- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
314

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramström, Anna Sofia - Ran (myth.) - Ranzau, Amalia och Juditha - Rasch, Anna - Ratkind, Betty - Reygersberger, Maria - Ribbing, Agneta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

coloqvint-tinktur, hvilket enligt Hedins åsigt var
otjenligt, och slutligen gaf han henne en gång
nära en matsked deraf på en gång. Derefter
insjuknade R. af de häftigaste underlifsplågor,
hvilka kostade henne lifvet. "Emellertid",
slutar den trovärdige läkaren, "då R. på en gång
så oförmodadt afled, utspriddes det ryktet, att
hon blifvit förgifven på konungens tillställning."

Ran (myth.). Sjöguden Ägirs maka, liksom
han en personifikation af hafvet. Hon hade åt
sin gemål födt nio döttrar, hvilka, däjeliga och
blåbeslöjade, hoppade kring de seglandes
farkoster och än sköto på, än åter hindrade farten.
Alla som drunknade sades komma i Rans rike,
och hon troddes hafva ett nät, det hon
försåtligt utlade för dem som färdades på det våta
elementet. Härmed sammanhänga den svenska
allmogens vidskepliga sagor om hafsfrun.

Ranzau, Amalia och Juditha. I Ystads
Tidning berättar, 1864, en insändare från trakten
af Hammenhög bland annat följande: "Egendomen
Bollerup har under förra århundradet länge
innehafts af fröknarne Amalia och Juditha
Ranzau. Gammalt folk häromkring talar ännu
mycket om "comtesserna". De voro två beskedliga
gummor, om hvilka icke är annat än godt att
säga. Då de en gång vandrade i mörka skogen,
råkade de der en liten gosse, som på deras
tilltal gaf raska och frimodiga svar. Gossen var
småländning. Hans far hade marscherat ut med
kung Carl, och mor derhemma kunde ej i de
svåra tiderna draga försorg om hela barnskaran,
hvarför denne nu vandrat ut att söka sig bättre
lägenhet. Comtesserna upptogo och uppfostrade
honom, och som de funnit honom i skogen (Sylva),
gåfvo de honom namnet Sylvan. Mycket har
sedan de tiderna förändrats. Den "mörka skogen"
finnes icke mer, och Bollerup eges nu af den
lille upptagne gossens sonsons son, lagmannen
Sylvan.

Rasch, Anna, dotter af borgmästaren i
Stockholm Basilius Olofsson R., var gift med den lärde
och namnkunnige kongl, sekreteraren, magister
Martin Olai Helsingius, som af konung Erik XIV
blef mördad med en eldgaffel, d. 7 April 1568,
för det han rådt att ej taga Göran Pehrsson till
nåder igen. Sedan blef hon gift med den lärde
Grothusen, som konung Johan III antog till
lärare för sin son Sigismund. Konung Johan drog
en gång sitt svärd i vredesmod och svängde det
öfver preceptorns hufvud, så att fru Anna var
nära att förlora sin andra man, äfven genom en
konungs vildhet.

Ratkind, Betty, dotter af direktören Peter R.,
af engelsk slägt, blef 1667 gift med stamfadern
för Stjerneldska ätten Samuel Larsson Eldh, som
blef adlad 1694. Hon skref latin och förstod
grekiska, samt afled i Stockholm 1673, 30 år
gammal. Med sin man hade hon 6 barn, och
det är hennes äldsta dotter, Catharina, som i sin
bibel antecknat om sin ätts härstammande ifrån
prins Gustaf, konung Erik XIV:s olycklige son,
den hon kallar sin farfars far.

Reygersberger, Maria, upptaga vi bland
svenska qvinnor, emedan hon var gift med den store
rättslärde och latinske skalden Hugo Grotius,
som 11 år var svensk minister i Paris. Hugo
Grotius blef i Holland dömd till lifstidsfängelse,
men räddades derifrån af sin maka. Hon förde
till fångrummet en kista, fylld med böcker. När
dessa blifvit uttagna och kistan skulle bortbäras,
bad hon Grotius gömma sig deri, och visade det
hon uti sidorna borrat flera hål, på det att han
derinne icke skulle qväfvas. Grotius lydde
rådet och blef utburen, d. 21 Mars 1625. Hustrun
föregaf att han var sjuk, stannade derför i
fängelset och låtsade vara sysselsatt med hans
vårdande. När hon ändtligen trodde med säkerhet
att han var räddad, visade hon för väktarne den
tomma sängen och berättade förloppet. Man
vredgades och ville inspärra henne sjelf i
fängelset, i stället för den undsluppne Grotius. Men
flertalet frikände den beslutsamma qvinnan och
berömde hennes handlingssätt, hvarefter hon
begaf sig till sin man, som då vistades i Belgien.

Ribbing, Agneta, dotter af riksrådet,
ståthållaren och lagmannen Lindorm R., föddes på
Wadstena slott 1609 och blef 1624 förlofvad med
fältmarskalken Lars Kagg, som måste tillbringa
sin mesta tid i krig, och blott på en kort tid,
hösten 1627, fick besöka fäderneslandet, för att
gifta sig, men måste likväl, innan bröllopet hann
försiggå, genast begifva sig genom natt och dag
till Kalmar, för att försvara det mot pohlackarne,
och återkom sedan 1628, då bröllopet ändtligen,
d. 9 Mars, stod i Mossebo i Rinna annex i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free