Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehrsdotter, Karin, vanligen kallad Bång-Karin - Pehrsdotter, Margaretha - Pehrsson, Eva - Petersen, Em.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1770-talet gjorde mycket uppseende i Stockholm
genom sina predikningar, dem hon isynnerhet höll
på Södermalm. Både Konsistorium och
Kollegium Medicum höllo undersökningar om henne,
men man kom slutligen till den öfvertygelse, att
hon var en nervsvag person, som hörde under
läkarnes behandling, hvarför hon också intogs
till vård på lazarettet.
Pehrsdotter, Margaretha. Såsom ett slags
tidsbild införa vi här en skildring, som
kyrkoherden Christen Gersonius i Womb i Skåne uti
Augusti 1729 ingaf till domkapitlet i Lund,
öfver Margaretha Pehrsdotter, som ansågs besatt,
och de andebesvärjelser han deremot vidtog.
Gersonius hade anseende för kunskaper, men var
ofelbart en mer än vanligt enfaldig man, äfven
om man afräknar hvad som bör skrifvas på
tidehvarfvets räkning. Han skref till domkapitlet,
att han någon tid förut blifvit kallad till
qvinspersonen Margaretha Pehrsdotter i Womb, som
var besatt af en ond ande. Då G. ditkom,
inträdde en så gräslig paroxysm, "att alla månde
säga: obstupui, steteruntque comæ et vox
faucibus hæsit"; men G. "grep derefter den onda
andan med resolution an och fick styrka af Gud,
att då han packade och tråtsade ett, påckade
G. deremot, men begge påckade med stor ifver
och hetsighet"; G. jemte klockaren sjöng
psalmer och läste böner, hvarigenom anden efter ett
par timmar blef "så försvagad", att han ej
längre kunde vara i stugan. G. anmärker att
anden, som talade genom Margarethas mun, alltid
talade "slätbomål". (Hon var från Skanör.) Vid
andra tillfällen fördref G. också med bön och
sång den onde anden, som visade sig i skepnad
af en katt, en ekorrsvans, en mask, en loppa
o. s. v., samt slutligen "drefs genom många
præcautioner ut genom en springa på fönstret i
fullkomlig djeflagestalt med klöfvar och horn m. m.,
pipande jemmerligen", hvilket allt Margaretha
tydligen såg och hörde, men ingen annan
förnam deraf det ringaste. – Mot slutet af år 1729
inberättade G., att samma qvinsperson blifvit
alldeles fri från den onde andens välde och att hon
flera nätter, i vaket tillstånd, haft besök af Gud
sjelf, som visat sig "något större än Gersonius,
klädd i kostelig klädnad, behagelig och täck i
ansigte och hela lekamen"; stolen knarrade, då
han der satte sig, och kammaren blef så ljus
som om hela himmelen varit derinne; han hade
sagt att "den onde anden eller Elfven skulle stå
bunden på Weberöds gata en behaglig tid
verlden till varning", samt slutligen yttrat: "nu går
jag till prestgården och ser om din prestfar".
Den gode pastorn fann sig tydligen smickrad
häraf, äfvensom deraf att den onde anden sagt,
att G. var "en djuper man".
Pehrsson, Eva, hustru åt Mats P. på
Efritsgården i Stora Kopparbergs socken, lefde 1624.
Enligt Hülphers var Mats Pehrsson en betydande
bergsman. Han beklagade sig en gång för
hustrun öfver en Gefle-bo, Olof Gamal, som alltid
gjorde honom förtret, då hon rådde mannen att
hugga yxen i sin ovän, som också skedde, då de
möttes vid Blankstöten. Den tiden undsluppo
mandråpare med böter, men 2 år derefter utkom
konungens befallning, att de, som på 4 år hade
bedrifvit dråp, skulle mista lifvet, fast de redan
pliktat derför. Grannarne ville då lägga sig ut
för Mats, men hustrun satte sig deremot,
hvarför han måste lida sitt straff. Hon köpte då
det svärd, som sedermera satt på rådstugan i
Falun, och ett rödt kläde, hvarpå han skulle
halshuggas och hvilket han bad att det sedan
skulle gifvas åt en fattig enka; men Eva gjorde
sig deraf en kjortel. Öfver honom sattes sedan
en tafla i gamla kyrkan, inom vapenhusdörren.
Petersen, Em. Om den vid 77 års ålder i
början af år 1859 aflidna enkefru Em. Petersen,
stiftarinna af Kårda arbetsinrättning, meddelar
Jönköpingsbladet: Fru Petersen, hvars familjnamn
var Eckhardt, var född i Berlin och blef, helt
ung, gift med en herr Petersen, son af en bland
Hamburgs förnämste köpmän, senator Petersen.
Då Hamburg belägrades af fransmännen, flyttade
herr och fru Petersen öfver till Sverige och
inköpte Herrestads gods i närheten af Wernamo
köping. Kort derefter förlorade de båda
makarne hela den betydliga förmögenhet de
qvarlemnat i Hamburg. År 1835 afled herr Petersen,
och kort derefter kom ett svårt missväxtår,
hvarigenom nöden blef mycket stor der i orten. Fru
Petersen stiftade då 1838 Kårda arbetsförening,
som icke allenast skaffade den fattiga
befolkningen arbete, utan äfven kläder och föda. Denna
förenings verksamhet har sedermera sträckt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
