- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
409

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wässelius, Justina - Xerxina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyckades att hänföra publiken. – Så fortfor det till
1820, då hon med sin man lemnade Sverige, för
att besöka hans hemland Italien. Derifrån reste
de båda makarne till München, der fru Casagli
tog engagement på längre tid. – Emellertid blef
hon enka; och då hon redan under mannens tid
erfarit mycken längtan efter sitt fädernesland,
beslöt hon nu att, fri och ledig som hon var,
dit återresa. Hon ville dock, innan hon anträdde
denna lika besvärliga som kostsamma resa, först
göra sig förvissad om att här finna sin utkomst.
Således skref hon från Parma, dit hon då
begifvit sig, hit till Stockholm, till baron
Lagerbjelke, den dåvarande theaterdirektören, och bad
om engagement vid scenen. Men baronen
svarade, att fru Casaglis alla fordna roller nu
innehades af mamsell Henriette Widerberg, samt att
ingen plats vid vår scen vore ledig. – Orsaken
var, att Lagerbjelke hade ryktesvis hört berättas,
det fru Casaglis förr så förträffliga röst skulle
vara betydligt försämrad.

Detta nekande svar var en hård dom för den
till hemmet längtande svenskan, nu ensam i ett
främmande land. Sjuklig redan förut, träffade
baron Lagerbjelkes bref henne såsom ett hårdt
slag och drog ett bredt streck öfver alla hennes
nyss så leende beräkningar, så att hon blef ännu
mera sjuklig. Hon stannade i Parma; ty då hon
ej fann bröd i fosterlandet var det henne
likgiltigt hvar i utlandet hon trånade och led.
Hennes sjukdom gjorde oupphörliga framsteg;
stundom, under sina svåra lidanden, råkade hon i
yrsel. Under ett sådant anfall klättrade hon, i
ett obevakadt ögonblick, upp i ett fönster,
störtade ut derigenom och afled genast af fallet mot
stengatan. Hon var då ej fullt 40 år gammal


X.

Xerxina. Enligt Messenii uppgift skulle
Sverige en gång hafva varit nära att erhålla en
drottning med detta ovanliga namn; men som man
föga kan trygga sig vid hans ofta ganska lösliga
intyganden uti vår äldre historia, isynnerhet när
inga tillförlitliga källor tillika anföras, samt till
och med sjelfva de urkunder, han stundom till
stöd för sina påståenden åberopar, ofta endast
med största varsamhet kunna såsom fullgoda
antagas, torde hela denna sak möjligen icke vara
annat än en lös dikt. Han omtalar nemligen att
ett giftermål varit i fråga mellan konung
Christoffer af Bajern och prinsessan Xerxina, en
dotter af sultan Balthasar i Egypten, och anför till
och med sultanens eget bref härom till konung
Christoffer. Sultanen omnämner deruti, huru
han emottagit konungens budbärare, en Mäster
Johannes af Europa, hvilken han säger nu vända
tillbaka till konungen, medförande till honom ett
guldkäril med äkta balsam. Sjelf yttrar sultanen
sig snart ämna i egen person besöka konung
Christoffer på sitt stora fartyg Zephyrus, och
vid detta tillfälle gifva honom sin sköna dotter
Xerxina till gemål. Den titulatur sultan Balthasar
begagnar i detta bref är synnerligen högtrafvande.
Han kallar sig nemligen gudarnes blodsförvandt,
ständig herrskare i Babylon, Alexander den store,
regenters regent i Afrika, och konungars konung i
Kaldeen, Persien, Lybien, Barbariet, Armenien,
Assyrien, Mostenien, Nubien, Alexandria, Egypten,
Partien, Medien, Mesopotamien och Hyrkanien, samt
den heliga grafvens försvarare. Det kan väl vara
ganska möjligt att Messenius verkligen sett ett
sådant bref; men om detta äfven varit i sjelfva
verket så gammalt, att det kunnat hänföras till
konung Christoffer tid, och således någon verklig
grund funnits för hans ifrågavarande uppgift, lärer
i alla fall den s. k. Johannes af Europa svårligen
kunnat hafva varit något annat, än en lycksökande
äfventyrare, hvilken måhända kommit från Österlanden,
och genom den anförda prunkande skrifvelsen velat
förskaffa sig något anseende vid hofvet.
Emellertid antager Messenius såsom en afgjord sak,
att detta äktenskap verkligen varit å bane; men
förklarar sig icke känna orsaken, hvarför
afhandlingen icke kom till fullbordan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free