Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nonnen, Emily - Nop, Catharina - Norberg, Greta Lisa - Nordblom, Johanna Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig. Profnumret har helt nyligen blifvit
kringskickadt.
"Jag får blott tillägga, att jag och mina
trenne systrar föra ett ganska lyckligt lif på vårt
kära Liseberg, omgifna af vänner och egnande
våra lediga stunder åt målning, musik och
litterära sysselsättningar. Blott en älskad systers
klena helsa fördunklar för närvarande denna
glädje. – Föräldrarne dogo för flera år sedan. Vår
ende, älskade och af hela landet aktade broder,
Edward Nonnen, lemnade också för tidigt sitt
jordiska hem; det blef mig förunnadt att följa
honom på hans sista resa till en tysk badort,
och att tillbringa vintern 1862 på Degeberg,
deltagande med hans närmaste uti deras ömma
omsorger vid sjukbädden, hvarifrån han aldrig mera
skulle uppstå. – Hans nekrolog, införd uti
Götheborgs Vetenskaps- och Vitterhets-samhälles
Handlingar, och uppläst af d:r Dickson,
upptecknades äfven af mig.
"Se här några af de vigtigare momenter i
mitt yttre lif. I närmare detaljer ingår jag icke,
huru mycket intresse de ock för mig kunna ega.
Mitt lif har varit, liksom de flestas, en
blandning af skuggor och dagrar, ehuru jag med
innerlig tacksamhet måste bekänna att de sednare
hittills varit öfvervägande. Men hvadhelst min
lott hädanefter måtte blifva, kan den aldrig
anses för fullkomligt olycklig, som lärt sig att se
skuggorna i lifvet upplysta af den eviga
kärlekens glans och dagrarne mildrade af dess allvar."
Nop, Catharina, dotter af brukspatron Carl
N., blef 1672 gift med underlöjtnanten vid
Amiralitetet Hans Wilhelm Lamb, som 1688 blef
adlad till Anckarcrantz. Hon blef således
stammoder för denna adliga ätt, som utdog med
sonsonen, amiralen Hans A., ehuru hon, såsom
ovanligt fruktsam, med sin man hade 21 barn, hvilka
tycktes kunnat fortplanta slägten vidare; men af
alla dessa många barn föddes dock ej mera än
ett barnbarn, ofvannämnde amiral, som
visserligen åter hade tvänne söner, men dessa båda
drunknade före faderns död.
Norberg, Greta Lisa, dotter af prosten N. i
Gilberga socken. Prosten Norberg gick en gång
ut och såg på höbergningen och hade med sig
sin lilla treåriga dotter Greta Lisa. Flickan blef
trött och förmådde ej gå hem. Då sade prosten
åt en Johan Göransson, som var behjelplig vid
höbergningen: "tag denna lilla fästmön på armen
och bär henne hem." Då räckte flickan sin lilla
famn till honom, och han bar henne hem.
Under vägen funderade han på huru denna flickan
skulle blifva hans, och han bad så troget till
Gud, att han skulle blifva en bra karl, att denna
önskan skulle gå i fullbordan. Han gick åter
till sitt arbete, men stora tankar trängde på
honom om framtiden. Redan var han 20 år, då
han en gång skulle sköta en kolmila i skogen
och fördenskull utrustades med matsäck. Men
han gick hem och ställde en annan till milan,
gick till prosten och fick af honom betyg för att
intagas i Carlstads skola. Prosten skref äfven
rekommendationsbref åt honom, så att han fick
matdagar i Carlstad. Der gick allting fort och
väl för honom, så att han gjorde ovanliga
framsteg. – Det dröjde icke många år, innan han
friade till sin älskade Greta Lisa och fick henne.
Hon hade under tiden haft många friare, såsom
varande vacker och snäll; men hennes fader sade
alltid: "vänta på min Johannes, det är en annan
karl." Göransson blef sedan prost och en
utmärkt runforskare, samt dog d. 29 Aug. 1679.
På hans dödsdag satt prostinnan ensam inne hos
honom. Då sade G.: "jag ser alla våra barn
omkring mig, och mågar också." Prostinnan blef
förskräckt, emedan icke något af barnen voro
inne och ej någon dotter var gift. G. fortfor:
"af Jan får du hvarken glädje eller sorg, och
ingen hustru ser jag för honom. Johanna får en
liten osynlig man. Många barn har hon och får
mycket bekymmer. Anna Stina får en lång
hygglig man. Han sitter vid ett bord och skrifver
och har mycket folk omkring sig, men jag kan
ej se hvad syssla han har. Ellika och Sara få
prester; men jag ser ej några barn med dem."
Alla dessa förutsägelser sägas hafva gått i
fullbordan.
Nordblom, Johanna Maria. Privatiserande
sånglärarinna i Stockholm; född derstädes 1827,
dotter till director musices vid Upsala
universitet, kompositören Johan Erik N.; medföljde sin
fader på hans konstresor inom fäderneslandet
och uppträdde derunder i hans konserter; har
såsom konsertsångerska i hufvudstaden vunnit
bifall, så väl för sin vackra röst som för sitt väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
