Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Supén intogs i den praktfullt dekorerade
Ba-saltsalen, populärt kallad Svarta hafvet. Vid de
dignande borden, som tillsammans bildade ett
väldigt pentagram, satt bänkadt allt hvad
Underjorden äger af börd och rang. Serveringen
ombesörjdes uteslutande af f. d. konungar, som för
tillfället befriats från sina ordinarie straff.
På grund af de många talen och toasterna
drog supén ut till efter midnatt. (Underjorden
består sig med en sol af hamradt guld och en
måne af platinalegering, hvilka drifvas af ett
sinnrikt urverk så att de troget följa sina förebilder
på himlahvalfvet. Man kan därför med fullt skäl
tala t. ex. om midnatt äfven här.) Med en
lättnadens suck, som likväl icke antog synbara
proportioner, varseblef Asmodeus omsider att Hans
Djäfvulska Majestät behagade draga sig tillbaka
till de inre gemaken.
I detsamma föddes en lysande idé i
Asmodeus’ fruktsamma hjärna. Han skyndade fatt sin
gamle vän Aziel, hofmarskalken, drog honom
af-sides och föreslog ett litet nachspiel på
tuman-hand.
Aziels ansikte klarnade märkbart, men blott
för att åter mulna i nästa sekund. Förslaget
tilltalade honom otvifvelaktigt, men han åtnjöt icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
