Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamsell Lundberg lyfte upp hufvudet och
lyssnade uppmärksamt.
— Hysch, nu kommer de. Hör hur
Andersson sjunger!
Mamsell Hedén spände öronen.
— Nej, det är Sandstedts röst.
— Åhå, jag måtte väl känna Rudis röst bland
tusen.
— Dumbommar, de sjunger förstås
allesamman, afgjorde fru Bolander. — Men Lindholm
har i alla fall den vackraste stämman.
— Enhvar lärer prisa sin vattvälling.
— Utom lilla Hilda, som ingen har.
— Säg, lilla oskuld, är det ingen som intagit
ditt hjärta?
Mamsell Dahlström svarade ej. Hon låg bara
stilla och såg ut genom gluggen och tänkte på
hur ensam hon var och på döden. Med en
hornlyktas matta sken belyste månen skogens
taggiga kontur, och galeasen „Johanna af Nagu“
låg där som Charonsfärjan på Stygens svarta
flod, som det talas om i visan. Mamsell
Dahlström fick tårar i ögonen, när hon besinnade
sin öfvergifvenhet i denna svåra värld, där
ingen brydde sig en smul om henne, men många
kanske ville henne ondt. Så önskade hon då näs-
I
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
