- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
273

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Müller, Louise - Müller, Maria - Mützow, Barbara Dorothea - Månesköld eller Minnisköld, Ingeborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än detta var. De båda makarne, hvarandra
jemnlika i hög bildning, i svärmeri för allt skönt i
naturen och lifvet, i ömhet för sina likar och
känsla för sina pligter, lefde ett lif af kärlek och
sympathi, sådant himlens englar kunna glädja sig
åt och alla goda menniskor betrakta med
beundran och rörelse. Båda hemma inom Diktens
verld, togo de äfven der jemna steg med
hvarandra. De utgåfvo, i början af deras ankomst
till Sverige, ett häfte samlade dikter på tyska,
"Gedichte von Daniel und Louise Müller", samt
sedermera på svenska många vackra saker,
deribland ett par julkalendrar på vers och prosa,
den ena tillsammans med mamsellerna Bremer
och Knös, den andra med mamsell Bremer ensam.

Må man föreställa sig, om man kan, den
arma Louises sorg, då hennes älskade make,
hennes själs hälft, så plötsligt rycktes ifrån henne!
Dock, man kan det icke. Man kan ej föreställa
sig hur det kan vara att lefva, sedan allt hvad
man i lifvet högst älskat och värderat och vid
hvilket man hängt fast med hvarje sin själs tanke,
hvarje sitt hjertas fiber, är för alltid ryckt öfver
gränsen för det ändligas område. Dock – den
ädla qvinnan böjde sig såsom en sann kristen
under det förfärliga slaget och bar sin förlust
med en ståndaktighet, som, om möjligt, ännu
mer tillvunnit henne aktning och beundran af
de talrika vänner, dem hon och hennes
bortgångne make voro vana att se samlade omkring
sig. Det fanns i Upsala ingen krets så hög,
eller så lärd, der icke Müller och hans fru voro
bjudna och ansedda nästan såsom hedersgäster.
Landshöfdingen, baron Kræmer hade gifvit
tonen dertill och de öfriga familjerna följde efter.
Äfven såsom enka omfattas fru Müller med
samma välvilja, fastän hon genom arbete, d. v. s.
genom sina språkkunskaper, måste förvärfva sig
en god del af sitt uppehälle, ty pensionen är
på långt när icke tillräcklig.

<b>Müller, Maria.</i> I Januari år 1861 lästes i
Stockholms tidningar en artikel om vår
ofvannämnda landsmaninna: "Demoiselle Maria Müller,
som för några år tillbaka debuterade å
härvarande Kongl. theater såsom Fides i Profeten,
är från och med instundande Maj månad
engagerad såsom kongl. hannoveransk operasångerska,
med en lön af 3000 preussiska thaler (omkring
8000 rdr rmt). Sångerskan är för närvarande
engagerad vid theatern i Stettin. Om hennes
engagement vid hannoverska hoftheatern berättas
närmare följande. Kapellmästaren Fischer hade
hört så mycket loford om den unga sångerskans
sång, att han beslöt sjelf resa till Stettin för att
höra henne. Detta skedde äfven, och
kapellmästaren var så belåten med hvad han hört, att
demoiselle Müller några dagar efter jul i ett
telegram uppmanades att komma till Hannover och
debutera. Debuten derstädes består uti, att en
sångerska trenne gånger uppträder på scenen.
Den 6 Januari uppträdde hon för första gången
i Hugenotterna såsom Valentine. Den berömde
tenoristen Roger befann sig just då i Hannover.
Han och demoiselle Müller "gasterade" på
samma gång. Roger var Raoul. Efter duetten med
Marcel framropades vår landsmaninna med
stormande bifall tvänne gånger. I 4:de akten efter
stora duetten med Raoul framropades hon fyra
gånger, under ett väldigt unisono af bravo
bravissimo från alla sidor. Äfven efter 5:te akten
hedrades hon ännu tvänne gånger på samma vis.
Den 11 dennes sjöng hon Donna Anna i
Mozartz Don Juan. Efter hvarje aria framropades
hon tvänne gånger med enhälligt bifall. Den
13 var demoiselle Müllers sista debutdag. Hon
var Bertha i Profeten. Äfven i Profeten sjöng
Roger tenorpartiet. Men denne farlige
medtäflare och hans rykte oaktadt, erhöll demoiselle
Müller dock det amplaste bifall. I duetten med
Fides, vid det ställe der hon sjunger allena, blef
applåden till den grad liflig och långvarig, att
orchestern under nära 5 minuters tid nödgades
tiga. Demoiselle Müller stod i ett verkligt
blomsterregn."

Mützow, Barbara Dorothea, blef 1777 gift
med öfverstelöjtnanten vid Amiralitetet Mauritz
Botvid Stjerngranat, som dog 1794. Hon dog
1818, och före sin död donerade hon 4775 rdr
rgs till understöd åt fattiga enkor inom Clara
församling.

Månesköld eller <i>Minnisköld, Ingeborg,</b> af
folkungaätten, blef gift med Uplandslagen författare,
lagmannen Peder Birgersson Brahe, i hans
andra gifte. Hon var dotter af
östgötha-lagmannen Bengt Magnusson och Sigrid den Fagra samt
syskonbarn med konungarne Magnus Ladulås och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free