- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
353

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staël, madame - Staffansdotter, Ramborg - Stake, Karin - Starck, Ingeborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkärlek för kronprinsen gränsade ofta till
efterhängsenhet. ... En dag infinner hon sig och
låter anmäla sig. Prinsen lät bedja henne dröja
hos drottningen, under det att han arbetade med
utrikes-statsministern, men det hjelpte icke.
Prinsen yttrade då: "Men om madame Staël
dagligen kommer och plågar mig med
statsangelägenheterna, skulle det vara lika så bra att hon
inträdde i statsrådet." Han måste emellertid låta
ministern gå, så att madame Staël fick företräde.
Sedan hon skyndsamt efterkommit inbjudningen
att taga plats i soffan, utlät hon sig, vårdslöst
lutande sig mot ett hörn af soffan och med
benen i kors: "Ers K. Höghet är alltför älskvärd
för att icke ursäkta denna envishet hos en qvinna
för det nöje hon erfar af tillträdet till er person"
o. s. v. Ett långt politiskt samtal följde derpå.
Se vidare härom i Schinckels Minnen, Tom 7,
sid. 71.

Från Stockholm begaf den vidtfrejdade
damen sig till London, der hon firade nya
triumfer. Emellertid inträffade Napoleons första olycka
och hans förvisning till Elba, hvarefter madame
Staël genast skyndade tillbaka till Paris. Knappt
var dock Napoleon, efter ett år, återkommen och
i full verksamhet att återtaga sitt välde, förrän
hon skyndade undan, denna gången till Coppet.

Då Napoleon var för alltid i säkert förvar
på S:t Helena och Ludvig XVIII ännu en gång
intagit franska thronen, beviljade denne konung
madame Staël 2 millioner francs såsom
skadeersättning för den enskilda förmögenhet hennes
far qvarlemnat i skattkammaren. Denna skuld
till Neckers dotter hade Direktorium längesedan
erkänt; men kejsaren hade aldrig velat utföra
den rättvisa domen.

Den 14 Juli 1817 dog madame Staël von
Holstein i Paris. Hermes lik balsamerades och
inneslöts i en blykista, med en ruta af
spegelglas på locket, hvarigenom det väl bibehållna
ansigtet syntes. Liket nedsattes i familjgrafven
vid Coppet. – Rocca dog samma år.

Staffansdotter, Ramborg, gaf, år 1385, till
Vårfru-altaret i Westerås domkyrka, tre markland
jord i Åby och S:t Ilians socken, för sin kära
"bondes, Ogisla Sonasons, själ; at sägia eena
mässa i hvarje vecko för förenämnda Ogisla själ
och hans föräldra, aar från aar". Ramborg gaf
också, år 1391, till systerklostret i Skenninge
Glanstad hemman i Wreta socken.

Stake, Karin. I Hakarps socken i Småland
finnes, vid Lunnaberget, en ättestupa, ofvanpå
hvilken en häll ligger. Utför denna ättestupa,
berättar sägnen, har fru Stake låtit i spiktunna
nedrulla en dömd "undersåte". Då hon stod lik,
kom Lucifer och dansade med henne. Då liket
fördes öfver Dummemåsse till familjgrafven,
ropade en röst till kusken: "Släpp tömmarne!
Låt gå!" Han släppte och föll i förskräckelsen
ned från likvagnen. Både hästar, vagn och lik
försvunno då i måssen.

En Karin Stake blef 1648 gift med
kammarherren Johan Lillje. En annan Karin Stake blef
på 1650-talet gift med öfverstelöjtnanten Otto v.
Scheiding. En fjerde Karin Stake, som dog 1694,
var gift, först med kaptenen Thure Thuresson
Natt och Dag, och sedermera med
general-löjtnanten Johan Hård. En femte Karin Stake blef
1682 gift med kammarherren Gabriel Oxenstjerna.
En sjette Karin Stake dog ogift 1706. Adliga
Stake-ätten är numera utgången.

Starck, Ingeborg, är en ung musikalisk
virtuos, af svensk härkomst, som, ehuru ännu
troligen okänd för de flesta af hennes landsmän,
redan synes under några år hafva ådragit sig ej
ringa uppmärksamhet i främmande länder, om
man får dömma af de loford, som utländska blad
tilldela henne. Hon vistades (1859) dels i
Tyskland, dels i Paris, der hennes talang på det mest
smickrande sätt af recencenterna omtalades,
under det den lithografiska pressen återgaf hennes
bild i flera upplagor. För att göra henne
bekant hos sina landsmän må följande anföras ur
tidningen "le Nord": 1) "Den pianist, som för
ögonblicket är på högsta modet i Paris, är en
17-årig flicka, helt förtjusande i sin blonda
fägring under det hennes elflika fingrar löpa
öfver tangenterna. – – Redan vid 11 års ålder
gaf hon i Petersburg sin första konsert, då
hennes spel redan väckte den största
uppmärksamhet inom dervarande musikaliska kretsar. Sedan
dess har, med åren, hennes talang liksom
hennes skönhet alltjemt förkofrats, och hvarje gång
hon i Petersburg låtit höra sig har man
bokstafligen slitits om biljetterna. M:ll Ingeborgs
stjerna har ej heller i Paris bleknat. Genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free