- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
406

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wissla, jungfru - Wittfoth, Carolina - Wittfoth, Catharina - Woinarowska - Wolkammer, A. M. - Wolleij, Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

danska hären. Hon byggde sedan Wieslanda kyrka
af det hon röfvade från danskarne, och gaf 3
gårdar till prestgården.

Wittfoth, Carolina, dotter af brukspatronen
på Gysinge bruk Gustaf W., föddes 1765 och
blef 1782 gift med sedermera blefne
öfverståthållaren i Stockholm m. m. Samuel af Ugglas.
Hon var äfven en personlighet som under
oroligheterna i Stockholm vid Fersens mord måste
sätta lifvet till. Sedan Fersen blifvit mördad,
d. 20 Juni 1810, gjordes, sednare på aftonen,
af pöbeln ett anfall emot flera utmärktare
personer, deribland ofvannämnde grefve Ugglas. Han
sjelf nedsteg i en källare, under sitt hus vid
Drottninggatan, der han, enligt berättelse, hade en
fjerding krut, som skulle föras till en af hans
egendomar. Han medtog ett itändt vaxljus och ställde
sig på krutfjerdingen, beredd att låta allt springa
i luften, i händelse hopen inträngde. Under
oroligheterna låg grefvinnan Ugglas, emedan hon
var sjuk, till sängs i samma våning, hvarest alla
fönsterna utslogos af massan, sedan den
förgäfves stormat husets port; en sten föll nära
hennes säng. Hon dog två dagar derefter af
förskräckelsen. Såsom accessoire till händelsen må
anföras att husets informator, Ulmgren, blef af
excellensen tillstyrkt att aflägsna sig undan det
som redan tidigt hotade, men gaf till svar:
"Har jag varit med i den goda tiden, så blir jag
också qvar under den onda." Ulmgren
förlorade icke härvid. Excellensens protektion
banade honom vägen till välstånd eller rättare stor
rikedom, som han förståndigt brukade.

Wittfoth, Catharina, gift med grosshandlaren
Stephan Kniper i Stockholm, testamenterade,
såsom enka, år 1780, åt välgörenhetsinrättningar
all sin förmögenhet, uppgående till 113,500 rdr
rmt. Borgerskapets Enkhus erhöll 9000,
Drottninghuset 6000, Sjömansfattigkassan 7500 o. s. v.
Men den betydligaste delen, 84,000 rdr, sattes
på ränta, hvaraf pensioner af 50 rdr rmt årligen
utgå åt fattiga ogifta fruntimmer.

Woinarowska var, såsom namnet antyder, ej
något svenskt fruntimmer, men emedan hon stod
i åtskilliga affärsförhållanden till Carl XII, vilja
vi något belysa henne. När Mazeppa, efter
flykten till Bender, 1709 afled, tog Carl XII till
sig hans medförda penningskatt, utgörande 57,000
dukater, 45,000 albrektsdaler samt 20,000
riksdaler kurant, enligt annan uppgift 368,000
holländska gulden, och det var också med tillhjelp
af dessa medel som konungen utöfvade den
slösande frikostighet, som till en början förvärfvade
honom turkarnes loford, ehuru han sedermera
nödgades lefva af turkiska understödsmedel. –
Grefvinnan Woinarowska, enka efter Mazeppas
systerson, kom snart och gjorde anspråk på
bemälda qvarlåtenskap. Penningarne voro dock
redan förskingrade, och hon måste slutligen
nöja sig med Carl XII:s skuldförbindelse på
1,100,000 daler silfvermynt, hvilken efter hans
död blef, med fransyska sändebudets medverkan,
företedd till betalning. Då medel ej genast kunde
anskaffas, måste svenska regeringen åt denna
grefvinna, tills vidare, erlägga 24,000 daler
silfvermynt såsom ränta och underhåll, och till dess
betalning af det öfriga utföll, erhöll hon Tynnelsö,
Carl Gustafs stads jern- och manufakturverk, det
nuvarande Enkhuset i Stockholm m. m.
Jernverken sålde hon 1740 till bruksegaren Fr. Rothof.

Wolkammer, A. M., testamenterade år 1763,
såsom enkefru Svan, 18,000 rdr rmt till
pensioner åt enkor. Fonden står under Enke- och
Pupillkassans i Stockholm förvaltning.

Wolleij, Anna, Vi kunde knappt tro att ibland
våra qvinnor en af Bengalens rikaste enkor skulle
bli intagen, men händelsen fogade så att hon blef
gift med en svensk, som tillika är den
namnkunnigaste och lärdaste missionär, som Sverige
utsändt, nemligen Johan Kjernander, som var född
1712 och förut varit gift med Anna Fischer, en
utmärkt qvinna, som dog i Calcutta, sedan hon
delat många faror och fattigdom med sin man.
Helt oförmodadt blef Kjernander, den fattige
missionären, en af Bengalens rikaste män; han
åkte nu, tillika med sin nya fru, i ekipager,
förspända med fyra hästar, men vandrade också
till fots såsom en nitisk missionär på de förut
obanade vägarne. På det ädlaste sätt använde
de båda makarne sin rikedom. År 1767
uppförde K. på egen bekostnad "den sköna"
missions-kyrkan i Calcutta, betalande derför 8000
pund sterling (omkring 144,000 rdr svenskt),
dertill andra bidragit med endast 250 pund sterl.,
och så blef den första kristna nationalkyrkan
uppförd i Calcutta af en främling, en invandrare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free