- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
247

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillnamnet den Store, uppstigit på Preussens thron,
fick Lovisa Ulrika både mod och tillfälle att lysa
med sina stora själsgåfvor, att visa hvad hon var
och hvad hon, under gynnsamma förhållanden,
skulle kunna blifva. Hon var emellertid
herrsklysten och häftig, ett karaktersdrag, som hon
ärft efter sin fader, och då hon ju ej kunde
annat än känna sin inneboende kraft, ville hon ock
att allt skulle böja sig derför.

En sådan gemål var det, som af svenskarne
valdes åt den milde och fridsamme Adolf
Fredrik, Sveriges kronprins, som från
Holstein-Gottorp blifvit hitkallad, att, vid den då redan
ganska skröplige kung Fredriks möjligen snart
inträffade frånfälle, ärfva hans krona och spira.
Illa passade den sjelfrådiga och genialiska
preussiskan till maka åt Adolf Fredrik, som var en
god och rättskaffens man, men också ingenting
mer, och som ovilkorligen måste, under hela sitt
lif, lida icke så mycket af sin gemåls
öfverlägsenhet i själsgåfvor och bildning, som icke mer
af det sätt, hvarpå hon genast tog
husbondeväldet och städse behöll det.

Hvad nu konungamakten särskildt angår, så
var den, tack vare Ulrika Eleonoras oförlåtliga
eftergifvenhet, nästan alldeles ingen, och det var
dess återställande till hvad den förut varit, som
utgjorde målet för Lovisa Ulrikas ifriga, men,
som man vet, misslyckade sträfvan. Icke heller
må man förtänka henne, att hon, uppfödd i ett
land och fostrad inom ett hof, der kungen hade
- snart sagdt all upptänklig makt, skulle hafva
svårt att vänja sig vid ett missförhållande af
alldeles motsatt art, der kungen rådde intet, det
egenmäktiga rådet och de ännu egenmäktigare
ständerna deremot allt, och der man slutligen,
ehuru sagolikt det än må låta för aflägsnare
länder och tidehvarf, gick ända derhän, att ej
längre besvära konungen med sitt namns
undertecknande af hvad råd och ständer beslutat, utan
lät gravera en stämpel med konungens namn,
hvaraf man begagnade sig, utan att han, som
hette konung, men icke var det, ens behöfde lemna
sina rum, besväras med en fråga eller erhålla
ens en underrättelse om hvad som förehades. –
Det var icke underligt att den herrsklystna
drottningen sade till sin gemål: "Ni betyder så
mycket som en kung på ett kort!"

Det var i Juli 1744, som Adolf Fredriks –
den förre biskopens af Lübeck – bröllop med
prinsessan af Preussen firades, och först sju år
derefter, vid den gamle Fredriks död, d. 6 Apr.
1751, helsades Lovisa Ulrika såsom Sveriges
drottning, samt kröntes, tillika med sin gemål, d.
7 December samma år.

Mycket har man hört talas om den
olyckliga revolutionen 1756, ett dristigt, ehuru tyvärr
alldeles misslyckadt försök af Lovisa Ulrika, att
åt sin gemål skaffa den makt, som en regent
höfves, och göra ett plötsligt slut på den så
kallade frihetstiden i Sverige, ett alltför oegentligt
namn, emedan ett land väl aldrig kan vara
mindre fritt, än under oligarkiens envälde. Man vet
huru – då konungaparet drog sig undan och
man ej ville antasta dem personligen, ehuru
enhvar visste dem vara de egentligt skyldige – en
mängd hufvuden, så väl af högt, som mindre
högt uppsatta personer, måste falla för bilan,
träffade af ständernas och det s. k. Sekreta
Utskottets hämnd, derför att de velat tjena sin
konung och sin drottning, hvilka dock, af lätt
förklarlig sjelfbevarelseinstinkt, räddade sig
genom att gifva sina stackars verktyg till spillo.

Djupt sårad i sitt hjertas innersta drog sig
Lovisa Ulrika tillbaka inom sin familjkrets, eller,
snarare, inom det vittra gille hon hade samlat
omkring sig, och sökte der tröst för sin lidna
smälek och sina misslyckade förhoppningar. Hon
hade redan 1753 stiftat Svenska
Vitterhets-Akademien
, som på hennes älsklingsplats
Drottningholm hade sina flesta sammankomster. –
Frimurareordens Barnhus grundlades, några få år
derefter, under samma drottnings auspicier. –
Hon lade grunden till China slott, den lilla
lustpaviljongen invid Drottningholm, som med allt
sitt gammalmodiga curiosum ännu i dag lockar
vandrarens nyfikenhet och vittnar om den
snillrika drottningens både smak och
uppfinningsförmåga. – Nära derintill lät hon anlägga
liksom en liten stad af allehanda slags fabriker,
den hon benämnde Canton, men som nu
längesedan upphört att existera.

Här, i den herrliga naturens sköte, trifdes
drottningen bäst och var här alltid vid godt lynne.
"Hon nedlät sig här", såsom en af våra
författare yttrar, "till att vara qvinna", genom att leka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free