- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
384

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trolle, Brita Sofia och Elisabeth Augusta - Tuderus, Maria Charlotta - Tuyl van Serooskerken, Trajectina Anna Elisabeth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifrån landet, förrän bakstammen, hvarest de sutto,
började sjunka, och kornetten, som förskräcktes
af damernas skrik, lemnade framstäfven för att
räcka de förskräckta systrarne handen. Men just
detta fullkomnade olyckan, ty båten kastades
derigenom baklänges öfver ända, och alla fyra
föllo i vattnet. Vid deras anskri samlade sig alla
i trädgården befintliga herrskap er och betjenter
vid stranden. Åsynen var faslig, ty de olyckliga
sträfvade mot döden, och systrarne sträckte sina
armar mot brodern, som anropade hjelp af de
närvarande på stranden, hvilka alla voro lika så
bestörta som rådlösa. Några raska drängar
kastade sig väl i en till hands varande gisten
ekstock, men hade sjelfva nära nog med lifvet fått
umgälla sin hjelpsamhet. Lika fåfängt försökte
man att i ett stort kar undsätta de nödställda,
hvilka ömkligen omkommo, i åsynen af 100
personer och i så litet vatten, att de knappast deraf
voro skylda, emedan det öfriga djupet var
uppfyldt af dy. Det fasligaste var, att modern var
åskådare till denna olyckliga händelse, och det
underligaste, att hon ej förgicks af förskräckelse.
De uppdrogos snart ur sjön och ortens
förnämste läkare försökte förgäfves att återkalla dem
till lifvet. Underrättelsen om denna händelse
utbredde en allmän bestörtning och hemskhet i
hela landet. Höga och låga begräto de
olyckligas öde och beklagade de anhörigas sorg med
verkligt deltagande. Den närvarande presten,
som genom Guds försyn kort förut, så att säga,
beredt de drunknade till döden, var sjelf tröstlös
och kunde ej hugsvala den olyckliga modern och
barnen. Men ännu ett uppträde; – den om
olyckan okunnige fadern anlände; pastorn
samlade då sina sinnen, för att med all nödig
varsamhet förkunna honom detta Jobs-bud. På en
häftig fråga: "hvar äro mina barn?" svarades:
"de äro sjuka af en häftig kolik", och då han
begärde få se dem, men detta, med förebärande af
deras svaghet, nekades honom, frågade han åter,
om de voro "in agone mortis". Men då
prestens tårar och allas bestörtning förrådde
olyckan, förföll han uti förtviflan; han ref sina
kläder och vältrade sitt gråa hufvud uti stoftet, med
de ömkligaste rop efter sin Augusta och sin
svägerska, hvilka båda han mest älskade. Ingen
kunde utan tårar afhöra allt detta. De sålunda
olyckligt omkomna begrofvos d. 2 Aug. 1775 i
Hyby, i närvaro af hela Skånes adel, och der
såg man dem gråta, som aldrig tillförne gjort det.

Detta var andra gången en sådan händelse
träffade Trolle-familjen. Se vidare Ingeborg Thott.

Tuderus, Maria Charlotta, dotter af
kommissions-landtmätaren Daniel T., blef 1805 gift med
en af Finlands tappraste söner, majoren Joachim
Zacharias Duncker, som stupade vid Hörnefors
d. 5 Juli 1809 och begrofs af fienden med
militärisk hedersbevisning på Umeå stads
kyrkogård. Han var redan före sin död utsedd till
öfverstelöjtnant, men den officiella utnämningen
medhanns icke. Duncker beskrifves af
professorerne Fr. Cygnæus och Runeberg såsom den
tappraste bland de tappre, och finska folket anser
sig i Duncker vunnit en personifikation af sina
bästa egenskaper – och något bättre arf kan
äfven den rikast begåfvade, på samhällets
yppersta platser upplyftade individ ej lemna åt sitt
fädernesland. Rikets ständer beviljade, ehuru
sent, år 1850 en årlig pension åt Dunckers enka,
som hon åtnjöt endast till 1858, då hon afled d.
4 April. Under hennes hufvud i likkistan
nedlades hennes mans under kriget skrifna bref i
original, hvilka gifvit en aflägsen slägting till
Duncker, skalden och historieskrifvaren Fr.
Cygnæus, ämne till det mest omfattande skrift, som
angående någon af Finlands hjeltar sett dagen.

Tuyl van Serooskerken, Trajectina Anna Elisabeth,
en holländska, hvars far och förfäder
hörde till ridderskapet i Utrecht, blef år 1695 i sitt
eget fädernesland gift med en svensk officer,
sedermera generalmajoren Isaak Cronström, och
lefde med honom i det lyckligaste äktenskap
under 45 års tid. Ehuru hennes man var
betydligt äldre än hon, älskade hon honom dock så
outsägligt, att hon tyckte sig ej kunna lefva, om
hon någon tid skulle nödgas vara skiljd från
honom. Hon följde honom således under alla de
fälttåg han bevistade och underkastade sig med
ett förvånande hjeltemod alla krigets faror och
besvärligheter. – Bland annat hände henne en
gång hvad som skulle kunnat förskrämma en
vanlig qvinna, vi mena en som ej hade fru
Cronströms mod. En kula flög nemligen, då hon var
alldeles ensam, in i tältet och nedföll helt nära
hennes fötter. Då mannen kort derefter inträdde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free