemte ett inom slägten ärftligt anlag
för denna konst, får man tillskrifva den tidigt
hos Maria väckta hågen att vara sin fader
behjelplig vid hans kurer. Den lilla flickan visste
intet nöjsammare, än att i tysthet lyssna till de
råd Läke-Jan gaf sina patienter, och härigenom
fastnade mycket i det späda minnet. Sin första
kur verkställde hon på en bonde, som afbrutit
benet. Utan faderns vetskap spjelade hon det
och anlade ett ordentligt förband derå. Fadern
fann det mycket väl gjordt; men dottern fick
likväl uppbära handgripliga tillrättavisningar af
honom. Hon hade beslutat att lefva ogift; men på
faderns befallning gifte hon sig med en ung
hemmansegare, Anders Olsson, och i följd häraf
afhöll hon sig från all praktik i läkarekonsten, till
dess det mindre lyckliga äktenskapet föranledde
en skiljsmessa, hvarefter Maria Janson åter
började sin praktik. Hennes farmaceutiska
kunskaper voro visserligen ej vidsträckta; men det
fordrades ej heller för hennes sätt att gå tillväga;
hennes läkemedel voro alltid de enklaste, sällan
begagnade hon mer invecklade komposita, och
anlitade alltid vid sådana tillfällen den närmast
boende apothekaren. År 1814 nedsatte hon sig
på en liten egendom Katrineberg, i Horns
socken af Östergöthland, hvartill Kisa var närmaste
gästgifvaregård, dit hon i början vanligen stämde
rådfrågande patienter sig till möte och hvaraf
hon fått sitt rikskunniga tillnamn af Kisa-Mor.
Till och med från hufvudstaden anlände
personer, för att af henne hemta råd och hjelp,
särdeles var detta fallet åren 1824 och 1825, och
föranledde hennes resa till Stockholm det
sednare året, der hon fick förmånen att ådagalägga
sin skicklighet inom de högsta kretsar i
samhället. Detta så allmänna förtroende hade till
följd hennes examinerande af Stockholms läkare
och Sundhets-Kollegii härpå grundade tillstånd
för Maria Janson att utöfva läkarekonsten. –
Man vet huru föga en examinerad läkare
fördrager "qvacksalfvare". En af de strängaste i det
afseendet reste ned till den ryktbara hustrun,
för att forska efter beskaffenheten af hennes
påstådda insigter. Han återkom derifrån med den
förklaring att, "ehuru det var stor skada för
henne att hon saknade vetenskaplig
underbyggnad, hade hon likväl naturliga egenskaper som
ersatte mycket deraf. Hennes genie, hennes
högre instinkt och "läkare-öga" gjorde henne
dugligare än mången examinerad". – Maria
Janson var för öfrigt en rask husmoder.
Praktisk jordbrukare, visade hon sig ega förmåga,
framför mången karl, att bedöma hvad som
erfordrades för att upphjelpa en vanskött jord.
Snickra, timra och smida voro yrken, för hvilka
hon ej var främmande. Att hon rikligen
belönades för sin praktik torde kunna slutas deraf,
att, då hon afled, i början af år 1842,
efterlemnade hon en förmögenhet af 50 till 60,000 rdr,
oaktadt hon älskade vällefnad, ett godt och väl
försedt bord.
Jansson, pastorska. En af de första
pastorer, efter reformationen, i Korreby pastorat uti
Bohuslän var Anders Jansson. Han ifrade
mycket mot folkets vidskepelser, hvarför det ofta
tillstängde kyrkan för honom. Men ännu svårare
förföljelser led han för sin hustrus skull, emedan
bönderna ansågo en prests giftermål, hvilket är
förbjudet i den katholska kyrkan, för en oerhörd
och himmelsskriande synd. Hon vågade aldrig
visa sig i kyrkan för böndernas raseri; de
ansågo henne för "ett af den onde utsändt spöke,
som ingaf presten allt hvad han hade att
föredraga", och hotade att stena henne till döds.
Johanna Margaretha, markgrefvinna af
Baden Hochberg, blef vid 17 års ålder, 1640, den
namnkunnige fältmarskalken Johan Banérs tredje
fru. Då Banér fått hennes faders samtycke, lät
han, i glädjen deröfver, sin sällhet förkunnas af
kanonerna i lägret, hvarvid folket i Cassel och
de dertill gränsande byarne trodde fienden vara
i annalkande och skyndade i kyrkorna, att bedja
Gud om framgång för Banérs vapen. – En
sednare biograf förtäljer ock, att fältmarskalk
Banér, fastän då redan en man af stadgad ålder,
var så ytterligt förtjust i sin unga brud, att han
för sin kärlek glömde allt annat, talade, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
