- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
328

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schröderheim, Charlotta Wilhelmina - Schulin, Helena - Schurman, Anna Maria - Schwartz, Maria Sofia (född Birath)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den aktningsvärde kommendören Georg Samuel
v. Gegerfelt, men hon var lika ytterligt svartsjuk,
som hennes far i detta afseende varit likgiltig.
Hon fann sig ej lycklig; förälskade sig på annat
håll; önskade skiljsmessa. Hennes man, som
tillbad henne, ville öfverse allt, blott han fick
behålla henne; men hon ville skiljas, för att få
gifta sig med den hon högre älskade. Hennes
man gaf vika; äktenskapet upplöstes lagligen,
1828, och hon hastade att utbyta sin återvunna
frihet mot nya band. Tre gånger förkunnades i
templet hennes andra giftermål med
underlöjtnanten Johan Victor Strandberg; bröllopsdagen
utsattes till d. 1 Juni 1829 och gästerna bjödos.
Men bruden sjuknade häftigt, så att bröllopet
måste inställas. Den sjuka insåg att döden
nalkades; men ville dö såsom förenad med den nye
maken, och lät viga sig på sjuksängen, derifrån
hon aldrig uppstod.

Schulin, Helena, blef gift med handlanden
Zacharias Franzén i Uleåborg. I detta
äktenskap föddes Frans Michael, den namnkunnige
skalden och biskopen, som på flera ställen i sina
skaldestycken besjungit sin moder. Hennes far
var bondson från Savolaks, kom såsom bodgosse
till Uleåborg och blef snart förmögen handlande.
Innan dottern ännu fyllt 15 år utsattes hennes
bröllopsdag; bruden var klädd och gästerna
samlade, då en objuden gäst – en förskjuten friare
– fästade prestens uppmärksamhet på brudens
underhaltiga ålder. Gästabudet fortfor
emellertid, men vigseln måste några veckor uppskjutas.
I sitt sjuttonde år blef hon första gången mor.
Hon förenade med ett fromt, madonnalikt
utseende alla hjertats och själens goda egenskaper.
Med synnerlig ömhet omhuldade hon sin
förstfödde, som snart bekräftade den gamla
iakttagelsen, att frejdade män ofta haft utmärkta
mödrar. Sonen talade alltid om henne med den
innerligaste kärlek och skref mot sin lefnads slut:
"Ännu i mitt 75:te år faller en tår ur mitt öga,
då jag tänker på min mor och minnes hennes
ömhet och minnes hennes moderliga välsignelse,
som följt mig i all min lefnad." Tidigt blef hon
hans sånggudinna och väckte redan vid 6 år hans
poetiska inbillning, en gång då han betraktade
henne, i blomman af sin ungdom, sittande
framför spegeln vid nattduksbordet, der hon ordnade
sitt utslagna hår. Han hade hört talas om, att
hvarje menniska hade sin engel, och trodde sig
se moderns i spegelbilden. Grafström anmärker,
att Franzéns täcka poem "Spegeln" synes
häntyda på detta minne, och månne icke äfven de
käraste dragen i "Menniskans anlete" derifrån
leda sitt ursprung? I poemet "Modren och
Sonen" har han mera direkt besjungit sin mor och
återgifvit hennes ord så som han ur hennes hjerta
upphemtat dem. Hon blef 1787 enka och 1789
omgift med kommersrådet Keckman, samt
afled 1811.

Schurman, Anna Maria, född i Köln d. 5 Nov.
1607, var ej något svenskt fruntimmer, men som
hon för sina ovanliga kunskaper väckte hela
Europas beundran och äfven derför besöktes af
drottning Christina, hvars porträtt hon, till
drottningens stora förvåning, målade under hennes
korta besök – så hafva vi lemnat plats för henne,
synnerligen också derför, att hon öfver konung
Gustaf II Adolf utgaf en "Prosopopee"
italienska och franska. Fredrik Spanheim i Utrecht
utgaf en samling af hennes arbeten, som hon
skrifvit på hebreiska, grekiska, latin och franska.
Hon kände äfven syriska, chaldeiska, arabiska,
ethiopiska och engelska. Skref 1641 en
dissertation öfver frågan: om fruntimmer böra studera?
Hon var dessutom artist, och korresponderade
med Europas lärdaste män. Vid 72 års ålder
afled hon i Friesland, då hon arbetade på ett
filosofiskt lexikon.

Schwartz, Maria Sofia (född Birath), är en af
vårt lands författarinnor, hvars arbeten blifvit
hastigt och allmänt omtyckta. De hafva gjort
en snabb och lysande lycka, blifvit i främmande
länder, framförallt i Tyskland, öfversatta och
hafva en mycket stor läsande publik.

För att få penndragen af fru Schwartz’ både
personlighet och författare-skaplynne så korrekta,
som det är oss möjligt, taga vi oss friheten att
här göra ett utdrag ur en artikel om henne,
införd i en bland vår tids nyaste och bästa
tidskrifter, "Svensk Familje-Journal", 1864, andra
häftet. Artikeln är skrifven af en bland våra
största stilister.

"Maria Sofia Birath föddes i Borås 1819.
Redan vid sin tidigaste barndom förlorade hon
sina föräldrar och blef, knappt halftannat år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free