Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margaretha, dotter af Waldemars sonson - Margaretha. Waldemar Atterdags dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Margaretha, dotter af Waldemars sonson,
Waldemar Eriksson, blef gift med Christer
Brodersson till Kjärr, hvilken anses såsom
stamfader för Lewenhauptska ätten.
Margaretha. Waldemar Atterdags dotter ...
Nordens Semiramis! ... Hon, som med en
manligt kraftfull hand höll spiran öfver de tre
nordiska konungarikena! ... Hon, hvars kloka
hufvud både fattade och genomdref planen för
Kalmareunionen! ... Hon, på en gång måhända den
slugaste qvinna och den mäktigaste regentinna,
som verlden någonsin har egt! ... Hvilket
företag, att söka teckna hennes bild, och hur skulle
man väl gå ut dermed, så vida den icke för
sekler sedan vore med outplånliga drag inetsad i
häfdens taflor?
Margaretha föddes 1352. Besynnerliga,
alltifrån början, voro denna stora drottnings öden.
Redan som barn var hon bestämd att träda i
vägen för en annan furstinnas lycka och att –
ehuru ofrivilligt och omedvetet – utestänga denna
från den höjd af jordisk ära, dit hon vinkades,
och störta henne i en smälek och sorg, som
förorsakade hennes död. – Händelsen var följande:
Elisabeth, prinsessa af Holstein, var
högtidligen förlofvad (1362) med den 14-årige konung
Håkan, son af Magnus Smek och dennes gemål
Blanka eller Blanche af Namur. Den unga
Elisabeth hade redan antagit titel af Sveriges och
Norriges drottning – ty öfver båda dessa riken
herrskade då konung Håkan, och hon steg, i
denna egenskap, ombord på ett skepp, som skulle
föra henne öfver till Sverige, der förmälningen
genast efter hennes ankomst skulle försiggå.
Men en storm uppstod och skeppet blef
väderdrifvet till danska kusten, till redden af
Köpenhamn, der kung Waldemar III Atterdag med
hycklad vänlighet emottog den vackra resanden
och erbjöd henne en fristad vid sitt hof tills
vidare. Med en raffinerad listighet, som var
honom egen, förstod han qvarhålla Elisabeth en
längre tid, under åtskilliga förevändningar. Än
var årstiden för mycket missgynnande, än
väderleken. Den till sin brudgum längtande
prinsessan visste emellertid icke ordet af, förrän i
Köpenhamn, år 1363, 1 söndagen efter Påsk, en
stor fest tillställdes och bröllop firades just
mellan samme kung Håkan och Waldemars
minderåriga dotter Margaretha, då på elfte året
gammal. Den ränkfulle Waldemar hade så
intrigerat med Håkan, hvilken i samråd med sin far,
utan att besväras af hederskänsla eller plågas
af samvetsförebråelser, helt tvärt bröt
förbindelsen med sin brud, för att äkta en annan – ett
barn, hvilket han ej på många år kunde såsom
maka hemföra.
Elisabeth blef så förödmjukad och så djupt
bedröfvad öfver denna nedriga trolöshet, att hon
ej kunde förmå sig att återvända till Holstein.
I stället begaf hon sig till Wadstena kloster och
lät der inskrifva sig såsom nunna. – Hon var
ej den första, ej heller den sista, af lyckan svikna
furstinna, som inom dessa heliga murar gick att
dölja sin harm och sina tårar.
Vidare hände, på Håkans och Margarethas
bröllop, att den förres moder, drottning Blanka,
plötsligen afled, förgiftad, som det påstods, af
sin förmente vän kung Waldemar. – Men det
hände ock, till den kunglige mördarens rättvisa
straff, att hans ende son, Christoffer, ännu barn,
oförvarandes kom att dricka af samma förgiftade
dryck, som var tillredd åt Blanka, och deraf
afled, till faderns stora sorg, ja förtviflan. – Blanka
hade genom sina i många år fortsatta intriger
och hemliga stämplingar mot sin gemåls
fosterland, som äfven bordt vara hennes, hulpit
Waldemar att beröfva Sverige provinserna Halland,
Skåne och Blekinge; och nu – då han med en
giftbägare lönade förräderiet, skulle hans egen
son oförvarandes bli ett offer. – Förunderliga
vedergällningsrätt!
Margaretha, fastän förmäld och med
dubbelkrona på sitt hufvud, var dock ännu länge barn
och behandlades såsom ett sådant. Fru Märtha,
en dotter af den heliga Brigitta, var hennes
hofmästarinna, med full rätt att näpsa och aga henne.
Märtha var en sträng fru. Hon uppfostrade den
unga drottningen tillsammans med sin egen
dotter Ingegerd, hvilken sedermera blef Wadstena
klosters första abbedissa. Och som det hörde
till den tidens barbari, att man piskade barnen,
i tid och otid, för att, som det hette, genom agan
upprycka allt syndens ogräs ur deras hjertan,
så lät fru Märtha både drottningen och sin
dotter alltsom oftast smaka af samma ris. De båda
förblefvo vänner intill döddagar, ehuru olika än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
