Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förälskade sig i Betsy Wicander. Lyckligtvis
uppgaf Robert snart allt hopp, tröstade sig på
annat ’håll och nöjde sig vis-à-vis Betsy med
rollen som Eriks förtrogne.
Man bör icke häraf dra den falska slutsatsen
att Erik skulle ha slagit sin vän ur brädet.
Tvärtom borde Erik ha haft ännu större skäl än
Robert att kasta yxan i sjön, ty Betsy hade alltid
visat sig ganska ovänlig eller åtminstone
likgiltig mot honom och kallat honom fidesgris och
mammasgosse. Och när han bjöd upp henne
till dans, knyckte hon vanligen på nacken och
förklarade sig vara dödstrött, hvilket emellertid
inte hindrade henne att i nästa ögonblick dansa
ut med någon annan af sina otaliga beundrare.
Men Eriks natur var icke sådan att han den
ena dagen fäste sig vid en flicka och den andra
vid en annan. Så fortsatte han då i två års tid
att dyrka och tjäna henne i det tysta.
Han satt bakom henne i klassen, och som
hon var långt mindre framstående i kunskaper
än i yttre företräden, blef han i tillfälle att göra
henne många viktiga tjänster. Han hjälpte
henne med tyska och franska skrifningar — fast han
egentligen ogillade allt fusk och ibland kände
samvetsagg. Han hvässte hennes pennor, hviska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
