- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
396

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadström, Ulrika - Wadström, mamsell - Walanger, Christina - Walborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W.

Wadström, Ulrika, jungfru, testamenterade år
1789 ett kapital af öfver 8000 rdr rmt till
pensioner åt 10 fattiga ogifta fruntimmer i
Stockholm, döttrar af borgare eller civila tjenstemän.
Fonden står under Justitiekollegii förvaltning.

Wadström, mamsell, som år 1863 afled i
Norrköping och ansågs efterlemna en
förmögenhet af 20,000 rdr, hade testamenterat sin
qvarlåtenskap till en pensionsfond för enkor och
oförsörjda barn efter embets- och tjenstemän samt
borgare i Norrköping, eller i allmänhet sådana
personer, som man brukar kalla pauvres honteux.

Walanger, Christina, boende vid foten af de
norrländska berg, der man ser midnattssolen,
blef gift med länsmannen och direktören för
norrländska linnetillverkningen Pehr Norberg
(enligt en annan uppgift Mathias N.). Hon var
Norrlands utmärktaste spinnerska och blef tvänne
gånger belönad af Rikets Ständer. Af denna
Arachne föddes en son, som sedermera uttänkte
blomster, i täflan med sjelfva Tacitus, och på
utmärkt sätt liknade dem som den store romerske
skriftställaren inväfde i sitt språk; med få ord:
år 1747 föddes i Nätra by Mathias Norberg, som
sedermera blef den namnkunnige orientalisten
och latinaren. Mathias blef snart faderlös, men
modern, som lefde till sitt 90:de år, blef omgift
med komministern i Nätra Jonas Törnsten, som
sedan blef prost och kyrkoherde i Njurunda, och
var en god styffader.

Walborg. Hvem känner icke berättelsen om
Axel och Walborg? Den är ju bekant öfver hela
Skandinavien och af många författare behandlad,
på både vers och prosa. Huru många tusen
hafva icke läst Oehlenschlägers sorgespel "Axel
och Walborg", det mästerliga, det rörande, eller
sett det på våra theatrar och fällt tårar vid
framställningen af detta styckes djupt gripande scener!

Men för dem, hvilka möjligen icke känna till
hufvudpersonerna i berättelsen, eller deras
beklagansvärda öden, som ännu efter seklers
förlopp väcka mängdens deltagande, äfvensom för
kompletterandet af denna samling, måste skön
Walborg här intaga det rum hon så väl genom
sina olycksöden som genom sin personlighet
förtjenar att intaga. – Berättelsen är följande:

I Bohuslän, på en i Vesterhafvet utskjutande
halfö, i en ljuflig, mellan tvänne bergshöjder
belägen, dal, låg, beskuggadt af lummiga ek- och
bokskogar, det vackra herresätet Hultås,
tillhörigt riddar Ingemar, som bodde der med sin fru
Julia och sin dotter Walborg. Denna sistnämnda
hade ett syskonbarn, herr Axel Thordson, som
lekte med henne, då hon var liten, men som,
några år äldre än hon, snart växte ifrån hennes
lekar och började omfatta henne med en helt
annan kärlek än den broderliga han hittills för
henne hyst. Walborg, ehuru ännu ett
trettonårigt barn, började snart att både förstå och
besvara hans ömhet; och då Axel, som det
berättas, reste till kejsarens hof, att förtjena sina
gyllene sporrar, hvarförutan ingen kunde blifva
dubbad till riddare, kommo de båda älskande
öfverens att i lif och död tillhöra hvarandra.

Det dröjde dock i flera år, innan Axel kunde
till hemmet återkomma. Under tiden
uppblomstrade hans lilla brud till en skön, intagande
jungfru: det var som om hvarje vår, hon
upplefde, hade smyckat henne med nya behag. I det
närbelägna Dragsmarks nunnekloster fick hon af
nunnorna lära alla på den tiden brukliga
konstiga handarbeten; och att sjunga och "leka på
harpa" lärde hon af en kringvandrande skald,
eller speleman, ty de båda begreppen voro ett.

Snart spridde sig vida omkring ryktet om
den unga Walborgs skönhet och älskvärdhet, och
hon fick en mängd friare, icke allenast bland
Skandiens yppersta riddersman, utan väl ock
högre än så. Ja, sjelfva den unge konungasonen
Hakon i Norrige trädde i raden af hennes
tillbedjare, främst i yttre företräden, liksom han
stod främst i rang.

Men Walborg var trogen den ed hon
svurit sin Axel och inga lyckans, maktens eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free