- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
351

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staël, madame

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intill sin död bära namnet Staël von Holstein,
som hon i sitt första äktenskap erhöll, framför
den sednare mannens namn, ja, till och med
framför hennes fars, den frejdade statsmannens.

Biograferna äro icke rätt ense om årtalet,
Anne Louise Germaine Necker föddes; den
ena uppgifver år 1766, den andra 1768. Vare
nu härmed huru som helst; ett par år mer eller
mindre göra ju alltför litet till saken. Hennes
moder var Concordie de Notz, prestdotter från
Schweitz. Äfven Necker var schweitzare och båda
makarne voro protestanter.

Den odödliga författarinnan till "Corinne",
"Delphine", "de l’Allemagne"
och "Franska
Revolutionens förnämsta händelser"
, jemte många andra
lika djupsinniga som intressanta skrifter,
hvarigenom hon vunnit hela den bildade verldens
beundran, var från barndomen van att i sina
föräldrars hus se sig omgifven af allt hvad
Frankrike på den tiden egde stort och ryktbart. Icke
underligt då, att hon fortfarande samlade
omkring sig en sådan lysande krets, der hon,
naturligtvis, fann sig mest hemmastadd och der
hon sjelf framstod såsom den förnämsta.

Hon var långt ifrån vacker. Hon var –
ehuru uppvuxen i Frankrike – icke en gång
graciös, såsom fransyskorna i allmänhet pläga
vara. Hennes enda behag – men också det
förnämsta, i fråga om att tilldraga och tjusa –
voro de ojemförligt sköna, eldiga, stora och
talande ögonen, hvilka, såsom det säges, voro
hennes blixtrande snilles och djupa känslas klara
speglar.

En ung man af ädel börd, grefve de
Montmorency, snillrik liksom hon, friade till henne i
hennes första ungdom och var af henne älskad
med den första kärlekens hela värma. Men
hennes mor, som var sin religion svärmiskt
tillgifven, kunde ej öfvertalas att samtycka till dotterns
förening med en katholik, och den unga flickan
var för mycket trogen sina dotterliga pligter, för
att icke åt dem offra sin kärlek.

Kom så till hofvet i Versailles den svenske
ambassadören Erik Magnus Staël von Holstein.
Ehuru nära 20 år äldre än fröken Necker (han
var född 1749) lyckades han, efter en just icke
så lång personlig bekantskap, vinna hennes tycke,
äfvensom föräldrarnes, eftersom han, förutom alla
sina egenskaper för öfrigt, äfven hade den, att
vara protestant.

Staël von Holstein hade börjat sin bana inom
militären, men kom der aldrig längre än till
stabskapten vid Södermanlands regemente. Han
blef sedan kammarherre hos drottning Sofia
Magdalena, och det var då man vid svenska hofvet
spårade hans lämplighet för diplomatien. – Sänd
som attaché till Paris, der grefve Creutz då var
svensk ambassadör, hade han den lyckan att
vinna den lysande drottning Marie Antoinettes
bevågenhet, så att han, på hennes uttryckliga
förord hos Gustaf III, 1783 utnämndes, först
till chargé d’affaires, sedan till ministre
pleni-potentiaire, samt slutligen till svensk ambassadör
i Frankrike, alltsammans inom loppet af ett och
samma år. – Staël v. Holstein egde, i förening
med ett vackert utseende och fängslande
umgängesgåfvor, ett ljust hufvud och en svärmande
fantasi, med, såsom en bland våra största
svenska skriftställare säger, "stark lutning åt det
hemlighetsfulla", hvilket sednare karaktersdrag
hade förvärfvat honom den sedermera under
förmyndare-regeringen så mäktige baron
Reuterholms vänskap. – Hans bröllop med fröken
Necker firades 1786; följande året erhöll han från
Gustaf III sig tillskickadt ett friherrediplom.

Denna utnämning gladde outsägligt madame
Staël, som var något fåfäng, och man tror att
hon, för att framgent få heta baronessa,
ständigt, äfven såsom omgift med en annan, bibehöll
sin första mans namn.

Äktenskapet mellan dessa båda makar blef
dock snart allt utom lyckligt. Hon var för
mycket skriftställarinna och för mycket passionerad,
för att vara familjmor, och troligen hade han
föreställt sig henne mera qvinlig, än hon i
grunden var. – Detta gjorde att hon, då
revolutionen utbrast, stannade qvar i Frankrike och ej
följde sin man till Sverige, dit han skyndsamt
återkallades. Hon hade oräkneliga faror att
bekämpa, innan det lyckades henne att från Paris
komma till Coppet, hennes fars landtslott, i
närheten af Genève. Efter några år, då
revolutionens blodiga vågor någorlunda hunnit lägga sig
och hennes man ånyo blifvit sänd till Paris
såsom ambassadör, återvände hon dit och de båda
makarne återförenades, dock endast för att snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free