- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
259

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margaretha. Waldemar Atterdags dotter - Margaretha, dotter af Fredrik I - Margaretha, en dotter af Carl VIII - Margaretha Fridkulla - Margaretha i Kumla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barnlösa Margaretha hade sedermera såsom
fosterson och tillämnad efterträdare upptagit en sin
systerson, Henrik af Pommern, den hon fann för
godt att, redan under sin lifstid, lemna en plats
på thronen, bredvid sig sjelf. Han blef hyllad
såsom konung redan samma år som Kalmare-unionen
underskrefs, men måste dervid ändra
sitt namn Henrik till det i norden mera bekanta
och omtyckta Erik. Men han var då endast
fjorton år gammal och kunde således ej bli
konung mer än till namnet. Sedan, då han blef
myndig, hette det väl, att han och Margaretha
skulle styra tillsammans; men i sjelfva verket var
det dock hon, som ensam behöll herraväldet
öfver de trenne nordiska rikena, och det till Eriks
stora förtret. Det visade sig emellertid i en
framtid att det ej heller bordt vara någon
brådska med hans sjelfständiga styrelse, ty Erik, som
i Sverige kallades Erik XIII, i Norrige Erik I
och i Danmark Erik V, blef en föga berömlig
regent.

Drottning Margaretha hade rest till
Flensborg i någon regeringsangelägenhet. Under
tiden tog Erik sig dristigheten till att låta fängsla
och halshugga hennes älskling Abraham
Broderson, till hvilken den unge konungen hyste ett
oförsonligt hat för det inflytande han hade, hos
drottningen. Underrättelsen härom väckte hos
den gamla qvinnan lika mycken vrede som sorg,
och hon beslöt att genast resa tillbaka till
Danmark, der hon väl skulle låtit Erik rätt tungt
drabbas af det raseri, som kokade inom henne.
Men det var ej så beslutadt i himlen, att
Margaretha skulle återse sitt älskade fosterland; ty
väl kommen ombord på fartyget, hvilket ännu ej
hunnit lägga ut från Flensborgs redd, angreps
hon (28 Oktober 1412) af pesten, som då hade
nyss der utbrutit, och dog straxt derpå, jemnt
sextio år gammal. Hennes lik nedsattes först i
Sorö, men flyttades 1423 till Roeskilde.

Margaretha, dotter af Fredrik I, kurfurste af
Brandenburg, förmäldes med Albrekt IV, son af
konung Albrekt och hans andra gemål Agnes,
hvilken son efter sin fader blef hertig af
Mecklenburg.

Margaretha, en dotter af Carl VIII och hans
andra gemål Catharina, fick af sin fader Svartsjö
i testamente, och lärer hafva dött ogift.

Margaretha Fridkulla. Detta för oss
besynnerliga tillnamn, som på gammal svenska
betyder fridsjungfru eller fridsstifterska, erhöll
prinsessan Margaretha af följande anledning:

Hennes fader, konung Inge den äldre, hade
stämt möte med de andra båda skandinaviska
monarkerna, konung Magnus Barfot i Norrige
och konung Erik Ejegod i Danmark. De
sammanträffade i staden Kungshäll (nu Kongelf) och
samtalade der om den vigtiga sak, som låg dem
alla, men synnerligast konung Inge, på hjertat,
nemligen att det skulle bli stadigvarande fred i
Norden, efter de långvariga krig, som onödigtvis
förödt länderna och hopat så förfärliga
olyckor öfver folken. Ingendera af de trenne
regenterna skulle hädanefter söka utvidga sina
gränser åt någotdera hållet, utan skulle dessa få
förblifva såsom de vid den tiden voro.

En stor myckenhet folk hade kommit
tillsammans för att skåda Skandinaviens trenne
konungar, och alla påstodo, det man aldrig kunde
få se några vackrare och mera intagande män
tillsammans, än Inge med den ståtliga gestalten,
Erik med de sköna anletsdragen och Magnus
med den ovanliga lifligheten i rörelser och elden
i blicken.

Då allt var väl afslutadt, begärde konung
Magnus, till ytterligare bekräftelse på freden,
konung Inges dotter, Margaretha, till äkta. Hon
blef då, omkring år 1100, drottning i Norrige,
och erhöll af folket benämningen Fridkulla.

Hon förtjenade ock till fullo namn af
fridsstifterska, ty hon var lika god som skön och
verkade godt, hvar och när helst hon det kunde.

Länge lefde ej konung Magnus Barfot. Han
stupade i krig mot något folkslag vesterut. –
Margaretha förblef några år enka, men gifte sig
sedan för andra gången med konung Nils i
Danmark, som var Erik Ejegods broder och
efterträdare. – Äfven der förtjenade hon sitt namn
af fridkulla. – I sednare äktenskapet blef hon
moder åt Magnus Nilsson, som 1130 blef af
vestgötherna vald till konung och sedan stupade,
1135, i det namnkunniga slaget vid Fotevig i
Skåne.

Margaretha i Kumla. Thomsens berättar i
sin Kyrkohistoria: "Mycket buller väckte
prostens i Kumla femåriga dotter Margaretha. Ifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free