- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
242

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindeberg, Maria - Linderoth, Aurea Beate Betty - Lindmark, Charlotta - Lindqvist, Fredrika - Lindström, Elisabeth - Linné, Lovisa - Lithander, Eva och Carolina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeten. – Kapten Lindebergs enda dotter,
Andreetta, sysselsätter sig med xylografi, i hvilken
konst hon hunnit till stor färdighet.

Linderoth, Aurea Beate Betty, dotter af den
på sin tid utmärkte urfabrikören J. F.
Cedergren i Stockholm, föddes d. 13 Febr. 1822, och
blef sedermera gift med urfabrikören G. W.
Linderoth derstädes. I detta arbete hafva många
fruntimmer blifvit upptagna, som gjort sig
bemärkta för sina talanger i litteratur, slöjd och
konst m. m., men ingen i den genre, som fru
Linderoth hela sitt lif utöfvat. Hon är det
första och förnämsta svenska fruntimmer som
framträdt på en verldsexposition i det mekaniska
England och der eröfrat en Mention Honorable
för sitt arbete, som var ingenting mer eller
mindre än en kronometer. Den som vet hvilken
noggrannhet och konstfärdighet det erfordras
för att utföra ett sådant mästerstycke, kan
endast rätt bedöma hennes artistiska talang,
hvartill blygsamheten, att ej vilja bli bemärkt,
förlänar ett ökadt värde. I de storartade
urfabriksverkstäder, som hennes man eger i sitt hus vid
Drottninggatan, finnes äfven en afdelning, som
fru Linderoth, såsom mästarinna, förestår, deraf
upptagen endast af qvinliga elever. Det är
något imponerande och sannt glädjande att se detta
nya förvärfs-etablissement för fruntimmer, deraf
fru Linderoth har den största heder. Vi böra
äfven omnämna, att hennes man på sista
London-expositionen fick stora guldmedaljen för sina
urtillverkningar. Detta äkta par torde ha varit
det enda, der både mannen och hustrun
samtidigt blifvit belönade.

Lindmark, Charlotta, en af våra utmärktare
dramatiska artister vid Mindre theatern, dog
1858. Hon var välbekant ända från den tid hon
uppträdde på Djurgårdstheatern, der hon länge
var en af de förnämsta. Alltid naturlig i sitt
spel, aldrig öfverdrifven, vinnlade hon sig ifrigt
om att af de roller, man lemnade henne, göra
allt hvad i hennes förmåga stod, var förträfflig i
mången och misslyckades i ingen. Sjuk och
bräcklig ända från barndomsåren, kanske äfven,
lik så mången annan, bedragen på drömmen om
lifvet, var hon en ständigt lidande qvinna, men
hvaraf icke skönjdes det ringaste spår, när
hon visade sig på scenen. På henne kan verkligen
tillämpas refrängen till den bekanta
kupletten:

        "Vår inre verld, säg hvem uppfattar den? –
        Ack! jordens små såväl som jordens höga
                ha roligt hela aftonen
                och le åt skådespelaren;
                men se ej tåren i hans öga."

Lindqvist, Fredrika. I Helsingfors’
Litteraturblad lästes i början af 1860: Mamsell F.
Lindqvist, född i Åbo, sednare öfverflyttad till Sverige,
var en bland de intelligentaste, älskvärdaste
personligheter på sin tid och i sin ort; hon stod
äfven i korrespondens med Atterbom,
Hammarsköld och flere litteratörer. "Ett sinne öppet
för det vackra i lifvet låg i hennes blick och
smög sig stundom fram i något ord." Efter sin
flyttning till Sverige stiftade hon vid sin död
ett stipendium för studerande i Upsala. Efter
hennes död utgafs ett häfte "Reflexioner", dem
man funnit bland hennes papper. Till hennes
fädernesland kom kanske icke något exemplar
deraf, men ett svenskt blad yttrade om dem: "så
går mången varm och rik ande okänd genom
lifvet, och först sedan den är borta vet man att
den funnits."

Lindström, Elisabeth, mamsell, som under en
längre tid tillhört Östersunds samhälle och kan
räknas till de äldsta bland stadens nu lefvande
invånare, öfverlemnade, våren 1865, till
magistraten i Östersund, ett testamente och deponerade
köpeskillingen för en af henne för någon tid
sedan försåld egendom, utgörande 5000 rdr rmt,
hvaraf räntan skall utdelas till pensioner åt
behöfvande enkor och oförsörjda bättre mäns
döttrar, samt en mindre del till stadens fattiga.
Fonden skall bära namnet: "Rabinska familjens
åminnelse". Samhället har för denna vackra gåfva
för m:ll L. uttryckt sin tacksamhet och erkänsla.

Linné, Lovisa, den store naturforskaren Carl
von Linnés dotter, föddes 1749 och dog, ogift,
i Upsala 1839, således 90 år gammal. Hennes
syster, Sara Christina, dog 1835, 84 år gammal,
och yngsta systern, Sofia, 1830, 74 år.

Lithander, Eva och Carolina. Tvänne systrar,
utmärkta såsom sångerskor och
klavérspelerskor; fadern var lektor vid Kongl.
Krigs-Akademien på Carlberg. Flere ledamöter af Kongl.
Hofkapellet i Stockholm bidrogo till bekostandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free