Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lösch, Dorothea Maria - Löwen, Eva Helena - Löwen, Gustafva Johanna Elisabeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fartyget blef afmåladt, och Losch fick kaptens
rang och namn.
Carl Gustaf Löschern hette den tappre
sjöhjelten, som tvänne gånger slog ryska flottan
på Pejpussjön, men blef, den 14 Maj 1704,
då han anförde en liten flottilj å samma sjö,
öfvermannad af en öfverlägsen flotta, samt, för
att undvika fångenskap, tände eld på
krutkammaren i sitt fartyg och sprängde sig sjelf,
sitt manskap, tillika med en stor mängd fiender,
i luften.
Löwen, Eva Helena, dotter af
generalguvernören Axel L., föddes 1743 och blef 1764 gift
med riksrådet Fredrik Ribbing, och dog 1813.
Enligt Gustavianska papperen skall grefvinnan
Ribbing 1770 varit föremål för konung Gustaf
III:s "ömmare känslor", ådagalagda äfven i bref,
men hvilka hon endast med vänskap besvarade.
En anonym varnade konungen för en dame,
hvarvid konung Gustaf i en anteckning å brefvet,
sedan han skildrat sin olycka att vara förenad med
en gemål, säger: "Skulle det vara fru Ribbing!
Ack, skall jag då äfven beröfva mig älskvärda
fruntimmers sällskap." ... Den 10 Nov. 1778
var hon hertiginnan af Södermanland behjelplig
att till dopet i slottskapellet frambära sedermera
konung Gustaf IV Adolf. – Men sedan skedde
en stor förändring. År 1780 blef hon en afton
ej befalld till konungens spelparti; reste derför
bort från sin för den publika spisningen
framsatta taburett, yttrande skarpa sarkasmer både
mot hof och etikett. Då förlikning vid denna
tid skulle uppgöras mellan konungen och hans
moder, begärde enkedrottningen, såsom vilkor,
att konungen ej ville begära, det hon skulle taga
något steg till försoning med drottningen,
hvarvid konungen framställde såsom motvilkor, att
ej grefvinnan Ribbing måtte ingå bland dem,
för hvilka enkedrottningen begärde amnesti i
hofrådslagstiftningen. – Hennes son, Adolf Ludvig
R., blef dömd från lif, ära och gods, samt att
mista högra hand, för sin delaktighet i
komplotten mot konung Gustaf III:s lif; fick dock nåd
till lifvet, men förlorade adelskapet och blef
förvist ur riket. Med honom utslocknade på ett
bedröfligt sätt grefliga ätten Ribbing. –
Grefvinnan Ribbing blef sedermera, 1796, gift med
kammarherren Gustaf Maclean.
Löwen, Gustafva Johanna Elisabeth. Anrep,
i Adelns Ättartaflor, kallar henne Gustafviana
Elisabeth. Hon var äldsta dottern af
öfverstelöjtnanten Sten Joachim L. och föddes 1764.
Om hennes giftermål med den sorgligt
namnkunnige konungamördaren Jakob Johan Anckarström
berättar Carl Gjörwell, som var dennes
förmyndare: "Såsom Anckarström hela den tiden han
tjente vid Gardet umgicks mycket i mitt hus,
blef han också der bekant med öfverstinnan
Löwen, som då bodde på Runsa, och hennes trenne
döttrar. Han blef anständigtvis kär i den
äldsta fröken, Gustafva Johanna Elisabeth, som var
något yngre än han, icke ful flicka, men till sinne
och böjelser alldeles lik. Således måste man
ock i denna angelägenhet vända sig till farbror
Gjörwell. Jag utverkade moderns och
morbroderns, som var rätter giftoman, major
Ehrensparres, samtycke, och han fick den begärda
personen, som förde med sig i boet af penningar
och bohagsting till en summa af omkring 100,000
daler. Detta skedde också 1783, men sednare
på året." I detta äktenskap föddes 7 barn,
hvaraf 4 lefde vid faderns död. Han bidrog ej litet
till att förkorta sin svärmors lefnadsdagar; men
det hör ej hit att skildra Anckarström, vi vilja
blott ytterligare anföra Gjörwells beskrifning om
makarnes sista skiljsmessa i arresten: "Nu
kommer en rörande scene af annat slag. En enda
gång fick hans fru komma till honom, och det
för att taga afsked. Det skedde
onsdagsförmiddagen och i pastor Roos’ närvaro. Det borde
efter ordres icke räcka öfver en qvart, men
pastorn ansvarade för en half timma. Då var
Anckarström redan försonad med Gud och stod i
full känsla af sin tillkommande salighet.
Hennes sinnesstämning vet jag ej omröra . . . den är
på mer än ett sätt beklagansvärd. När hon kom
in, kastade hon sig öfver honom, der han satt
tvärs öfver sängen, och döljde sitt ansigte emot
hans bröst. Han tog henne i famn och ropade:
"Min Stafva! Se upp, se på mig, min Stafva!"
och när hon det ändtligen gjorde, sade han:
"Känner du igen mig? ty nu ser du uti mig ett
Guds barn." Han talte sedan fast beständigt
både om sin och hennes själ, hennes framtida
vandel inför Guds ansigte, och om deras barns
uppfostran; tröstade henne dermed att hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
