Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade luft, yttrade han bland annat, är lik örnens
kamp mot stormen. Men själfva örnen behöfver
stundom hvila och vederkvickelse för att samla
krafter till förnyad himlastormande färd, och han
ville därför tacka dem för alla de angenäma
stunder de beredt honom.
Därpå skålade han med hvar och en af
sällskapet. När turen kom till fru Maggie, höjde
han sitt skummande och sjudande champagneglas
mot hennes.
— Se, sade han, sådant är också mitt sinne.
Och han såg henne djupt in i ögonen, så
att hon kände en lätt svindel.
När uppbrottet slutligen kom, blef hon
alldeles händelsevis ett ögonblick ensam kvar i
rummet med Asbjörn Oslo.
— Nu reser jag ut i världen, sade han och
kom tätt inpå henne. — Jag önskar att jag
kunde ta er med!
En het blodvåg vällde uppför Maggies
kinder, och nästan utan att veta det hviskade hon:
— Jag önskar att jag kunde följa er.
— Gör ni? ropade han vild af förtjusning —
han hade också druckit en del — och inom en
sekund hade han lyft henne högt upp i luften,
som en liten baby. Långsamt lät han henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
