Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrini, Hilda Catharina - Philippa, konung Erik XIII:s gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnekas henne, oaktadt hon aldrig fört en fil
med sin hand. Det blef således i verkligheten
dottern som uppsatte och skötte sin verkstad
(Göthgatan N:o 20), som redan hunnit vinna
allmänhetens förtroende, så att yrket nu drifves
med full kraft. Besynnerligt nog mötte hon
mycket motstånd hos det fordna embetet, och
följden deraf blef hvad vi här ofvan sagt i afseende
på moderns mellankomst. Sjelf har hon under
tiden utlärt en annan ung flicka, en mamsell
Silén, som på gesälls-betyg från mamsell Petrini
blifvit urmakare i Hedemora. Denna del af den
fordrade qvinliga "emancipationen" är fullkomligt
behörig, äfvensom i allmänhet qvinnan bör
tillkomma rättighet att i alla vägar söka sin
verksamhet, vare sig blott för utkomsten eller för
högre syften, enär hennes intelligens väl icke i
någon grad understiger mannens, helst i allt som
fordrar en praktisk tillämpning. Blir det också
fråga om ett högre studium, så må det vara henne
lika fritt, om hennes håg och fallenheter ligga
deråt. Men en öfverdrift synes vara på väg att
göra sig gällande, så att qvinnan skall genom
samhällsinstitutionerna ledas till manliga
functioner – likasom det icke ändock vore en
dualism i denna del af skapelsen, hvarifrån
undantagen äro tillfälliga och såsom sådana böra
betraktas. Hvad som fordrar noggrannhet,
detaljutförande och ordningssinne, det synes i hvarje
branche vara för qvinnan företrädesvis lämpligt;
och i dessa afseenden lärer väl emancipationen
finna sin rätta rigtning. Ett skarpt förstånd och
öfriga intelligenta egenskaper gagna naturligtvis
lika mycket ehvar det påkallas till användning,
vare sig i en urfabrik eller den högsta
vetenskaplighet.
Huru länge ett ungt och särdeles älskvärdt
fruntimmer trifves vid sin sjelfständiga ensamhet
har man svårt att säga. Ännu likväl sköter Hilda
Petrini sjelf sin verkstad med dervarande
gesäller af män och fruntimmer, samt biträdd af en
syster, som synes lika väl qvalificerad för
affärssidan, som mästaren för den tekniska delen
deraf. Man bör hoppas att detta så synnerligen
lyckade exempel må leda till god efterföljd.
Philippa. Då det blir fråga om de ädlaste
och förträffligaste qvinnor, som någonsin burit
spira och purpurmantel, är Philippa, konung
Erik XIII:s gemål, säkerligen en bland de mest
framstående. Och likväl är hon i allmänhet så
föga känd och så litet omtalad bland Sveriges
drottningar, och ingen kan med skäl säga, att
hennes namn lefver på folkets läppar, ett
förhållande som gör föga heder åt svenska nationen.
Emellertid är det dock en och annan som
känner och uppskattar denna förträffliga
drottnings förtjenster; och så länge svensk häfd
finnes och svenskt tungomål talas skall Philippas
minne icke helt och hållet utdö.
Philippa var dotter af konung Henrik IV i
England och förmäldes helt ung, 1406, med Erik
af Pommern, eller, såsom han i Sverige kallades,
Erik XIII, Margarethas systerson, medregent och
sedan efterträdare, en man, lika litet värd att
ega, som i stånd att uppskatta, en sådan qvinna.
Också var deras äktenskap långt ifrån lyckligt,
ehuru Philippa städse mot Erik betedde sig
såsom den personifierade fördragsamheten. Lika
litet hade hon, som andra furstinnor, fått välja
den make, med hvilken hon skulle vandra genom
lifvet; men hon fördrog den henne påtrugade,
ehuru hon aldrig kunde älska honom; ty en
qvinna, sådan som Philippa, älskar ingalunda
den hon ej kan högakta.
Att Erik ej var värd någon högaktning veta
vi, ej heller gjorde han sig besvär med att söka
vinna sin unga gemåls kärlek. I början tycktes
hon dock ega något inflytande öfver honom; men
detta försvann snart, dels till följd af Eriks eget
lättsinne, dels genom elaka rådgifvare, som icke
tålde att drottningen fick något insteg, hvarvid
deras onda anslag möjligen kunde gå om intet.
När emellertid Philippa någon gång vann gehör
hos konungen, eller rättare, lyckades beveka
honom till att lyssna på hvad hon sade, var det
alltid till fromma för någon olycklig, för att
befrämja något godt och allmännyttigt, eller för att
mildra någon hård dom, som hon använde sitt
inflytande. – Det var dock, såsom redan är
nämndt, högst sällan som Erik lyssnade till denna
mildrande röst.
Philippa var ovanligt liten till växten, men
särdeles proportionerlig och välbildad. Hennes
ansigte var skönt; hyn var fin och genomskinlig,
såsom Albions döttrar vanligtvis hafva den.
Men om Erik stundom klandrade Philippas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
