Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slottet i spillror. Och denna nysning — en
efterdyning af doktorns svåra hösnufva —
förmådde mer än så; den sade henne ljur slutscenen i
deras drama skulle komma att gestalta sig i
verkligheten. Han skulle inte alls söka henne i alla
rum, utan ringa på jungfrun, och med den lilla
nasala bitonen, som hon kände så väl och som
irriterade henne så oerhördt då hon var nervös,
skulle han fråga Lovisa om hon visste hvart frun
tagit vägen. Och då skulle naturligtvis Lovisa,
den åsnan, svara något om visit hos gamla frun
eller något annat hvardagligt och tråkigt. Och
så skulle Karl-OIof helt lugnt sätta sig ner och
läsa aftontidningen och inte oroa sig alls.
En annan profan, nästan ovärdig tanke for
genom henne. Det var ju inte nog med detta
att bara gå och gå. Man kan ju inte gå bort
från någonting utan att gå till något annat.
Hvart skulle hon alltså gå? Hvart gingo Nora
och Gertrud? Det ha författarna skamligt nog
behållit för sig själfva, så af dem kunde hon inte
få någon vägledning. Kanske Gertrud hade sin
mamma i lifvet; lilla fru Maggies var tyvärr död,
och till sin svärmor kunde hon ju inte gå i ett
fall som detta, fastän hon nog annars stack sig
in till gumman för nästan hvarje småsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
