Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Königsmark, Maria Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många utdelade korgar föranleddes af att
hennes känsla icke tillfredsställdes af de anbud hon
fått, eller om det var af önskan att bibehålla
sin frihet – möjligtvis det sednare, ty ehuru
önskligt det förekommer häfdatecknaren eller
biografen att kunna få framställa henne i full
qvinlig värdighet, vågar man icke nedskrifva en
sådan försäkran. Den fransyska bildning hon i
så fullständig grad tillegnat sig, får väl uppbära
skulden för den lösliga åsigt, som hon synes hyst
om lifvets förhållanden.
Hennes för den tiden höga bildning
medverkade naturligtvis att ställa henne högt i hvilken
krets som helst. Hennes omdöme öfver konsten
aktades högt; än mera hennes skriftställen, som
af sjelfva Voltaire – i hvad som angick äfven
den bundna behandlingen af fransyska språket –
upphöjde henne i likhet med det landets egna
snillen. Hon målade också sjelf, om icke med
konstnärens fulländning, dock med icke
förkastlig dilettantism. Äfven musik idkade hon.
Kortligen, hon var särdeles begåfvad, och skulle
genom den mångsidiga bildning hon tillegnat sig
nödvändigt imponera med en lika allsidig
personlig öfverlägsenhet. Tillkom också lynnets och
karakterens godhet, som aldrig ledde henne att
syfta till någons skada. Man kan med trygghet
påstå att Aurora Königsmark, född och uppfödd
i en annan tid, skulle varit den mest lysande
prydnad för sitt kön.
Fröken Aurora blef, som bekant är,
kurfurstens af Sachsen, sedermera konungens af Polen,
Augusts, älskarinna. Hon var nära 27 år
gammal, då hon först gjorde bekantskap med
kurfursten, till hvars hof hon förut haft relationer.
Hon sökte då hans bemedling, i fråga om en
arfsangelägenhet. Några tyska köpmän vägrade
nemligen att till fröken Aurora och en hennes
syster, ogift liksom hon, utlemna de penningar,
som en deras nyligen aflidne yngre broder hos
nämnde köpmän insatt och som de båda systrarne
skulle ärfva. Man rådde dem då, att vända sig
till kurfursten af Sachsen, för att få rättvisa.
Han åtog sig med glädje deras sak och det så,
att de vunno den fullkomligt; men tillika
förälskade han sig i den lika snillrika som sköna
fröken Aurora, som var långt ifrån kall och
frånstötande. Snart blef deras förbindelse intim, och
följden deraf blef en son, som föddes d. 19 Okt.
1696, adopterades af sin höge fader, upphöjdes
till riksgrefve och sedermera blef den så
ryktbare grefve Moritz af Sachsen, näst Fredrik den
Store den förnämste fältherren inom tyska riket.
Att hennes förhållande till kurfursten icke
drabbar honom med förebråelsen att hafva först
afledt henne från de qvinliga pligternas väg,
synes man kunna med sannolikhet uppgifva. Den
tid, i hvilken hon uppvuxit, var till den grad
förskämd, att öfverallt i de högsta kretsar icke
ens skenet af det sedliga ansågs värdt att skona.
På den räkningen kan man, om icke förlåta, men
lätt förklara, huru en ung, af strålande skönhet
utmärkt qvinna skulle kunna indragas i hvirfveln
af dåvarande hofs på intet sätt noggranna
umgängeslif. Det sachsiska hofvet var nemligen
ingalunda det första, der Aurora Königsmark såg
ett för vår tid obegripligt trots af det värdiga.
Hon hade förut varit vid flera smärre hof och
alltid af högst förnäma relationer varit beundrad
och firad.
Konung August skall aldrig hafva upphört
att älska och värdera fröken Königsmark, äfven
sedan det ömmare förhållandet mellan dem
upphört. Det säges om henne – till stor heder för
så väl hennes hjerta, som hennes förstånd – att,
långt ifrån att någonsin vilja mellan sin
konungslige älskare och hans gemål väcka ringaste köld
eller oenighet, skulle Aurora tvärtom hafva
ständigt förmanat konungen till att aldrig åsidosätta
de pligter han var sin maka skyldig. Detta visste
drottningen och tålde derför sin sköna rival, ja
– hon till och med såg henne gerna. Äfven
säges fröken Königsmark vid hela hofvet icke haft
någon enda qvinlig fiende – så påstås det
åtminstone.
Hennes snillegåfvor voro ovanliga. Hon var
i besittning af många talanger och kunskaper,
särdeles i fråga om språk; ty hon talade med
mycken färdighet svenska, tyska, italienska,
fransyska, polska och latin, samt skref vers på flera
af dessa språk. Hon uppträdde ock på fullt
allvar, och med mycket bifall, såsom
theaterförfattarinna, i det hon skref en fransk komedi, som
blef uppförd vid hofvet i Stockholm, samt en
tysk opera: "Die drei Töchter des Cecrops", som
blef uppförd på theatern i Hamburg. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
