Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du tycker att det är otäckt, sade tant
Fatiniza. — Det tycker alla hederliga människor,
men, ser du, för plantinerna är det ingenting.
Appsolut ingenting! Det är bara fint. De är
alla likadana. Den ena värre än den andra, och
Fielitzen är den värsta, om man inte tar
Liljen-skiöld med. I förrgår, till exempel, hade de stor
middag på Fennia för den kvinnliga personalen,
i enskildt rum naturligtvis.
— Men det är ju vackert att de intresserar
sig för personalen, invände Ellen Blom. — Vår
chef är nu så snål att han aldrig ger ut fem
penni för att uppmuntra oss, och därför tycker
jag det var hyggligt af plantinerna, då de tänkte
på att personalen också är människor, som kan
behöfva uppmuntran.
— Ja, men herrarna då? De arbetar ju lika
mycket som damerna och gör nästan lika
mycket nytta, fast de bara är karlar. Men de var
inte bjudna! Nej. Och ni ska inte heller tro
att alla damer var där! Aldrig i lifvet! Det var
bara de vackraste, som plantinerna försökte få
till älskarinnor åt sig. Där dracks fem sorters
vin, och med likörer försökte de få damerna lite
så där, och Fielitzen lär ha suttit med, armen
om lifvet på Lisi Winter, och Atte Liljenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
