Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes lif––––detta hem som hon en gång
hjälpt till att bygga upp med sin kärlek, men
som hon nu måste lämna enligt pliktens
obönhörliga kategoriska imperativ, sedan det visat sig
att det var byggdt på en lögn.
Så skulle hon då försvinna ur hans lif lika
tyst och stilla som hon kommit. Han skulle inte
sakna henne förrän det led mot tedags. Då skulle
han ropa hennes namn, först likgiltigt, sedan
otåligt, och så med förvåning — oro–––––-ängslan
–––förtviflan, tills ekot af hennes namn i snabbt
och vildt crescendo skulle genljuda i de tomma
rummen som en förtviflad människas nödrop,
som en själfanklagelse och en bön om
förlåtelse, som, ja alldeles som i Söderbergs
„Gertrud“.
Dessa bitterljufva tankar fyllde fru Maggie
med ett sällsamt välbehag, som växte till ett
ändlöst, dyningsfåradt haf, där hon lät sig drifva allt
längre och längre bort, tills hon greps af ett slags
själens agorafobi. —
Just i detta ögonblick hördes en häftig
nys-ning från det stängda rummet och återförde
hastigt fru Maggie till verklighetens fasta mark.
I och med detsamma låg hela det härliga luft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
